Varför belönar Sverige dålig vandel?

Mona Ismail Jama, Sveriges Radios korrespondent i Afrika, förklarade nyligen i SR:s Utrikeskrönika att den somaliska klanen fungerar som ”en brobyggare, en hjälpande hand” i ett samhälle där staten misslyckats med att skydda sin egen befolkning.¹ Genom klanen kan ensamstående mödrar få ekonomiskt stöd, individer få skydd när extremistiska grupper hotar och tvister lösas där rättssystemet brister. Klanen är något man föds in i, ungefär som man i Sverige föds med biologiska släktingar eller ett efternamn, förklarar hon. I vad Ismail Jama kallar det individualistiska Sverige – inte den demokratiska rättsstaten Sverige – kan systemet där ”kollektivet räknas” därför framstå som märkligt.