Starten på Kvartaldelen av min journalistkarriär blev också en nystart för skrivandet. Jag inledde banan som helt och hållet skrivande journalist på lokaltidningar, och sedan vidare till Stockholm där jag tillslut hamnade på Jan Stenbeckägda Finanstidningen. Som ung var det jobbigt att skriva och jag tvivlade ständigt på förmågan.
Jag skrev förutom ekonomiartiklar en del på tidningens faktiskt mycket starka kultursidor också. ”Du skriver ju som en gud!” fick jag en dag som återkoppling av kulturredaktören. Det stärkte självförtroendet. Hela uppväxten hade jag skrivit en hel del för byrålådan, och slukat böcker, och jag kan relatera en hel del till Eriks beskrivningar.
Nå, plötslig lades Finanstidningen ner, jag frilansade lite för DN men hamnade snabbt på Sveriges radio. Och skrivandet (förutom radio- och intervjumanus, som i min bok är nåt helt annat) kom att läggas i en över 20 årig träda.
Det intressanta med att återuppta pennan igen på Kvartal var dels att jag hade glömt hur mentalt krävande det kan vara, dels hur extremt beroendeframkallande det är. Och intressant var också att jag upptäckte att jag tog vid i ett slags uttryck som jag senast hade använt innan jag fyllde 30, och därför fått jobba en del med att hitta en ny stil som passar mig som 50+. Slutligen: Hatten av till Erik W för en mkt läsvärd text!
