När feministerna höjer rösten om Iran skäms jag
Publicerad
Idag 10:49
Lästid
7 Min
Foto: Mauro Scrobogna/LaPresse/TT. Kollage: Felice Larsson/Kvartal
Jag ville skriva om svensk feminism och den motbjudande tystnad som de erbjudit iranska kvinnor i deras kamp för frihet. Men när de nu höjer rösten får de mig att skämmas, skriver Linnea Bali.
Skribent
Jag är uppvuxen i Sollentuna. På min gata kryllade det av tandläkare, civilekonomer och läkare. Det vill säga iranier. Man kan tro att deras uttalade hat mot Irans regim skulle fungera som en förenande faktor. Men är det något jag lärt mig om iranier så är det att de hyser en orimligt stor skepsis mot andra exiliranier. Beroende på vilket middagsbord jag satt vid för dagen lät diskussionerna om vilket styrelseskick som är bäst lämpat för landet olika.
