Varför ökar corona­spridningen?

Däremot har man i Danmark alldeles nyss hittat något som ligger motsatsen nära; kring minkfarmar har man upptäckt att ett tiotal människor smittats av ett virus som hoppat först från människa till mink och sedan tillbaka igen. Och som i anslutning till de hoppen utvecklat förändringar i genen för just det protein längst ut på viruset, som en stor del av immunförsvarets minne av viruset handlar om. Och som därför utgör basen för de flesta vaccinprojekt.

Sjukvården allt bättre

Det förändrade viruset visade sig (i preliminära försök) vara mycket mindre känsligt än vanliga covid 19-virus mot de antikroppar som finns i blodet hos dem som tillfrisknat efter sjukdomen. Detta antyder att det virus man hittat i Danmark förändrat sig så att det får större chans att smita undan den immunitet människor utvecklar när de har sjukdomen, eller kommer att vaccineras mot den.

Därför tar Danmark i med hårdhandskarna för att försöka förhindra att det viruset sprider sig. Vi får hoppas att de lyckas. Även om det säkert bara är en tidsfråga innan liknande förändringar av viruset sker på andra ställen.

Så vad beror det då på, att siffrorna över antalet nya smittade är mycket större idag än när det var som värst i våras, fastän de intensivvårdade och döda inte alls är lika många? Det finns tre huvudanledningar:

En bidragande orsak är att sjukvården blivit bättre på att ta hand om de sjuka, så att dödligheten sjunkit och en mindre andel hamnar i ett läge där de behöver intensivvård.

… det testas väldigt många fler idag än i våras. Vården hittar därför mycket fler av dem som blivit smittade.

Sedan har vi i högre grad än i våras – hittills – lyckats hålla smittan borta från äldre och svaga. Som är mycket känsligare för viruset, och har större risk att bli allvarligt sjuka av det.

Slutligen, och viktigast, är dock att det testas väldigt många fler idag än i våras. Vården hittar därför mycket fler av dem som blivit smittade. Får man tro de undersökningar som gjordes i våras/somras, så fångades då bara i storleksordningen var tionde smittad upp. Den andelen är många gånger högre idag, antagligen hittas långt över hälften.

Vad det är frågan om är alltså inte att viruset är annorlunda, utan att den andra vågen inte kommit lika långt idag, som den första hade då det var som värst i våras. Och som den andra vågen kommit i andra delar av Europa. Det är dock föga tröst. Antalet smittade växer snabbt, i många regioner fördubblas de på ungefär en vecka. Och även om man har ett måttligt tal till att börja med, behövs bara en handfull fördubblingar för att man ska få ett mycket stort tal.

Hur bryta utvecklingen?

Så lyckas vi inte snabbt bryta utvecklingen är det bara en tidsfråga innan intensivvårdsavdelningarna åter är överfulla, och man åter tvingas prioritera i vården på ett sätt ingen vill ha ansvar för.

När smittspridningen avtog under sommaren var det många som misstänkte att det hade att göra med flockimmunitet.

Hur länge kommer då denna andra våg att fortsätta, och hur stor är chansen att bryta utvecklingen med hjälp av social distansering? Frågan är svår att besvara, och det beror på att vi idag bara kan gissa vad som egentligen varit anledningen till att smittan nästan försvann i somras, och sedan dök upp igen under hösten.

När smittspridningen avtog under sommaren var det många som misstänkte att det hade att göra med flockimmunitet. Att så många hade blivit immuna att man kommit över en tröskel, där de smittade träffade så få icke-immuna människor att de i genomsnitt inte längre förde smittan vidare till mer än en person, utan till mindre än en. Vilket successivt skulle få smittan att klinga av.

Det är fullständigt självklart att det i ett läge där allt fler blir immuna finns en effekt i den riktningen, oavsett hur många eller få de immuna blir. Men hade en sådan effekt varit huvudanledning till att smittan minskade i somras skulle den inte kommit tillbaka nu under hösten. Att vi nu ser en andra våg visar att flockimmuniteten ännu är såpass svag att den inte skyddar oss mot epidemin.

En annan tänkbar förklaring är den sociala distanseringen. Att människor i våras och början av sommaren arbetade hemifrån och undvek fester, partyn, after work och att trängas tätt vid bardiskar på pubar. Varigenom smittan gick ner. Men att de i slutet av sommaren återgick till normalare vanor, och dessutom kom tillbaka till arbetsplatser och universitetskurser. Där de börjat smitta varandra igen.

Luftfuktigheten viktig

Säkert har den sociala distanseringen spelat en roll. Men tittar man på tajmingen passar inte heller det riktigt in som huvudförklaring. Vi höll helt enkelt på att träffas, festa och umgås tätt rätt intensivt i Sverige i augusti och september utan att smittspridningen tog särskilt ordentlig fart. Den kom först när den varma förhösten byttes mot betydligt råare och kallare väder.

Och luftfuktigheten är mycket högre på sommaren än på höst och vinter. Ja, den är till och med mycket högre en varm och solig sommardag än en rå och regnig novemberdag.

