Mörkertalet på arbetsmarknaden – svenskfödda största problemet

Den största förändringen, både procentuellt och i absoluta tal, finns i gruppen inrikes födda med minst en inrikes född förälder. När inkomstgränsen höjs växer gruppen med 70 procent och 450 000 personer. Totalt är det nästan 1,9 miljoner människor i gruppen 20-64 år som inte når upp till inkomstgränsen 18 000 kronor (eller driver enskild näringsverksamhet). Ungefär en miljon av dem har två svenskfödda föräldrar.

– Det här förvånar mig, jag hade trott att om man hade striktare krav på vad som menas med sysselsättning, så skulle förändringen bli störst för dem med utrikes bakgrund, säger Lars Calmfors, professor i nationalekonomi.

I liknande undersökningar, som exempelvis gjorts av Entreprenörskapsforum⁴, brukar fokus ligga på att de utrikes födda står längst från arbetsmarknaden procentuellt sett. Detta syns även i Kvartals granskning, men det är bland personer födda i Sverige som den största skillnaden syns när man höjer inkomstgränsen i SCB:s data. De svenskfödda som inte når upp till inkomstgränsen är också mångfaldigt fler än de utrikes födda som inte gör det, i absoluta tal.

Lars Calmfors menar att det ändå är befogat att dagens debatt om självförsörjning i stor utsträckning handlar om utrikes födda som står utanför arbetsmarknaden. Frågan är central eftersom arbetsmarknadsanknytningen, hur man än mäter den, är lägre för utrikes födda än för inrikes födda, menar Calmfors.

– Anledningen till att man fokuserar så mycket på utrikes födda är att vi har områden där det är väldigt koncentrerat med folk som inte jobbar, så att det skapar mer av en social klyfta mellan olika områden och olika grupper.

Viktigt att förstå orsaken

Anders Forslund, professor emeritus i nationalekonomi vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, förvånas också över att det största mörkertalet finns bland de svenskfödda. Han tycker att det är viktigt att försöka förstå vad som döljer sig bakom de nya uppgifterna – och menar att det både kan röra sig om legitima problem och om naturliga förklaringar.

– En del skulle exempelvis kunna bero på att många svenskfödda tar ut föräldrapenning, säger Forslund.

Personer som får föräldrapenning kan potentiellt utgöra en betydande del av gruppen som inte når upp till 18 000 kronor i månaden, men som ändå tjänar mer än SCB:s vanliga gräns på 99 kronor i månaden. Den grupp som växer mest när inkomstgränsen höjs är gruppen icke förvärvsarbetande kvinnor mellan 30-39 år, födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar. Sannolikt beror det på att denna grupp i stor utsträckning är föräldraledig med föräldrapenning, menar Forslund.

I Malmö, där andelen förvärvsarbetande är lägst, är det bara 57 procent som når upp till inkomstgränsen.

En annan stor grupp som registreras som ej förvärvsarbetande i statistiken är vuxna studerande, förutsatt att de inte har inkomst från arbete på minst 18 000 kronor i månaden vid sidan av studierna. Läsåret 2019/20 var 386 000 svenskar under 65 år inskrivna på högskoleutbildningar.⁵ Totalt hade 258 000 personer mellan 20-64 år både studiebidrag och studielån.⁶ Det finns ingen data över bakgrund hos personer som tar studielån, men av de studerande mellan 20 och 64 år var 14 procent utrikes födda⁷, att jämföra med 25 procent i riket i den åldersgruppen.⁸

Utrikes födda är alltså underrepresenterade bland studenter, vilket kan vara en liten delförklaring till att det tillkommer så många fler svenskfödda personer som ej förvärvsarbetande när inkomstgränsen höjs till 18 000 kr per månad.

Om man utgår från den nya inkomstgränsen är det stora skillnader i andelen förvärvsarbetande mellan olika grupper i Sverige. Det är bara drygt hälften av de utrikes födda, 52 procent, som når upp till den nya inkomstgränsen. För inrikes födda med två utrikes födda föräldrar är motsvarande andel 61 procent – och för personer födda i Sverige med minst en inrikes född förälder är det 74 procent som är förvärvsarbetande.

Det är också stora skillnader mellan olika grupper utrikes födda. Lägst är andelen förvärvsarbetande bland personer födda i Afrika, 42 procent, och i Asien, 46 procent. Högst är den i Europa och Norden (Sverige exkluderat), med strax över 60 procent.

– Det är den här bilden man brukar se, att Afrika ligger väldigt dåligt till, och även Asien, säger Lars Calmfors.

Anders Forslund vid IFAU förvånas inte heller över hur det ser ut i olika grupper utrikes födda.

– Det är exakt vad jag skulle ha förväntat mig. Flyktinginvandrare och deras anhöriga har inte primärt kommit hit för att jobba, och vi vet att det tar ganska lång tid för dem att etablera sig och komma i arbete, säger Forslund.

Tittar man i stället hur det ser ut i absoluta tal, så blir det tydligt att det är personer födda i Sverige som utgör den i särklass största gruppen ej förvärvsarbetande. Personer födda i Afrika som är ej förvärvsarbetande är en förhållandevis liten grupp.

Det är också stora skillnader i andelen förvärvsarbetande mellan de tre storstadskommunerna. I Malmö, där andelen förvärvsarbetande är lägst, är det bara 57 procent som når upp till inkomstgränsen. I Göteborg är motsvarande andel 65 procent och i Stockholm är den 69 procent – samma andel som resten av landet.

Fördelningen av andel förvärvsarbetande mellan olika åldersgrupper är snarlik för utrikes födda och personer födda i Sverige.

Professorn i nationalekonomi Lars Calmfors tycker att det är intressant att andelen förvärvsarbetande går ner snabbare för svenskfödda än utrikesfödda när man närmar sig pensionsåldern.

– Man kanske tycker att man har råd att sluta arbeta eller arbeta mindre något tidigare därför att man tjänat ihop till en högre pension. Jag spekulerar bara nu. I alla fall är det slående att kurvorna inte är parallella för de äldsta åldersgrupperna i diagrammet.

Olika sätt att mäta

Överlag menar Calmfors att den typen av data som Kvartal tagit fram kan vara lika viktig som den officiella arbetsmarknadsstatistiken.

– Det är inte fel att mäta sysselsättningen på det generösa sätt som man gör nu. Olika mått svarar på olika frågor. Det är värdefullt att ta fram olika data, sen är frågan hur man ska tolka dem. Det är bättre att man har någon liten kontakt med arbetsmarknaden än ingen alls, fast förstås ännu bättre med mer kontakt och större möjligheter att försörja sig den vägen.