Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Kultur |

Till Kulturhusets försvar

Foto: Matilda Rahm/Kulturhuset, Privat. Kollage: Kvartal

Kulturhuset i Stockholm bör erbjuda trygga rum och inte visa polariserande innehåll. Det skriver den Stockholmsbaserade israeliska journalisten David Stavrou i en replik till Makode Lindes och Kvartals Jesper Anderssons artiklar om den stoppade elevutställningen i Husby.

Av David Stavrou | 21 februari 2025
ProfilLästid 4 min Skärmläsarvänlig
I korthet
En artikel från Kvartal (22 januari) berättar om en händelse i Husby förra våren. Högstadieelever från norra Stockholm ställde ut målningar som de skapade i foajén på Kulturhuset, som ägs av Stockholms stad och delar lokaler med Kulturskolan Husby. Målningarna var resultatet av lektioner om postkoloniala teorier och konst i elevernas skola. Några timmar efter att de presenterades togs tavlorna ner. Kulturhuset menade att tavlorna var ”starkt anti-israeliska” och ”blodiga, politiska och våldsamma”.

Reaktionerna var snabba. Skolans rektor försvarade elevernas rätt att uttrycka sina åsikter, och bildlärarna ansåg att beslutet var en form av censur. Lars Nittve, tidigare museidirektör för Moderna Museet, undrade hur ”skrämmande” teckningar och målningar kan vara, och konstnären Makode Linde kritiserade oro över konst som tar avstånd från ”det pågående folkmordet i Gaza och ockupationen av Palestina”.

Tavlor som denna bör inte få visas i offentligt finansierade rum, menar skribenten. Foto: Privat

Några av tavlorna som väckte reaktioner publicerades i media: en palestinsk flagga över Israels karta och bilder som föreställde slaveri och kolonialism i Afrika. En tavla nämns inte. Denna målning visar tre män som står över en fjärde som ligger ner och två ansiktslösa soldater som lutar sig på en palestinsk flagga. Det är inte klart om flaggan täcker något, men det är tydligt vem soldaterna är – de har armband, liknande de som nazistiska soldater hade med hakkors. På armbanden finns en israelisk flagga.

Enligt Kvartals artikel finns det inte dokumenterat från Kulturhusets sida att ”någon i personalen skulle ha tagit illa vid sig vid tillfället”.

Det var dock inte svårt att hitta en sådan person. ”Jag kom till Kulturhuset och såg att det hängdes tavlor på väggen. När jag tittade på dem kändes det i hjärtat, jag kände mig kall och började skälva av chocken över att se hatet”, berättade en person med judisk bakgrund som var på Kulturhuset när tavlorna hängdes upp och som valde att vara anonym eftersom han är orolig för sin säkerhet.

Det handlar inte om censur utan om trygga rum

För dem som inte är insatta i Mellanösternpolitik kan det verka märkligt, men en karta över Israel täckt av en palestinsk karta är lika laddad som en karta över Polen täckt av en nazistflagga eller Ukraina med en rysk flagga. Det symboliserar etnisk rensning för israeler. Målningar som framställer israeliska soldater som mördare stöder narrativet att Israel är angriparen och palestinierna offren, samtidigt som de ignorerar 7 oktober-massakern, israeliska gisslan och raketattacker mot Israel. Kontexten av postkolonialism gör att Israel ifrågasätts som legitim stat.

Det spelar ingen roll om dessa påståenden stämmer eller om man får uttrycka sådana åsikter. Detta handlar inte om censur eller yttrandefrihet. Ja, elever ska uppmuntras att tänka kritiskt och kreativt. Ja, vi måste uppmuntra en öppen offentlig debatt. Men frågan här är om offentliga, skattefinansierade institutioners relation till kontroversiellt politiskt innehåll.

Kulturhuset Stadsteaterns vd Malin Dahlberg påpekade att det finns ett ansvar för att skapa en trygg och bekväm miljö i offentliga rum. Enligt henne skulle det vara kränkande för dem som målat dem att ta bort endast de mest problematiska tavlorna, därför togs alla tavlor bort. Att låta dem vara kvar kunde också utsätta eleverna för en mediastorm som ingen 15-åring kan hantera.

Dahlberg har rätt.

Vissa platser, dit vi skickar unga barn, de platser där vi behandlar vår smärta och där vi investerar våra gemensamma resurser, ska vara fria från polariserande innehåll.

Sverige är ett polariserat land där människor har starka åsikter och personliga kopplingar till konflikten i Gaza. Människor bombarderas med extrema åsikter på sociala medier. Vissa tror att det är ett israeliskt folkmord, andra tycker att det är ett islamistiskt heligt krig av förintelse mot Israel. Många har släktingar påverkade av våldet. Många är arga och rädda.

Dessa människor har något gemensamt. De behöver alla vård, utbildning och välfärd. Vi måste kunna erbjuda säkra platser för detta. Det finns många platser för politisk aktivism – torg för demonstrationer, gallerier för politisk konst, ungdomsrörelser för ungas aktivism, organisationer för humanitärt arbete och media för politiska debatter.

Vissa platser – dit vi skickar unga barn, de platser där vi behandlar vår smärta och där vi investerar våra gemensamma resurser – ska vara fria från polariserande innehåll. Skolor, sjukhus och kliniker, och ja, om det är offentligt och betalas med skattebetalarnas pengar – även Kulturhuset – är inga platser för koranbränningar, NMR-marscher eller politisk propaganda. Inte ens om det är 15-åringar som har skapat det.

Redan prenumerant?    
Du har läst en olåst
artikel från Kvartal
Prenumerera för att få ta del av alla texter och poddar från Sveriges vassaste mediehus.
  • Alla artiklar
  • Alla poddar
  • Kvartals app
  • Reklamfritt

Redan prenumerant?
Testa Kvartal Total!
Första månaden gratis
Ingen bindningstid.
Till erbjudandet
Eller vill du bara läsa denna artikel?
Har du redan ett konto?  
Skapa ett gratiskonto för att lyssna på Kvartals poddar helt kostnadsfritt
* Genom att skapa ett gratiskonto prenumererar du på vårt kostnadsfria nyhetsbrev – avsluta när du vill.