AI-utvecklingen håller på att ge postmodernisterna rätt

För tre år sedan tog jag, utifrån en krass kalkyl om den mest drägliga lönen för minst möjliga arbetsinsats, en deltidsanställning som analytiker vid en reklambyrå i Köpenhamn. Jag ville läsa böcker och skriva ifred, utan att behöva lida den förnedring som var kulturarbetarens prekära anställning på 20-talet. Så jag gick som i sömnen in i en sofistikerad marknadsföringsmaskin som vid tillfället var i färd med att algoritmiskt kartlägga halva Europas tweets för att avgöra vad dess befolkningar tyckte om dansk diabetesmedicin (de älskade den, de älskade biverkningarna som var snabb viktnedgång – vilket vi rapporterade till kunden).