Så förändras islam

I dag anser jag att religion och politik ska hållas åtskilda. Erfarenheterna av Islamiska staten och kriget har gett mig den uppfattningen.¹

Detta exempel är visserligen knutet till en specifik situation, men tendensen är rimligen något som kommer att förstärkas under detta årtionde. Det vill säga en trötthet bland muslimer på kopplingen mellan krig, våld, konflikt och islam samt ett minskat förtroende för islam som en politisk kraft.

Följden blir ytterligare marginalisering av militanta och radikala grupper som Islamiska staten och al-Qaida.

Detta ökande avståndstagande från politisk islam präglar inte bara östra medelhavsområdet utan även den indiska subkontinenten, arabiska halvön, Indonesien och syns även bland muslimer i Europa. Detta betyder inte att radikala islamiska terrorgrupper eller islamiska partier kommer att försvinna, utan att attraktionskraften i tanken om islam som en politisk kraft troligen kommer att minska globalt bland muslimer. Följden blir ytterligare marginalisering av militanta och radikala grupper som Islamiska staten och al-Qaida. Samtidigt kommer förutsättningar för islamism att medföra att enskilda rörelser kan bestå genom sin lokala förankring. Likt Hizbollah i Libanon är de intimt knutna till en specifik tradition inom islam, fungerar som politiskt parti, har en armé och driver institutioner i samhället som sjukhus, banker och fotbollslag.²

Många olika islam

Islam är mångfacetterat och består av en rad traditioner och tillämpningar.³ Ibland är det inte mycket som förenar dessa. Hur islam praktiseras är skilt från ideala föreställningar om hur det borde vara. Enkelt uttryck, alla muslimer ber inte fem gånger om dagen eller fastar under ramadan även om de idealt borde göra så. Skillnader är inte endast geografiska eller förknippade med genus och generation. De kan inom samma religiösa riktning ha förändrats över tid. Inom den sunnimuslimska rörelse i Damaskus, Syrien, som jag studerat i nästan 25 år, har i stort sett allt förändrats under den religiöst centrala fredagen. Dock inte på två punkter: Utförandet av den rituella fredagsbönen i moskén är densamma och könen är under ritualen separerade.⁴

Religiös praxis och föreställningsvärld förändras följaktligen och kommer att göra så även under 2020-talet – men vissa ändringar sker snabbare än andra. Någon objektiv och god religion separerad från mänskligt handlande finns inte, och alla förändringar är inte positiva. Dock kan muslimer likt alla människor ändra synen på sin religion över tid. En poäng är att religiösa ideal och religiös praktik inte är samma sak och att religiösa urkunder ytterst sällan är bestämmande. Det vill säga att handlingar motiverade med hänvisning till ”islam” kan inte förklaras med hänvisning religiösa texter som Koranen. Islam är inte Koranen lika lite som Koranen är islam.

Religiösa texter är sällan konkreta handböcker för mänskligt beteende. Det är en poäng att skrifter som Koranen ska vara svårtolkade och tolkningsmöjligheterna därigenom många. Det ger texten livskraft.

Ett exempel är sharia. Den må idealt vara regler och anvisningar som visar vägen till frälsning för muslimer grundad på Koranen, Muhammad och hans närmaste efterföljares exempel, och på religiösa auktoriteters tolkning genom historien, men den är inte en medeltida lagbok utan en levande tradition. Den består av religiösa lärdes svar på vad som är islamiskt i relation till tid och plats och vissa tolkningar blir kollektivt uppfattade som ett uttryck för islam. Grundtanken inom tänkandet kring sharia – att ett svar på en fråga om vad som är autentisk islam ska gälla för alla muslimer – har nog aldrig fungerat genom historien. I dag är svaren på frågan om vad som är rätt islamiskt levnadssätt motsägelsefulla, och det är vanligt med konflikter om vad som är tillåtet och inte tillåtet. En kvalificerad gissning är att splittringen fortsätter under 2020-talet och resulterar i en allmän kunskap om det omöjliga i att ställa generella frågor om vad ”islam” säger i en viss fråga.⁵

Muslimska stater ofta nya

Religiösa ledare spelar en betydelsefull roll för hur muslimer uppfattar och praktiserar islam. Visst kan muslimer själva söka svar online på frågor om rätt praktik, men vad religiösa ledare, oavsett om de är formellt utbildade eller inte, säger har stor betydelse. Dessa är i dag en stor och splittrad grupp, men det kommer att vara av vikt för framtiden hur trender kring tolkning och praktik utvecklas bland dessa. Detta eftersom de flesta muslimer inte är skolade teologer och är ganska okunniga om islams historia, dogmatiska utveckling och filosofiska innehåll. Många muslimer lever även i repressiva stater där religiösa ledare har en tydligare auktoritet i jämförelse med muslimska ledares ställning bland muslimer i Europa.

