Jag har slutat polisanmäla brott

En eftermiddag i augusti hamnar jag i en Ruben Östlundsk gisslansituation hos en skomakare som blir våldsam när jag försöker lämna butiken. För att komma därifrån tvingas jag betala över 3 000 kronor. Efteråt tar jag instinktivt upp telefonen för att ringa polisen – men lägger på innan samtalet kopplas fram.

Varför? En rad händelser de senaste åren har lärt mig att den som utsätts för vardagsbrott i Sverige inte längre kan räkna med att få hjälp av staten.