Det svenska folkmordet

Publicerad

30 aug. 04:00

Foto: Polisen. Kollage: Lukas Hökegård/Kvartal

Det har skett så många vansinniga våldsdåd i detta land under 2000-talet att man blir alldeles matt när man får dem uppradade framför sig. Död och lemlästning är priset för den ”mångkultur” svenska politiker verkar så fast beslutna att vi ska ha. Till varje pris.

Kanske är det ett kulturellt folkmord svensken genomlider, skriver Jens Ganman.

Vad tycker du?

753

Det är en solig lördag i oktober.

Vad tycker du?

753

Skribent

Fotnoter
  1. FN:s oberoende undersökningskommission (tillsatt av Mänskliga rättighetsrådet) har i rapporter 2025 och 2026 konstaterat att Israel begår folkmord i Gaza. Det är dock inte samma typ av officiellt erkännande som för Förintelsen, Rwanda och Srebrenica. Ärendet ligger fortfarande hos Internationella domstolen (ICJ) i Sydafrika mot Israelfallet, som pågår och inte har avgjorts slutgiltigt.

Fler artiklar

Taggar

Har sett flera kloka reflektioner kring den här texten, inte minst från andra profiler på Kvartal. Men för egen del känns den framför allt utdaterad. Det är över tio år sedan Sverige gjorde den stora omläggningen av migrationspolitiken, sedan dess har regelverket stramats åt steg för steg. Inte ens jag, som anser att invandringen av lågkvalificerade människor bör vara noll oavsett asylskäl, ser migrationen som något större problem givet dagens nivåer. Jag har för övrigt hört Åkesson själv resonera liknande. Textens stora skurkar tycks vara Reinfeldt och Sahlin. Men båda tillhör en svunnen politisk epok och åtnjuter knappast någon större vördnad ens i sina egna partier. Märkligt blir det när den svenska kultur som påstås vara hotad ska illustreras. Som exempel nämns bland annat allemansrätten och pappamånaderna. Jag har aldrig hört en invandrare argumentera för att inskränka allemansrätten (tvärtom brukar de älska den). De konkreta förslagen om att begränsa den har snarare kommit från Tidöpartierna, i syfte att underlätta privatisering av mark. Och pappamånaderna går SD och KD till val på att avskaffa. Det finns också något egendomligt i delar av högerns dyrkan av Per Albin Hansson. Jag älskar karln, men om Per Albin i dag hade ställt sig upp och argumenterat för samma demokratiska socialism idag hade personer som Ganman rimligen kallat honom kommunist. Jag förstår att migrationspolitiken är ett trauma för många, delvis också för mig med tanke på allt man blivit kallad genom åren. Men Sverige har i dag allvarliga problem, inte minst framväxten av parallellsamhällen och en bristande samhällsgemenskap. Därför blir det frustrerande när debatten gång på gång fastnar i 2010 års konflikter. Sverige och svensk politik ser annorlunda ut 2026. Det borde också debatten göra.

56

Starka känslor i och omkring den här texten. Jag läser Jens Ganman ungefär såhär: Bara ett enda grovt våldsdåd från en person som kommit till Sverige för att finna en bättre tillvaro är moraliskt förkastligt. Mängden sådana exempel från de senaste årtiondena har normaliserat någonting som borde vara högst upp på agendan för alla med inflytande över Sveriges utveckling. I stället kretsar det offentliga samtalet ofta kring ordval (inte minst ordet folkmord), medan bestialiska dåd fortsätter att drabba helt oskyldiga personer som inte haft någon som helst möjlighet att påverka utvecklingen. Faktum är att om man hade lyssnat på majoriteten av befolkningen de senaste årtiondena, så skulle Sveriges demografi sett dramatiskt annorlunda ut idag. Det kan man tycka vad man vill om, men det går inte att komma ifrån att det är ett märkligt utfall av demokrati. Är den absoluta merparten av människor som kommit hit laglydiga? Självklart. Hade färre av de invandrade personer som inte är laglydiga kommit hit om invandringen varit väsentligt mindre? Lika självklart. Man kan dra olika slutsatser av den informationen. Och man kan bli upprörd över en sån här text. Personligen väljer jag vilken dag i veckan som helst upprördheten som kommer från 100 såna här texter om det finns en liten chans att debatten rör sig i en riktning som i förlängningen förhindrar ett enda sånt här våldsdåd. Varför? Jag tror inte att såna här texter leder till en sämre behandling av laglydiga invandrare. Jag tror tvärtom att de allra flesta laglydiga invandrare är minst lika upprörda över den lilla minoritet som begår den här typen av våldsbrott. Jag kan ha fel, såklart, men jag kommer tillbaka till moralen i det hela. Inget av offren för de här dåden hade behövt bli offer. Och så försöker jag tänka på hur det skulle kännas om det var någon i min egen familj som utsattes. Ja, om det var din mormor eller mamma eller dotter som mördades. Hur hade du resonerat då?

