Stökigt efter text om Skara sommarland
Publicerad
9 juli 12:17
Illustration: Felice Larsson/Kvartal
Häromdagen skrev jag en artikel om en pappas upplevelse av Skara sommarland.
Läsarkommentarerna blev spännande – men också stökiga. Kanske ungefär som kön till nöjesparkens mest populära attraktioner.
Jag tänkte därför bjuda er på en åktur i hur jag arbetar journalistiskt.
Vad tycker du?
96
Skribent
Artikeln handlar om ett viralt Facebookinlägg där en familj beskriver sitt besök på parken. De upplevde miljön som stökig och kände sig dessutom som en minoritet i sitt eget land. Pappan skrev att det stundtals kändes som att befinna sig i Mellanöstern eller Afrika.
Vad tycker du?
96
Skribent
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
9 juli 18:02
Jag läste din första text och tyckte att den var både välgjord journalistik och en intressant betraktelse. Den fick mig att tänka på hur begreppet rasism har använts över tid. För 10-15 år sedan kunde i princip vad som helst etiketteras som rasism, allt från frisyrer och ordval till att se på världen med ”fel” blick. Än i dag tycker jag att vissa företeelser felaktigt beskrivs som rasism, exempelvis att ställa krav på invandrare eller att människor automatiskt talar engelska med mig på grund av mitt utseende. Samtidigt väcker din text också en annan tanke: att vi i dag ibland har rört oss så långt åt andra hållet att sådant som faktiskt är rasism inte längre benämns som det. Precis som du skriver kan man naturligtvis ha legitima och kritiska synpunkter på människors beteenden, vanor eller kulturella uttryck. Det är inte heller rasism att vara oroad över förändrade normer eller samhällskultur pga invandring. Men det finns också situationer där människor bedöms enbart utifrån sitt utseende eller sitt namn: när svenskheten och tillhörigheten blir omöjlig att uppnå pga individens hudfärg/utseende. De fallen är tack och lov inte alltför vanliga idag i Sverige, men när de dyker upp bör man rimligen kalla en spade för en spade.
Federico Moreno
Reporter
•
9 juli 14:01
Amigos, jag tror att ni är på väg att slå kommentar-rekordet med artikeln om Skara sommarland. En sak som slår mig är att en hel del har skrivit långa, välformulerade kommentarer där ni beskriver era erfarenheter, upplevelser, er oro eller andra perspektiv. Stort tack för det! Fortsätt gärna att berätta, jag läser allt när jag hinner. Som journalist vill jag helst hålla mig till andras erfarenheter och berättelser. Men när det skrivs en del om mig som person (jag heter förresten Federico – inte ”Fredrik”) så kan jag passa på att berätta lite om mig: Jag läste en text som spreds i sociala medier om att jag varit chefredaktör på tidningen Gringo 2005-2007 – och att Gringo för många unga invandrarkillar blev ”en språngbräda rakt in på de fina tidningsredaktionerna” som var ”angelägna om att vara politiskt korrekta”. * Rätt är att jag var chefredaktör på Gringo 2007-2009. * Rätt är att Gringo aldrig var någon språngbräda, för jag var journalist redan innan. Redan 2005 skrev jag för bland andra SvD och Skånska Dagbladet och granskade exempelvis internationell adoption mellan Sydamerika och norska Adopsjonsforum. Efter att ha slutat på Gringo började jag arbeta som lokalreporter på Sydsvenskan. Så, låt oss hålla oss till fakta, inte personangrepp, avund eller annat mög som man säger på ren skånska. Jag tror att Kvartal bygger på att vi vågar läsa olika perspektiv och inte fastnar i åsiktskorridorer. Abrazos, grazie mille, saar vi!
Fler artiklar
Taggar






