Slutreplik: Inlåsning inte det enda svaret
Publicerad
Idag 06:00
Lästid
3 Min
Illustration: Kvartal
Peter Andersson svarar Michael Tärnfalk om ungdomsfängelser.
Här kan du läsa de tidigare artiklarna: Ungdomsfängelser skapar destruktiv identitet och Replik: Men vad gör vi med de verkligt farliga barnen?
Skribent
Presenteras av
Michael Tärnfalk har i sin replik på min artikel påpekat att frågan om grovt kriminella barn inte kan reduceras till enbart utformningen av institutionsvården. Det håller jag med om. Ungdomsvård är aldrig en enskild åtgärd, utan en kedja av handlingar, relationer och beslut som sträcker sig över tid.1 Men just därför blir frågan om var och hur vi placerar de unga inte mindre central, utan mer.
Skribent
Fotnoter
Andersson Vogel, Maria. Särskilda ungdomshem och vårdkedjor: om ungdomar, kön, klass och etnicitet. Diss. Institutionen för socialt arbete, Socialhögskolan, Stockholms universitet, 2012.
Brauers, Malou, et al. "Enhancing adolescents' motivation for treatment in compulsory residential care: A clinical review." Children and Youth Services Review 61 (2016): 117-125; Van der Helm, G. H. P., C. H. Z. Kuiper, and G. J. J. M. Stams. "Group climate and treatment motivation in secure residential and forensic youth care from the perspective of self determination theory." Children and Youth Services Review 93 (2018): 339-344.
Hill, Teci. Allians under tvång. Behandlingssamarbete mellan elever och personal på särskilda ungdomshem. Linköpings Universitet, 2005.
