Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Gästkrönika

Vi låter gamla frivilligt dö på gatan

Hemlös person som övernattar i en SL-busskur på Kungsholmen i Stockholm. Foto: Wikimedia commons

Hur långt ska samhället kunna gå för att hjälpa den som inte hjälpas vill?

Ludde Hellberg skriver om den äldre, psykiskt sjuka kvinnan som de senaste månaderna sovit i en busskur utanför hans port. Och om ett system som alla inblandade parter tycks vara rörande överens om inte fungerar.

Av Ludde  Hellberg | 23 december 2020
Ludde Hellberg är frilansjournalist och har tidigare arbetat på Ekot och Expressen.
Lyssna på textenStöd KvartalLästid 6 min
I korthet
I det iskalla och piskande ösregnet sitter en äldre kvinna i en trasig rullstol. Hon gråter och skriker och försöker förgäves hasa sig fram. Det är kväll i centrala Stockholm och nästan helt folktomt ute. Det fåtal människor som skyndar hemåt under sina paraplyer går förbi henne på trottoaren utan att stanna.

Min fru och jag är på väg till mataffären och frågar henne hur det är fatt. Vi förstår efter en stund att hon vill ha skjuts till en port några hundra meter bort, där hon kan skydda sig från regnet. Vi rullar dit henne och frågar om vi ska ringa någon, men hon säger nej och fortsätter att gråta. Det är kallt och blött och hon är i förskräckligt skick, så vi ringer ändå till några jourer. De säger att de vet vem hon är, men att det inte finns något de kan göra eftersom hon inte vill ha deras hjälp. Till sist ringer vi polisen som skickar en patrull, men som heller inget kan göra i slutänden.

Läs mer Visa mindre