Ny psykedelisk forskning med politisk sprängkraft

Från kritisera till legalisera

Att lagligt köpa cannabis som njutningsmedel skulle inte gå idag i Kalifornien och i ytterligare 18 amerikanska delstater, om inte Kalifornien år 1996 som första delstat hade godkänt cannabis för medicinskt bruk.¹ Hela 36 av USA:s 50 delstater tillåter idag medicinsk cannabis,² och president Joe Biden har sagt att han är beredd att avkriminalisera drogen på federal nivå.³ Kanada godkände 2018 cannabis för nöjesbruk på nationell nivå, och europeiska länder som Schweiz och Tyskland har klargjort att de är i färd att göra detsamma.⁴ Riktningen är tydlig. 

Nästa legaliseringsvåg i USA gäller psykedeliska droger, samlingsnamnet på en grupp psykoaktiva substanser som förstärker och förvränger sinnesintryck – och tar med ens medvetande ut på resor, det är därifrån uttrycket ”trippa” kommer (efter engelskans ”trip”). Till de mest kända psykedeliska drogerna hör LSD, meskalin‚ DMT, och psilocybin – det verksamma ämnet i så kallad magisk svamp. De sinnesförvrängande aspekterna av drogerna uppkommer av att hjärnans serotoninreceptorer stimuleras på sätt som framkallar effekter på syn hörsel, känsel och andra sinnen. Ibland på nivåer som upplevs som transcendentala, andliga, som belyser det undermedvetna, och upplöser jaget. Färger kan förstärkas, mönster kan uppstå i synfältet, lukter kan intensifieras och sinnena kan sammanblandas.⁵

Drogerna som formar vår värld

Psykedeliska droger har sedan 1960-talet och dess hippierörelse i Kalifornien haft stark påverkan på en mängd kulturformer, estetik och även på ekonomin. Techvärlden har länge vurmat för ämnet, och Steve Jobs, grundaren av företaget Apple, var öppen med hur LSD hade varit en viktig aspekt av hans kreativitet och idéskapande. Den brittiske filosofen Aldous Huxley skrev kultklassikern ”En port till den andra världen” som skildrar en meskalintripp i Los Angeles 1953, och satte därmed för evigt de psykedeliska, eller sinnesutvidgande, drogerna på kartan.

Andra namn som kan nämnas är  den amerikanske beatnik-ikonen Allen Ginsberg, alternativserietecknaren Robert Crumb och psykedelisk musik som San Francisco-banden Grateful Dead och Jefferson Airplane. Ännu idag påverkas kulturvärlden av en initialt subkulturell rörelse av konstnärliga uttryck, influerade av hur psykedeliska droger upplevs, med dataspel som Panoramical och Journey, samt elektronisk musik som Aphex Twin, och Jon Hopkins – vars senaste album är utformat för psykedelisk meditation. 

En majoritet av LSD-brukare upplever positiva effekter.

Det är en utbredd missuppfattning att psykedeliska droger alltid har hallucinogen effekt och alltid ger brukaren upplevelser av overkliga fenomen. Likaså stämmer inte den invanda idén om att psykedeliska droger oftast ger upphov till psykoser. Det är däremot korrekt att psykedeliska droger inte är riskfria och att psykoser kan triggas av psilocybin och LSD, droger som beräknas ge någon form av negativa upplevelser (av typen rädsla, panik, förvirring – inte psykoser) till en av tre som tagit en hög dos.⁶ Men en majoritet av LSD-användare upplever positiva effekter. Och så kallad mikrodosering av exempelvis LSD och psilocybin kan ge terapeutiska effekter som skapar en starkare närvarokänsla av verkligheten och bidrar till tillfrisknande från exempelvis depressioner, alkoholberoende och andra negativa hälsotillstånd.⁷

Sinnesutvidgande läkemedel

De psykedeliska drogerna utvecklades från början just för medicinsk användning. Efter att den schweiziske kemisten Albert Hoffman av misstag upptäckte de psykoaktiva effekterna av LSD år 1943 inleddes studier av de kemoterapeutiska och psykoterapeutiska användningsområdena av drogen, både i USA och i flera andra länder. Detta forskningsområde kom att utvecklas så dynamiskt att man redan vid 1960-talets mitt kunde räkna till hela sex internationella konferenser och över 1 000 referentgranskade kliniska rapporter, där psykedeliska ämnen getts till ungefär 40 000 patienter.⁸  Men 1970 stoppades forskningsvågen abrupt i USA av president Richard Nixon, som drev igenom den stränga narkotikalagen The controlled substances act och startade kriget mot narkotikan, vilket orsakade svallvågor inom forskningsområdet globalt.

