Kärnan är synen på fakta

Varför inte börja i fakta, skriver Elinor Torp och inleder därefter med ovidkommande spaningar om ”vårt polariserade och nykonservativa tidevarv”, samt Flashbackkommentarer som inte rör den journalistiska diskussionen i sig.

Den som inte har på fötterna att bemöta kritik i sak hemfaller i regel åt fokusförflyttning, faktafel och halmgubbar. Elinor Torp utgör inget undantag trots att hon som granskande journalist rimligen borde vara van vid att noggrant gå igenom sina texter med en redaktör för att undvika den typ av befogad kritik hon själv betecknar som smutskastning.

Inga av de brister jag grundligt beskrivit har besvarats i Elinor Torps replik. Min kritik handlar först och främst om att hon och Aftonbladet utgått från att Felicias alla anklagelser om våldtäkt och sexuella övergrepp är sanna, och sedan uteslutande jobbat för att bekräfta den tesen – även när det framkommit uppgifter som komplicerar bilden. Som förklaringsmodell för Felicias återkommande utsatthet har Torp valt att lyfta fram den patriarkala och sunkiga kulturen i den mansdominerade åkeribranschen. 

Läsaren informeras om att Torp – till skillnad från mig – faktiskt varit ute i åkeribranschen och intervjuat. Därmed synliggör hon kärnan i min kritik; att hon gett sig ut för att bekräfta en given tes, och att omständigheter som inte passar in i det förutbestämda narrativet sopas under mattan. Än en gång undviker Torp att förklara eller ens nämna de åtskilliga våldtäkter och övergrepp som Felicia säger sig ha blivit utsatt för i den kvinnodominerade vården, eller för den delen av kvinnor i helt andra sammanhang. 

Det var Torp själv som valde att dra in Felicias syster genom att använda henne som sanningsvittne för att intyga Felicias berättelser om sexuella övergrepp. För transparensens skull vore det därav rimligt att informera läsarna om att denna syster har en snarlik historik gällande utsatthet för våldtäkter och ”våld i alla former” av såväl kollegor som vänner, bekanta och främlingar, kvinnor och män. 

Torp påstår att jag skrivit att ”alla anmälningar handlar om våldtäkter”. Det har jag inte. För den som tvivlar är det inte svårare än att gå tillbaka och läsa mina artiklar. Inte heller har jag påstått att jag vet exakt hur många personer Felicia anmält. Jag har berättat om dem jag känner till, exempelvis genom Felicias egna utsagor, domstolshandlingar och polisutredningar. Felicia har själv uppgett för mig att hon våldtagits av 25 personer och utsatts för andra former av sexuella övergrepp av närmare 100, samt att tre av hennes anmälningar lett till åtal. 

När jag i en passage skriver att Felicia inte skäms så är det inte min ”gissning” utan Felicias egna ord jag återger, vilka hon upprepat i flera inlägg på Facebook.  

Som redan konstaterats har jag aldrig ställt några frågor till Felicia om varför hon inte slagits tillbaka eller inte haft fler blåmärken. Nu upprepar Elinor Torp samma faktafel, den här gången med det lika felaktiga tillägget om att jag också skulle ha ifrågasatt varför hon inte försvarade sig genom att sparkas. Jag har spelat in och sparat mina intervjuer och samtal med Felicia men i Torps värld väger Felicias alla påståenden så tungt att de till och med trumfar dokumenterade belägg. Utifrån denna skrangliga halmgubbe ägnas sedan flera stycken text åt att förklara det allmänt kända begreppet frozen fright.  

Här är artikeln i vilken Elinor Torp påstår att jag framställer den enda person som dömts för våldtäkt mot Felicia som ”närmast oskyldig”. Artikeln är upplåst så var och en kan själv gå in och avgöra om man delar den bedömningen: 

Carlos våldtog Felicia – “Vet inte om hon sov”

Med tanke på att Torp både i sin Aftonbladet-publicering och i sin replik betonar hur skör Felicia är så kan det också vara värt att påminna om att det är Aftonbladet – inte Expressen eller Kvartal – som valt att slå upp Felicias riktiga namn och bild tillsammans med utvalda delar av hennes våldtäktshistorik.      

Slutligen: Om det nu finns sparade sms där männen erkänner våldtäkt eller våldtäktsförsök, varför publicerar inte Aftonbladet dessa? Och om det är som Elinor Torp hävdar att tydliga erkännanden finns dokumenterade (vilket får räknas som sällsynt stark bevisning), varför lades utredningarna gällande dessa män ner utan att leda vidare till åtal?

För en läsare som bara tar del av meningsutbytet mellan mig och Elinor Torp är det förstås svårt att hänga med här, och jag vill gärna att var och en ska få möjlighet att bilda sig en egen uppfattning. Mina Expressenartiklar om Felicia och de anklagade männen är nu upplåsta. Jag rekommenderar alla att gå in och läsa både dem och Elinor Torps reportage. Döm själva vem som verkar vara mest intresserad av verkligheten, och för vem narrativ väger tyngre.    

Felicia anmäler män, kvinnor och kolleger för våldtäkt

Carlos våldtog Felicia – "Jag vet inte om hon sov"

Finns det kvinnor som ljuger om våldtäkter?