Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content

Migrationen och välfärdsstatens finansiering

Foto: Mostphotos
Av Tino Sanandaji | 16 februari 2017
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil I korthet Lästid 17 min Skärmläsarvänlig
I korthet
  • I takt med att invandrares position på arbetsmarknaden försvagades på 1980-talet övergick utrikes föddas effekter på de offentliga finanserna till att vara fiskal nettokostnad.
  • Även i länder med mer framgångsrik integration som USA tyder kalkyler på att det ekonomiska överskott som invandring genererat på arbetsmarknaden för den inhemska befolkningen är litet.
  • De direkta negativa samhällsekonomiska effekterna är däremot betydande i Sveriges fall. Invandring genererar en nettokostnad om inte integrationen förbättras signifikant jämfört med hur det sett ut hitintills.
  • Tvärtemot vad som ofta hävdas stärker inte invandring finansieringen av pensionssystemet. Pensionsmyndigheten beräknar att pensionssystemet tvärtom belastas ytterligare med i genomsnitt 800 000 kronor per person.
  • Det negativa nettoresultatet beror i större utsträckning på invandrares lägre genomsnittsinkomster än på ökade kostnader för bidrag och välfärdstjänster.
  • Erfarenheten från kommuner som har den mest omfattande invandringen talar emot att integrationen är på väg att förbättras. Snarare blir integrationsproblemen tydligare när andelen invandrare ökar. Kurvan pekar nedåt, inte uppåt
Ett vanligt argument för ökad migration till rika länder i Europa är den åldrande befolkningens behov. Ofta hävdas att invandring av unga människor är nödvändig för att finansiera framtida vård och pensioner. Eftersom dessa påståenden hörs så frekvent tror många att de måste bygga på fakta, trots att alla officiella kalkyler visar på motsatsen, skriver nationalekonomen Tino Sanandaji.

En ofta diskuterad fråga i Sverige är invandringens kostnader för den offentliga sektorn. I princip behöver invandring inte vara en kostnad. Historiskt genererade invandring ett samhällsekonomiskt överskott, som i början av 1970-talet estimerades till motsvarande en procent av den dåvarande bruttonationalprodukten. Senare övergick invandringen till att vara en nettokostnad i takt med att invandrares position på arbetsmarknaden försvagades, vilket gjorde att gruppen betalade in mindre i skatt och genererade större kostnader för bidrag och transfereringar. Forskningen visar att utrikes föddas effekter på de offentliga finanserna efter 1980-talet övergått till en fiskal nettokostnad. [1]

Läs mer Visa mindre

Redan prenumerant?
Testa Kvartal Total!
Första månaden gratis
Ingen bindningstid.
Till erbjudandet
Eller vill du bara läsa denna artikel?
Har du redan ett konto?
Skapa ett gratiskonto för att lyssna på Kvartals poddar helt kostnadsfritt
* Genom att skapa ett gratiskonto prenumererar du på vårt kostnadsfria nyhetsbrev – avsluta när du vill.