Med influensa vet vi att den kommer och går med årstiderna, och att det hänger ihop med luftfuktigheten. Huvudorsaken finns i luftvägarnas slemhinna, där luftfuktigheten påverkar de allra första försvarsmekanismer ett virus som landar där möter. Flimmerhåren, som knuffar undan virus, fagocyter (ätarceller), som slukar dem och interferoner, som skickar ut larmsignaler: alla funkar de mycket bättre vid hög luftfuktighet än vid låg.

Och luftfuktigheten är mycket högre på sommaren än på höst och vinter. Ja, den är till och med mycket högre en varm och solig sommardag än en rå och regnig novemberdag. Ty temperaturen avgör hur mycket vattenånga som kan hålla sig kvar i luften, utan att vattenmolekylerna klumpar ihop sig till större droppar som faller till marken. Ju varmare, desto mer vatten kan luften bära.

Vi vet sedan många år att detta förklarar varför folk mycket oftare blir influensasjuka på vintern än på sommaren. För covid-19 fanns redan i våras jämförelser mellan smittotal och luftfuktighet på olika platser, som antydde att det kunde vara på samma sätt med den sjukdomen. Tecknen på ett sådant samband har bara blivit fler och fler, och idag tror många forskare att det är en viktig, kanske huvudsaklig, förklaring till att Europa nu under hösten ser en andra våg av covid-19.

Det finns en hel del anomalier även för en sådan förklaring: Varför startade den andra vågen tidigare i det varmare södra Europa än i norr?  Hur förklarar man att smittan bara ökat och ökat i USA under senvår och sommar? Vi vet inte. Troligen finns det en samverkan med social distansering, som inte är någon sydeuropeisk paradgren. Kanske spelar det roll om många affärer och arbetsplatser är luftkonditionerade, så att människor vistats i kall luft på platser där de möter många människor.

Det är uppenbart att väder och grad av social distansering hjälpts åt att förklara varför smittan försvann under sommaren och kommer tillbaka nu under hösten. Exakt hur stor relativ betydelse de två har kan vi inte veta, men min gissning är att vädrets andel är betydande.

Undvik panikåtgärder

Om vädret och luftfuktigheten spelat en viktig roll har det besvärande konsekvenser. Då kommer inte smittspridningen att försvinna av sig själv bara vi distanserar oss från varandra lika bra som i maj. Då kommer en av huvudanledningarna till att smittan nu sprids så mycket finnas kvar till våren eller försommaren. Hur vi än beter oss.

Det skulle å ena sidan innebära att det är ännu viktigare än i våras att vi alla är solidariska och gör vad vi kan för att hålla smittspridningen så låg som möjligt. Så att vi minskar risken att smittan åter tar sig in på äldreboenden, och att vårdplatserna tar slut.

Vi måste helt enkelt hitta ett sätt att leva med att den här smittan finns och mycket väl kommer att finnas kvar runtomkring oss fram till slutet av våren.

Å andra sidan innebär det att det är helt poänglöst med panikåtgärder som är så långtgående, att folk bara står ut med dem i några veckor.

Vi måste helt enkelt hitta ett sätt att leva med att den här smittan finns och mycket väl kommer att finnas kvar runtomkring oss fram till slutet av våren. De anpassningar vi gör behöver därför vara välavvägda. Å ena sidan måste de minska risken för smitta tillräckligt för att hindra en ny katastrof i äldreboenden och vård. Å andra sidan måste de vara uthålliga: möjliga för oss som individer, sociala varelser och kulturvarelser att stå ut med under de kommande sex månaderna. Utan att lägga vår ekonomi, vår idrottsrörelse och vårt kulturliv i ruiner.

Om uttrycket ”andra våg”

Är det vi nu ser en så kallad andra våg? Enligt medicinska handböcker är en andra våg av en epidemi precis vad ordet låter som: en andra våg i kurvan av antalet drabbade av en sjukdom. Ofta – om det är en infektion – genom att smittan sprids i andra grupper än under den första vågen.

Användningen av ordet trasslas dock av somliga till av spanska sjukans historia. När dess andra våg kom under hösten 1918 tycktes den vara väldigt mycket aggressivare än dess första våg under senvintern/våren, som mest hade liknat en vanlig influensa. I andra vågen blev ett stort antal unga människor mycket sjuka och kunde dö på några dagar i kraftiga lunginflammationer.

Vad denna förändring berodde på vet man inte säkert, men en vanlig hypotes är att viruset muterade och blev aggressivare. I mycket populärvetenskap har den hypotesen förvandlats till ett faktum, och många som skrivit om spanska sjukans historia har börjat använda termen ”andra våg” som om den bara kan användas om ett muterat smittämne sprider sig.

De säger därför att det vi ser nu inte är en andra våg, utan en fortsättning på den första. Utifrån sitt sätt att använda uttrycket har de naturligtvis rätt. Men det är inte det gängse sättet att använda frasen.