Lobbyingverksamheten hämtar kraft från akademiskt håll, som den kaliforniska organisationen MAPS, Multidisciplinary Association for Psychedelic Studies, som i över 30 år har arbetat med att öka intresset för psykedelisk forskning.¹⁰Och efter att ha legat i träda i decennier, med långsam återstart på 1990-talet, firade psykedelisk forskning i USA i höstas sin mest banbrytande seger på 50 år. USA:s motsvarighet till Folkhälsomyndigheten, The National Institute of Health, stödde då en studie av psilocybin för rökavvänjning vid universitetssjukhuset Johns Hopkins med fyra miljoner dollar. 

Svensk psykedelisk forskning

Skulle då en gnutta av denna psykedeliska renässans kunna nå Sverige? Det har den redan, trots den jämförelsevis mycket drogrestriktiva kultur som fortfarande präglar det svenska samhället.

De flesta som har rökt cannabis under uppväxten i Sverige har fått höra att de snart kommer att injicera heroin. Från lärare, läkare, ungdomsmottagningar, polis eller föräldrar vid köksbordet. För den som är motståndare till cannabis är skrämselpropagandan givetvis välkommen. Sverige har ett relativt lågt cannabisbrukande jämfört med många andra länder, och det är betydligt mer stigmatiserat i Sverige än i till exempel USA. Att de flesta som går vidare till heroin och andra tunga droger en gång har testat cannabis, må vara sant. Men de flesta som testar cannabis gör det inte – och i synnerhet inte i kontexter där cannabis är lagligt och därför inte säljs av samma aktörer som säljer tunga droger.¹¹ 

Medan progressiva krafter är de som i resten av världen har visat starkast stöd för en mer liberal narkotikapolitik, hämtar alltså Vänsterpartiet näring från republikanen Richard Nixons krig mot droger från 1970-talet.

Tillhörande samma svenska skrämselpropaganda om droger är idén om att en LSD-tripp gör dig galen. Att Sverige har Europas högsta drogdödlighet har inte rubbat detta idémässiga ramverk.¹²  

”Rensa ut narkotikan ur vårt samhälle!” utropade exempelvis Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar i SVT:s partiledardebatt i Agenda i oktober, och fortsatte med en utläggning om att Vänsterpartiet vill ge polisen mer pengar för riktade insatser för att komma åt efterfrågan på narkotika. Detta för att hindra att ”föräldrar får begrava sina egna barn”.¹³

Medan progressiva krafter är de som i resten av världen har visat starkast stöd för en mer liberal narkotikapolitik, hämtar alltså Vänsterpartiet näring från republikanen Richard Nixons krig mot droger från 1970-talet. Vänsterpartiet är visserligen ensamma i riksdagen om att vilja avkriminalisera eget bruk, men detta beror på att de betraktar brukarna som offer. De motsätter sig kategoriskt alla förslag om legalisering, vilket framgår av V:s partiprogram. Hur märklig debatten blivit i Sverige i en internationell jämförelse visas av att högerdebattören Hanif Bali (M) är en av få svenska politiker som uttalat stöd för legalisering och en human drogpolitik, medan Vänsterpartiet drar i moralkonservativ riktning.

Man kan jämföra Dadgostars budskap om att ”rensa ut narkotikan ur vårt samhälle” med Portugal – vars vänsterregering avkriminaliserade personligt innehav av alla droger år 2001 och som legaliserade medicinsk cannabis 2018.  I fjol sammanfattades resultatet av avkriminaliseringen; drogrelaterade dödsfall låg under EU-snittet, arresteringar för narkotika har sjunkit från 45 procent till 15 procent, och droganvändandet har konsekvent legat under EU’s mittennivå.¹⁴ Medan man i Sverige mellan 1998 och 2018 såg en ökning på hela 600 procent av drogrelaterade dödsfall. Och trots sin restriktiva drogpolitik har Sverige ett högre användande av cannabis än just Portugal.¹⁵ 

Men vid sidan om det svenska etablissemangets moralkonservativa attityd, finns det i Sverige en växande rörelse som vill distansera sig från negativa konnotationer med det subkulturella användandet av psykedeliska droger från 1960- och 1970-talet, och i stället gruppera sig med den medicinska forskningsmiljön. En rörelse som inte håller till i krypterade chattrum i appar som Wickr, utan i forskningsmiljö i dagsljus. 

Psykedeliska medel mot depression

Några av rörelsens främsta representanter kunde man träffa om man tog sig till Filmhuset i Stockholm i slutet av november i fjol. Där anordnade stiftelsen Osmond Foundation i samarbete med Nätverket för psykedelisk vetenskap – Sveriges motsvarighet till MAPS, Multidisciplinary Association for Psychedelic Studies – en välgörenhetstillställning för att främja svensk forskning på psykedeliska substanser.¹⁶

Efter fyra månader hade de meditatörer som fått psilocybin upplevt större psykosociala positiva förändringar än gruppen som fått placebo.

