Cornelis Vreeswijk sjöng, ”Frihet kostar allt du har, min vän”.
Om han hade läst den här intressanta artikeln så hade han kanske sjungit: ”Mäter vi faktiskt vår frihet, eller mäter vi gapet mellan förväntningar och verklighet?”
Michel Foucault menade att människor som upplever sig fria samtidigt anpassar sig till fler krav. Karriär, hälsa – numera även sociala medier, personlig utveckling.
Alexis de Tocqueville skrev på 1830-talet att när människor får fler rättigheter och större frihet blir de ofta mer känsliga för de begränsningar som finns kvar.
Men människor brukar ju samtidigt anpassa sina förväntningar till omständigheterna. Därför är självrapporterad frihet inte nödvändigtvis ett tillförlitligt mått på faktisk frihet. Någon som bor i ett auktoritärt samhälle kan svara att hen är nöjd med sin frihet – därför att alternativen inte upplevs som realistiska.
Rör världen sig långsiktigt mot större frihet? Nja, världen rör sig inte på det sättet va? Efter kalla krigets slut på 1990-talet trodde många att liberal demokrati och individuella friheter skulle spridas nästan överallt. Men under de följande årtiondena stärktes auktoritära styren i länder som Turkiet, Kina och Ryssland. Och i etablerade demokratier har tilliten till institutioner minskat.
Mest gillar jag nog ändå frihetskänslan i Luffarvisan (Rasmus på Luffen):
”Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar: Kom!,
i hans galna luffareblod”.
