Så många miljarder har mitt bolag betalat i skatt

Under första halvåret 2026 betalades mer än 830 000 kronor om dagen in till det offentliga genom Paradox Interactive och de arbetstillfällen vi har skapat. Varje dag, även lördagar, söndagar och helgdagar.

Totalt handlar det om drygt 150 miljoner kronor på sex månader, i bolagsskatt, sociala avgifter, pensionsrelaterade skatter och den källskatt vi betalar in för våra anställda. Jag är stolt över det, men det som intresserar mig mest är egentligen inte själva beloppet.

Pengarna fanns inte från början.

Under Paradox första sju år hade vi akut likviditetsbrist under fler månader än jag vill minnas, och även om jag idag kan se tillbaka på den tiden med viss distans var den betydligt mindre charmig när vi stod mitt i den och skulle få verksamheten att fungera från en månad till nästa.

Löner och räkningar skulle betalas samtidigt som spel blev försenade, kunder betalade senare än väntat och affärer som vi räknat med ibland inte blev av. Excel-arket gick inte alltid ihop.

Vid flera tillfällen under den resan satte jag också min egen ekonomi på spel. Inte därför att jag visste att Paradox skulle lyckas. Hade jag vetat det hade det inte varit särskilt mycket till risk. Jag gjorde det därför att jag trodde att det kunde lyckas.

Här vill jag vara tydlig: Jag byggde inte Paradox ensam. Inte ens i närheten.

Paradox är resultatet av ett enormt lagarbete. Under mer än två decennier har tusentals människor lagt delar av sina yrkesliv på våra spel och vårt företag, från programmerare, designers, artister och producenter till marknadsförare, ekonomer, produktchefer och många fler. Företag av den här storleken byggs av människor tillsammans.

Men någon måste fortfarande vara beredd att ta risken. Någon måste säga: vi kör. Och göra det trots att ingen vet hur det kommer att gå, kanske anställa ytterligare en person fast kassan är tunn eller investera igen efter något som just har misslyckats. På Paradox har jag varit den personen.

Ibland är det bekväma alternativet helt enkelt att ge upp. Risken kommer först, och om det går bra kommer vinsterna långt senare. När man i efterhand diskuterar hur mycket ett framgångsrikt företag ska beskattas är det lätt att glömma den ordningen. 

Sedan 2016 har Paradox och de arbetstillfällen företaget skapat genererat ungefär 2,62 miljarder kronor i de skatter och avgifter vi har sammanställt: drygt 1,07 miljarder i bolagsskatt, cirka 834 miljoner i sociala avgifter, pensionsrelaterade skatter och liknande poster samt ytterligare cirka 718 miljoner i uppskattad källskatt på våra anställdas löner.

I beräkningen har jag varit återhållsam snarare än att försöka pressa upp siffran genom att räkna sådant som är svårare att belägga.

Vi räknar exempelvis inte in beskattningen av de drygt två miljarder kronor som Paradox har delat ut till sina aktieägare sedan börsnoteringen, och inte heller kapitalvinster när människor har sålt sina Paradox-aktier, eller hur pengarna från våra utdelningar vidareinvesterats i nya företag. Moms på våra anställdas konsumtion och skatt hos våra leverantörer ligger också utanför.

Detsamma gäller skatter från bolag som startats av människor som en gång arbetade hos oss. Sammanfattningsvis: Det skulle säkert gå att presentera en betydligt högre siffra, men jag ser ingen större poäng med det.

2,62 miljarder räcker ganska långt.

Det kanske är en provocerande sak att säga i Sverige, men Paradox har varit med och skapat över 30 dollarmiljonärer, och det är jag stolt över.

Någonstans finns den där föreställningen att om trettio människor har blivit rika måste någon annan ha fått betala priset. Jag tycker att vi borde vara stolta när människor bygger förmögenheter genom att skapa någonting som andra människor vill betala för.

De här människorna har inte blivit rika för att Paradox har slutat anställa eller slutat betala skatt. Vi har tvärtom blivit fler, och idag arbetar närmare 700 personer i gruppen, varav omkring 500 på Södermalm i Stockholm. Jag hoppas att så många som möjligt av dem blir miljonärer de kommande åren.

Det här är inte ett argument för att företag inte ska betala skatt – det handlar inte om vad fan jag får för pengarna.

Paradox hade inte kunnat byggas på samma sätt utan ett fungerande samhälle runt omkring oss, med utbildade människor, infrastruktur, rättssäkerhet, sjukvård och stabila institutioner. Allt det kostar pengar.

Skatt behövs. Men det behövs också människor som tycker att det är värt att skapa det som så småningom ska beskattas, och där tycker jag att den politiska diskussionen ofta hamnar fel när den nästan uteslutande fokuseras kring hur mycket som går att ta från en framgång som redan finns. 

Frågan som enligt mig borde ställas är vad som kommer att skapa nästa framgång? Varför investerar någon sina besparingar i ett företag i stället för att låta bli, varför anställer man den tionde personen när kassan kanske inte riktigt tillåter, och vad får en entreprenör som redan har misslyckats två gånger att ändå försöka en tredje?

Och varför i Sverige?

Inget av de besluten ser särskilt dramatiskt ut när det fattas. Men lägg ihop några tusen sådana beslut och du börjar närma dig svaret på hur stor skattebas vi kommer att ha om tio eller tjugo år.

Så vem vann egentligen på att vi fortsatte när Paradox kassa var nästan tom och det mesta såg hopplöst ut? Jag gjorde det, våra aktieägare gjorde det och de människor som blivit miljonärer gjorde det.

Men där finns också hundratals anställda och deras familjer, staten och kommunerna, våra leverantörer, människor som fått sitt första jobb i spelbranschen hos oss och de som senare lämnat Paradox för att bygga nästa generation svenska företag.

Någon sitter säkert just nu någonstans i Sverige med ett litet företag, en stor idé och alldeles för lite pengar på banken. Lönerna ska betalas om två veckor och Excel-arket går inte riktigt ihop.

Personen har ingen aning om företaget finns kvar nästa år. Kanske kommer det inte göra det.

Men kanske sitter den personen om tjugo år och räknar ihop hur många miljarder det företaget har betalat i skatt, hur många människor som fått jobb där och hur många nya företag som i sin tur vuxit fram ur det.

Jag hoppas att den personen fortsätter.

För nästa Paradox finns redan där ute, med för lite pengar på banken och väldigt mycket kvar att bevisa.

Frågan är vilket land vi vill ge dem – ett som framför allt funderar på hur värde och tillväxt ska beskattas när det väl uppstår, eller ett som ser till att det fortfarande är värt att försöka skapa det.

Fredrik Wester har investerat i Kvartal och äger strax under två procent av aktierna. Innan Kvartal började drivas i ett aktiebolag har han stöttat verksamheten ekonomiskt.