Idén om återvandring – en återvändsgränd
Publicerad
Idag 11:00
Lästid
6 Min
Illustration: Felice Larsson/Kvartal
Vissa varnar för att den invandringskritiska pendeln har svängt för fort och gått för långt medan andra menar att vi i Sverige fortfarande inte ”vågar säga som det är” och ”göra vad som krävs”. Det finns en gräns för när legitim invandringskritik går över i samhällsskadlig splittringsretorik. Personligen tror jag att den går när regeringen aktivt och med stora belopp uppmuntrar människor att lämna landet.
Skribent
Det brukar ibland sägas att Sverige inte alls är landet lagom utan att vi tvärtom kastar oss mellan extremlägen. Och visst har värderingarna i Sverige många gånger varit extrema, i alla fall om jämförelsepunkten är någon slags genomsnitt av vad människor anser är rätt och rimligt i resten av världen.1 En av de frågor där vi definitivt har skiljt ut oss historiskt är i den exceptionellt välkomnande attityden till utlänningar som vill fly eller flytta hit. Den hållningen nådde sin peak hösten 2015 när landet tapetserades med budskap som ”Refugees welcome” och ”Ingen människa är illegal”.
