Tack för en intressant och reflekterande text Federico. Här har jag en helt annan åsikt än du.
SD uppstod ur en situation där det var fullständigt otänkbart att prata om invandringsrelaterade problem.
Jag skrev själv en text om hur det lät i valet 1994. Då angreps Ny Demokrati för att de ville ha en flyktingpolitik som motsvarade vad samhället klarade av. De angreps av alla andra partier – och medierna. Idag, med facit i hand, har alla anammat den politiken.
Hur många gånger har inte Jimmie Åkesson fått klä skott från både politiska motståndare och journalister? ”Oberoende medier” tog med stolthet parti mot dem som såg riskerna med invandringen.
Jag minns hur de kopplade SD:s framgångar till ”en högervåg”, eller till ”populism”. Som att vanliga svenskar som ansåg sig svikna av de andra partierna, var hjärntvättade eller dumma. Det var vanliga människor som hade sett sina bostadsområden förvandlas, där butiksskyltarna gått från svenska till arabiska. Jag anser att behandlingen av dem var en skam.
Och vad skiljer då dessa vänsterväljare som du skriver om nu?
Jag har själv granskat grupper som mobiliserar för Vänsterpartier på nätet. Det handlar om muslimska grupper vars hjärtefrågor gäller att de ska få leva enligt sina sedvänjor och sin tro. Det tycker jag att de har en demokratisk rätt att göra. Problemet är bara att dessa sedvänjor ofta påverkar alla andra väljargrupper också.
Visst kan man tycka att böneutrop i vissa stadsdelar är okej, om en stor minoritet i landet vill ha det så. Men varför ska gemene Svensson (eller Moreno och El-Mochantaf för den delen) acceptera det, i Sverige?
Visst kan man tycka att privata friskolor ska undervisa pojkar och flickor separat, om nu föräldrarna till dessa barn vill det. Men vad händer med samhället när denna könsuppdelade syn inte är en anomali, utan det normala? Vad ger det för signal till kvinnor om de får veta att deras rättigheter inte skyddas av staten, utan av det religiösa patriarkatet som styr i deras förorter?
Av det jag har sett, läst och upplevt, är V-väljarnas drivkrafter helt andra än vad SD-väljarnas var, under 2010-talet.
SD-väljarna var brännmärkta av alla andra, när invandringskritik avfärdades som rasism.
V-väljarna strävar efter att få ett samhälle som är anpassat till dem. Dessvärre är dessa anpassningar i vissa fall förankrade i odemokratiska, förtryckande, antisemitiska och föråldrade synsätt.
I Sverige ska lagarna skydda samhället och gagna invånarna. De ska inte utgå från religiösa böcker. Framför allt ska de inte inskränka majoritetens frihet, av rädsla för intolerans.
Enkelt sagt: Om majoriteten av svenskarna röstar för högre skatter, då ska det accepteras – även om man tycker något annat. Om majoriteten inte vill ha kärnkraft, då får kärnkraftsvurmarna säga vad de vill.
Men vi är på en mycket farlig väg, om vi låter ickesekulära lagar jämställas med ”rättigheter” – särskilt när de gör skillnad på människor och människor.