En betydelsefull fråga är den funktion som religionen ska ges i konstitution eller grundlag.

Många länder med en muslimsk majoritetsbefolkning är i historisk mening nya stater. De formella normerna i stater är omdiskuterade och rör hur förhållandet mellan stat och medborgare ska utformas. En betydelsefull fråga är den funktion som religionen ska ges i konstitution eller grundlag. Flera länder har politiskt beslutat om i vilken grad religion och tolkningar av sharia-rätt ska påverka lagstiftning, speciellt familjerätt och genusfrågor. Frågan rör huruvida sharia ska vara en källa, huvudkällan eller den enda källan för ett lands lagstiftning. Hur valen görs i fråga om sharia påverkar även andra områden, som utformandet av medborgarskap och behandling av minoriteter.

En begynnande medelklass i länder med muslimsk majoritetsbefolkning och de allt mer ekonomiskt framgångsrika muslimerna i Europa gör som världens medelklass i övrigt – det vill säga blir allt mindre religiös.

I vissa länder som Algeriet, Bangladesh, Irak, Libanon och Syrien, beskrivs konstitutionerna som sekulära, men regeringar kan tillhöra en riktning av islam och parlamentsledamöter väljs på grund av sin religionstillhörighet. Parlament kan i sin roll av lagstiftande församling påverkas av religiösa traditioner.

Under 2020-talet förändras sannolikt den roll som islam ges i förhållande till grundlagar och konstitutioner. En begynnande medelklass i länder med muslimsk majoritetsbefolkning och de allt mer ekonomiskt framgångsrika muslimerna i Europa gör som världens medelklass i övrigt – det vill säga blir allt mindre religiös.

Islam behöver inte bli mindre relevant i privatlivet, men behöver inte ses som grund för det juridiska systemet eller utrikespolitik. I länder med muslimsk majoritetsbefolkning ökar även ateismen och närmar sig västeuropeiska nivåer, där närmare 10 procent av befolkningar är uttalade ateister.⁶

Detta är en tendens som understryker att religionens roll i muslimska sammanhang kommer att förändras. Islam får en symbolisk funktion som inspirationskälla, snarare än att religionens källor genomlyses i sökandet efter en konkret politik för samtiden. I samklang med att välståndet i världen ökar, minskar även religionens funktion i form av trygghetsnätverk där det erbjuds arbete, studiemöjligheter, bostad, giftermål och skydd, speciellt i samband med konflikter.⁷

Nationell identitet allt mer central

Denna förflyttning av islams roll i samhällen påverkar även föreställningen om ordet muslim som identitetsmarkör. I länder med muslimsk majoritetsbefolkning har årtionden av självständighet utmärkts av nationalistiska strömningar. Avsikten har varit att skapa identiteter förknippade med nationalstaten, ibland kryddade med referenser till islams historia.⁸ I några fall har islamiska republiker etablerats. Även om det funnits spänningar i de flesta länder mellan olika former av att vara muslim, har en abstrakt tillhörighet till islam mobiliserats i syfte att vara en bärande del i en nationell identitet.

En tänkbar utveckling är att nationella identiteter kommer att förstärkas på bekostnad av religionstillhörigheten.

Samtidigt har minoriteter många gånger hamnat i systematiska utanförskap. I syfte att förbättra och trygga gruppens möjligheter har minoriteter dels förhandlat om beskydd från stater, dels stärkt gruppidentiteten i form av ett trygghetsnätverk. Att i länder med muslimsk majoritetsbefolkning vara kristen maronit, kurd, shia-muslim, kopt, berb eller kines är ofta identiteter som i såväl politisk handling som vardagsliv upplevs viktigare än en nationell identitet. En tänkbar utveckling är att nationella identiteter kommer att förstärkas på bekostnad av religionstillhörigheten. Kanske kommer etniska och nationella identiteter likt ”arab” och ”kuwaitier” kunna inlemma flera religionstillhörigheter.⁹

Klyftan mellan grupper och frågor som rör identitet bär även generations- och genuskonflikter. Unga som växt upp i urbana miljöer utgör en majoritet av befolkningen i muslimska länder. De står mot en äldre och styrande elit som inte förbättrat möjligheterna för unga gällande utbildning, giftermål och försörjningsmöjligheter, det vill säga utsikten till ett gott liv. I detta sammanhang är poängen att oavsett hur frågor som rör identitet hanteras är det ett problemområde som varje stat ställs inför och måste hantera.