53

Agitation och cherrypickade skräckhistorier ger onekligen läsning och likes, men bygger för den delen inget hållbart case. De flesta svenskar förstår att det inte är någon politikers önskan att ”importera” mördare. Ingen förespråkar att vi ska ta hit ”psykiskt labila våldsverkare” men majoriteten svenskar förstår att i vilken given grupp på hundratusentals individer som helst så kommer sådana att finnas. Ingen tycker att mördare berikar vårt land, tvärtom är det specifikt sådana personer (inte hela folkgrupper) som gemene svensk och politiker betraktar som oönskade problem. För viljan att släppa in utomeuropeiska invandrare till Sverige har aldrig handlat om en illvillig längtan efter att importera mördare utan om en vilja att hjälpa flyktingar. Att det sedan gjorts under naiva former, på fel sätt och utan tillräcklig kontroll är en annan sak – och den saken har på goda grunder diskuterats i snart sagt tio år nu. I Sverige tampas vi med olika slags integrationsproblem och det är tack och lov inte längre tabu att prata om det. Det finns problem, liksom det finns skribenter såväl som politiker som diskuterar olika lösningar på dessa problem. Och så finns det – uppenbarligen – agitatörer som varken bidrar med att avslöja eller lösa problem utan som mest bara tycks längta efter att se ”vanligt folk” marschera gatorna med hötjugor i högsta hugg. Det var för övrigt jag som i en rad artiklar avslöjade och konfronterade imamen Basem Mahmoud som du återkommande refererar till i din text. Det var mina granskningar i Expressen som ledde till att han kunde polisanmälas och dömas för hets mot folkgrupp. Slappt men förutsägbart av dig att källhänvisa till en rewrite på Samnytt istället för till min originaljournalistik. Men det är klart, det passar ju inte riktigt med narrativet här att det är just den förhatliga medieeliten som gjort grovjobbet du baserar dina känslodrypande texter på.

88

Det här är av naturliga skäl en text som väcker starka känslor. Inte minst för att den just uttrycker en hel del känslor. Jag skulle personligen säga att den visserligen tar sin utgångspunkt i fakta men därefter framför allt argumenterar utifrån känsla, snarare än empiri. Det är också tillåtet i en demokrati med yttrandefrihet. Som vi understrukit otaliga gånger så bygger Kvartals grundidé på att varje profilerad skribent står för sig själv och sitt eget innehåll. Att en text ges utrymme här betyder därmed inget annat än att en profil vill skriva den och att redaktionen inte funnit några hinder för att publicera den. För er som läst Kvartal länge kan det t ex inte vara någon hemlighet att jag – som också är profil på Kvartal – gör en delvis annan analys än Jens av frågor som migrationens påverkan på Sverige, vem som kan räknas som svensk och vad som kan göras åt de problem han beskriver. Exempelvis i den här texten: https://kvartal.se/jorgenhuitfeldt/artiklar/ar-du-etniskt-svensk-lille-van/cG9zdDoxNzA0MjA Och även om jag ser samma saker som Jens ser och känner mig lika upprörd över den typen av våldsdåd som han räknar upp skulle jag inte dra samma generella slutsatser av dem som han gör. Men. Kvartal ska vara en bred kyrka som skiljer sig från andra medier i det att yttrandefriheten är grundvärderingen, att vi litar på att en publik bestående av vuxna människor kan läsa kritiskt, tänka själva och dra sina egna slutsatser. Det tycker jag också att kommentarerna visar att de flesta gör. Fortsätt att diskutera här men gör det med respekt för varandra och i den anda som Kvartals kommentarsregler uttrycker. 1. Håll en respektfull ton Använd inte nedsättande eller raljanta formuleringar och generaliseringar, varken om personer eller grupper. Bemöt meningsmotståndare med sakargument. 2. Inga personangrepp I våra kommentarsfält får du kalla ett argument idiotiskt – men inte en person för idiot. 3. Tillämpa generositetsprincipen Gör en välvillig tolkning av det innehåll du kommenterar – försök förstå vad avsändaren menar i stället för att medvetet missförstå. 4. Håll dig till ämnet Diskutera det som faktiskt påstås i artikeln, podden, tanken eller kommentaren du svarar på. 5. Inga halmgubbar Tillskriv inte någon en åsikt den inte har, för att sedan argumentera mot den. Bemöt det som faktiskt sagts.

59