Vänsterns eviga spökjakt: Jakten på gårdagens fiender

Nyligen besökte jag bokmässan, och det satte igång en rad tankar om berättelser. Det var dock inte en bok som väckte dessa tankar, utan snarare frågan om hotet mot demokratin efter en upprörd recension från en vänsterskribent angående en tweet jag hade skrivit. I en ström av nedlåtande kommentarer och ängsliga försök till förminskning blev jag anklagad för att försvara nazister. Varför? Jo, för att jag påpekade det komiska i hur vi i ett decennium betraktat Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) som det största hotet mot demokratin, trots att de i praktiken snarare bara är ett pack huliganer som istället för att förankra sig i ett fotbollslag gör detta i en schizoid analys av historien. De hade nyligen, efter ett långt uppehåll, tågat med ett tiotal personer längs Avenyn för att fira Hitlers födelsedag – en hyllning till det anti-demokratiska, men knappast något som får den faktiska demokratin att skälva i sina grundvalar.