På evenemanget visades dokumentären Descending the Mountain, som skildrar en schweizisk studie ledd av en buddhistisk lärare och en hjärnforskare – där dessa utforskar vad som händer om man ger psilocybin till erfarna meditatörer som aldrig använt psykedeliska substanser. Resultatet publicerades som vetenskaplig studie i den prestigefyllda tidskriften Nature år 2020. Den visade att efter fyra månader hade de meditatörer som fått psilocybin upplevt större psykosociala positiva förändringar än gruppen som fått placebo – samt att meditationen förhöjde de positiva effekterna hos psilocybin och minskade dess negativa effekter. Filmvisningen åtföljdes av en paneldiskussion med forskare och psykologer, där man framhöll behovet av att etablera kontrollerade och säkra miljöer för psykedeliska upplevelser och legalisering av psykedeliska substanser.¹⁷

Svenska studier och repression

Och numera kan denna nya psykedeliska front även peka på inhemsk svensk forskning.

Osmond Foundation leds av bland andra professorer i medicinsk och klinisk psykologi vid Karolinska Institutet och Stockholms universitet, samt av Klarnas medgrundare Niklas Adalberth.¹⁸ Stiftelsen är grundfinansiär för en i Sverige banbrytande forskningsstudie som sedan i fjol pågår vid Karolinska Institutet om hur psilocybin kan hjälpa vid svår depression.

Ett år in i studien har man nu fått Vetenskapsrådet på kroken, som i november beslutade att gå in med 3,6 miljoner kronor i stöd under 2022.¹⁹ Deltar i studien gör 30 patienter med depression utan annan pågående behandling, där hälften får syntetisk psilocybin och hälften ett placebo, som ger en fysiologisk reaktion utan antidepressiv effekt. Patienterna får därtill kontinuerlig psykiatrisk bedömning och undersökning med provtagning, magnet- och PET-kamera, och dessutom under hela behandlingsperioden stöd och vägledning av terapeuter.²⁰

Samtidigt, utanför de akademiska miljöernas kliniskt trygga vallar, grips svenska ungdomar för innehav av exakt samma substanser.

Det sker även annan närbesläktad forskning i Sverige, som den pågående studien vid Lunds universitet, där ett forskarlag studerar hur råttors hjärnor påverkas av LSD – i syfte att söka svar på om LSD kan hjälpa vid depression.²¹ Och en annan nyligen avslutad studie – också den vid Lunds universitet – har jämfört den psykedeliska substansen ketamin med elbehandling (ECT) i behandling av depression, där ketamin har visat sig vara ett bra behandlingsalternativ.²² Samtidigt, utanför de akademiska miljöernas kliniskt trygga vallar, grips svenska ungdomar för innehav av exakt samma substanser, då polisen gör razzior mot skogstechnofester i Stockholms naturområden. 

Forskningen öppnade vägen för normalisering

Frågan är då om Sverige kan få ett mer samhälleligt enhetligt förhållningssätt till dessa droger?

Det ska tydliggöras att varken Osmond Foundation, Nätverket för psykedelisk vetenskap eller de ansvariga för studierna vid Karolinska Institutet och Lunds universitet överhuvudtaget förespråkar nöjesbruk av psykedeliska substanser, utan enbart ägnar sig åt laglig psykedelisk forskning. Och när undertecknad har kontaktat ansvariga för ett par av ovannämnda studier per mejl för denna artikel, gällande om deras studie kan bidra till en attitydförändring i Sverige, har det blivit tydligt att den potentiellt politiska dimensionen av forskningen är farvatten som man helst styr undan. Vilket väl är förståeligt i Sverige. Kanske tror man att diskussionen kan skada forskningen, som i strid mot oddsen har blivit ett reellt akademiskt fält i ett land som präglas av nolltolerans mot droger.

 Men, det är uppenbart att nöjesbruk har varit en nödvändig komponent på vägen för att komma till den här punkten. När Nätverket för psykedelisk vetenskap för första gången höll konferens i Stockholm, 2018, medgav majoriteten av deltagarna – varav hälften hade en klinisk bakgrund – att de hade testat någon sorts psykedelisk substans.²³ Vilket alltså inte kan ha skett på laglig väg – om det skett i Sverige, alltså.

Och vare sig de inblandade forskarna och finansiärerna vill det eller ej, är detta forskning och organisationer som får politisk sprängkraft i Sverige. På samma sätt som motsvarande organisationer och forskning i USA har haft det för normalisering, avkriminalisering och legalisering av cannabis, och härnäst psykedeliska droger. Det är aktörer som visar att det finns flera meningsfulla sätt som dessa droger kan existera på i samhället. Inte bara som något som styrs av kriminella nätverk. 

Den svenska restriktiva modellen för drogpolitik  har fått en ny sorts opposition – fast den föredrar att inte beskriva sig själv som just det.

*

Denna artikel uppdaterades 27/1 2022. Tillägg gjordes om att Vänsterpartiet förespråkar avkriminalisering för eget bruk samt att Portugal legaliserade cannabis för medicinskt bruk 2018.