Ökad öppenhet

I många länder med muslimsk majoritetsbefolkning underordnas kvinnor män. Förändringar har dock skett under de senaste årtiondena – i de flesta fall i riktning mot jämlikare förhållanden. I en situation när högre utbildning och forskning stärks kvalitetsmässigt i flera länder i Mellanöstern, indiska subkontinenten och i Sydostasien är andelen kvinnor bland universitetsstuderande över 70 procent.¹⁰

Det är en förändring som påverkar könsbalans på arbetsplatser och i samhället under 2020-talet. Förhoppningsvis kan även förändringar i länders lagstiftningar och rättspraxis fortsätta under de kommande tio åren och få en positiv effekt i människors vardagsliv. Bland muslimer i Västeuropa som lever i länder som strävar mot könsjämlikhet förekommer även kvinnor i rollen som imamer, en roll vanligtvis reserverad för män, och i städer som London existerar en aktiv miljö för hbtqia+ muslimer.

Rörelser som legitimerar hbtqia+ identiteter som islamiska blir även föremål för protester. En rimlig utveckling är att vi kommer att uppleva en ökad splittring bland muslimer kring frågan om vad identiteterna muslim och islam egentligen står för.

Inför vissa frågor är trögheten större när det gäller förändring. Historisk utveckling är inte linjär och vissa praktikers makt starkare än andra. Genus, kön och sexualitet i muslimska majoritetssamhällen kopplas ofta till lokala traditioner och makthierarkier. Förändringar kommer att ske, men länder på den indiska subkontinenten eller i Mellanöstern kommer inte att bli könsjämlika i närtid.¹¹

Generaliseringarnas tid förbi

Parallellt med den vunna insikten att frågan ”Vad säger islam om…”, är högst problematiskt, kommer under 2020-talet många olika röster som önskar representera islam att närvara i allmänna debatten.

Fler muslimer kommer att oavsett kön vara bland de ledande kulturproducenterna på en global nivå inom musik, konst, design, idrott, arkitektur, teater, film, litteratur och i spelindustrin.

De grova generaliseringarnas tid är förbi. Denna utveckling förstärks genom att allt fler praktiserande muslimer kommer att vara framgångsrika inom media, politik och ekonomi. Ett område där dessa förändringar kommer att bli extra tydliga är populärkultur. Fler muslimer kommer att oavsett kön vara bland de ledande kulturproducenterna på en global nivå inom musik, konst, design, idrott, arkitektur, teater, film, litteratur och i spelindustrin. Detta sker redan, men min poäng är att stjärnor inom vad som ibland kallas islamisk pop kommer att vara delar av en bredare och allmän populärkultur.

Gränser mellan konstformer kan bestå, men konsumenter av populärkultur kommer i denna förutsägelse att lyssna på islamisk pop oavsett om de är muslimer eller inte. Vem som är konsumenten kommer även att påverka hur praktiserande muslimer utvecklar sina konstformer, och en gissning är inom musik att dessa kommer att utslätas i sitt budskap likt utvecklingen inom samtida kristen pop.¹²

Ovanstående innebär avslutningsvis inte att problem länkade till migration i Västeuropa försvinner eller att terroristattentat i islams namn upphör under det kommande årtiondet.

Att föreslå en reformering av islam blir ett tankefel, eftersom det bygger på antagandet att det finns en enhetlig form av islam som kan reformeras, och att den tänkta reformen får konsekvenser för beteendet hos alla muslimer. Vi kan studera föreställningar bland muslimer i Damaskus under 2020-talet, och de skulle kunna ha överlappningar, men skulle inte vara likartade med uppfattningar bland muslimer i Manchester på 1970-talet. Det går följaktligen inte att enkelt sammankoppla handling med religionstillhörighet och att binda religion vid en viss konstant mening.

Det skulle inte förvåna om vi vid årtiondets slut ser allt fler personer som identifierar sig som muslimer, men utan att denna identitet behöver ha så mycket med islam att göra.

Framtiden är kanske alltid oförutsägbar men en förhoppning inför 2020-talet är att allt fler, inte minst i det svenska samhället, inser hur splittrad den företeelse som vi beskriver med namnet islam är. Den som fortfarande inbillar sig att det finns en rätt och sann islam att följa eller konsultera bör nog snarast tänka om. Samtidigt blir frågor om vad identiteten muslim egentligen innebär allt tydligare även för muslimer. Inte minst genom den ökande ateismen i muslimska majoritetsländer. Det skulle inte förvåna om vi vid årtiondets slut ser allt fler personer som identifierar sig som muslimer, men utan att denna identitet behöver ha så mycket med islam att göra.