Spåret från Borlänge till Mogadishu
Publicerad
24 sep. 17:00
Uppdaterad
24 sep. 17:23
Abdinur Dahir Fidow, dåvarande statsråd på Somalias försvarsdepartement, besökte Borlänge. Foto: Privat/Instagram. Kollage: Felice Larsson/Kvartal
Elva veckor innan Mohamed Abdukardir Ali personkryssades in i riksdagen för Vänsterpartiet träffade han företrädare för Somalias regering i Mogadishu.
Vid mötet deltog också Said Siyaad, en central person i den somaliska föreningen Tayo i Borlänge.
Siyaad hade tidigare stått i centrum när S-politiker där tog emot två somaliska försvarspolitiker, rapporterar Ledarsidorna.
Inlägg som nu raderats innehöll en uppgift som leder rakt in i det svenska valet.
Vad tycker du?
66
Fyra män står uppställda bakom det stora sammanträdesbordet i Borlänge stadshus.
Under porträtten av historiska Borlängepolitiker skakar kommunstyrelsens ordförande Erik Nises (S) hand med den somaliske parlamentsledamoten Omar Ali Abdi, klädd i ljusblå kostym, vit skjorta och mörkgrön slips.
Vad tycker du?
66
Skribenter
Tankar
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
24 sep. 18:41
Det måste inte ligga något suspekt i att somaliska regeringsföreträdare träffar somaliska föreningsföreträdare, men man kan nog anta att Säpo haft koll på att dignitärer från annat land varit på oannonserat ”privat besök” i stadshuset, och att de därav haft span och varit på hugget när det gäller det misstänkta valfusket. Det är dock 100% suspekt att föreningsföreträdaren Siyyad verkar ljuga om dessa möten. Om Siyyad själv skrivit på sociala medier att mötet i Mogadishu handlade om ”den somaliska diasporans deltagande i det svenska valet” för att sedan blåneka till detsamma i en intervju så finns det förstås skäl att undra varför.
Federico Moreno
Reporter
•
24 sep. 18:23
Politiker med en stark ställning i grupper präglade av utanförskap blir naturligtvis intressanta för partier. Inte minst eftersom de kan nå väljare som saknar en stark anknytning till de etablerade svenska partierna. Men att ha goda kontakter med människor i ett utanförskapsområde är inte samma sak som att arbeta för att bryta utanförskapet. Visst kan politiker och föreningar använda såna kontakter och gemenskaper för att öppna dörrar till majoritetssamhället. Men det kan också finnas motsatta incitament. För både politiker och utländska makthavare kan en sammanhållen diaspora i utanförskap vara en politisk resurs.
Fler artiklar
Taggar







