Läxan från Södertälje

Äldre Södertäljepoliser har vittnat om att man i slutet av 1990-talet började se tecken på att någonting höll på att förändras i kommunen. Omkring 2004–2006 var det uppenbart att någonting var riktigt fel.

En annan larmsignal var skyhöga kostnader för försörjningsstöd, som 2016 var landets högsta i förhållande till befolkningsmängd.

Våldet började rikta sig mot samhällets funktioner i form av ordningsstörningar, sönderslagna polisbilar och problem vid ingripanden i vissa områden, liksom hot mot kommuntjänstemän och värdetransportrån med inblandning av kriminella från Södertälje. Våldsamma händelser som beskjutningen av polishuset med automatvapen 2005 och dubbelmorden på spelklubben Oasen i Ronna 2010 var tydliga milstolpar, men då hade utvecklingen i staden redan gått långt.

Stegrade kostnader för välfärden

När lagen om valfrihet, LOV, infördes 2009 ökade kostnaderna för hemtjänst i Södertälje kraftigt, från 191 till 313 miljoner.² Man trodde att det berodde på ett uppdämt vårdbehov som tidigare varit dolt. Kommunens granskning visade att all ny kostnad låg hos nya privata aktörer med gamla brukare, som plötsligt hade blivit mycket sämre.³

I Södertäljes fall ledde införandet av LOV till att oseriösa aktörer tog sig in på marknaden under sken av att ha ”brukare” med omfattande hjälpbehov, behov som inte hade funnits före införandet av LOV.

En annan larmsignal var skyhöga kostnader för försörjningsstöd, som 2016 var landets högsta i förhållande till befolkningsmängd. Man trodde att omfattningen berodde på att i Södertälje fanns många stora barnfamiljer som krävde mycket pengar. I kommunens kartläggning av hushållen konstaterades snabbt att bilden av stora barnfamiljer var helt felaktig; mottagarna var till 80 procent singelhushåll utan barn. Det faktum att så många saknade synlig inkomst borde ha lett till att väldigt många var daglediga. Men när man gjorde hembesök var ingen hemma. Genom en skärpning av rutiner och kontroller fick kommunen ner kostnaderna för försörjningsstödet från 30 miljoner (2014) till 11 miljoner kronor i månaden (2020).

En annan signal var överskriden budget för kostnader för bostadsanpassning.

Kommunens granskning visade att felaktig folkbokföring systematiskt har använts för att tillskansa sig felaktiga belopp, i kombination med falska intyg och svartarbete.

En annan signal var överskriden budget för kostnader för bostadsanpassning. Detta görs efter beslut av arbetsterapeuter som kan fatta beslut om att glasa in balkonger, bygga handikappramper eller att ersätta badkar med duschkabiner. Frågan är inte kopplad till organiserad brottslighet, men speglar frånvaron av kontroll och tillsyn från kommunen. I stället för arbetsträning erbjöds gratis ombyggnad av badrum. Det innebar att budgeten överskreds med flera miljoner.

Återigen lyckades kommunen sänka kostnaderna genom att göra hembesök för att säkerställa vilka bostadsanpassningar som var nödvändiga.

Påverkan genom infiltration och korruption

Förvaltningen påverkas inom flera områden och på olika sätt. Socialarbetare är utsatta för påtryckningar med frågor om specifika ärenden, lärare utsätts för påtryckningar om betygsättning, exempel finns på poliser som inte kan arbeta kvar i kommunen. Det handlar även om påverkan som gör att tjänstemän inte är trygga i sitt arbete.

Exempel är brandmän som filmas och inte vill bära namnbrickor i vissa stadsdelar, tjänstemän som i olika tillsynsärenden inte vill synas tillsammans med polis. Det kan handla om parkeringsvakter som inte vill arbeta på vissa platser på grund av hot och våld. I Södertälje finns flera uppmärksammade fall där tjänstemän på olika myndigheter har agerat på ett otillbörligt sätt. Några av dem har det skrivits om i pressen, till exempel en bygglovshandläggare som har beviljat felaktiga bygglov⁴ och en anställd på arbetsförmedlingen som förfalskat anställningsavtal.⁵ Det köps bygglov och intyg.

En orosfaktor är den gråzonsproblematik där kontakter sker i gränsområdet mellan den legala och illegala sfären.

Utredningen och de fällande domarna i den så kallade hemtjänsthärvan, visade att ägaren för hemtjänstföretaget Jome också var en högt uppsatt politiker som påverkat och bidragit till illegal verksamhet.⁶

Det här är smärtsamma erfarenheter som Södertälje bär med sig. En orosfaktor är den gråzonsproblematik där kontakter sker i gränsområdet mellan den legala och illegala sfären. Det innebär att kriminella aktörer – eller andra – använder sig av personliga kontakter för att påverka ärenden, få information om affärsmöjligheter eller annan information som kan gynna deras verksamhet.

Den geografiska och sociala närheten i kommunerna ökar risken för påverkan eftersom man lätt träffas i olika sociala sammanhang. Södertälje är lite av en stad där ”alla känner alla”. Det kan handla om att man ses på privata fester, idrottsarenor eller i andra sammanhang som i förlängningen ger möjligheter till påverkan av förvaltningsbeslut eller till att få tillgång till information. Polisens utredningar indikerar att den här typen av informella kontakter används, vilket leder till märkliga beslut eller till att kontroller inte genomförs som de ska.

Reagera tidigt

Lärdomarna av detta är att reagera på tidiga signaler som att budgeten för olika områden ökar kraftigt, ordningsstörningar utöver det normala, parkeringsvakter som inte besöker vissa områden, tjänstemän som utsätts för påtryckningar.

Det fungerar inte heller att tiga bort problemen. I jämförelse med andra kommuner har Södertälje kommit långt i att skapa en debatt och transparens om kommunens problem. Men det har inte alltid varit så. För drygt tio år sedan var det svårt för polisen att tala öppet om det som beskrevs som ett parallellsamhälle vid sidan om det legala. Man blev lätt kritiserad för att smutskasta Södertälje och vissa stadsdelar. Idag är återkommande nyckelord i Södertälje att man måste vara uppriktig om de problem som finns och ”ta bort skämskudden”.

Brå-rapporten Intyget som dörröppnare till välfärdssystemet⁷ har i Södertäljes fall varit en verklig ögonöppnare för förståelsen av hur välfärdsbedrägerier går till i praktiken och för förståelsen av hur olika typer av bedrägerier hänger ihop: folkbokföringsbrott, välfärdsbedrägerier, illegal uthyrning av bostäder, illegal arbetskraft och liknande. För att komma till rätta med problemen har det varit viktigt att kartlägga problemen. Det myndigheterna ser i Södertälje är att kriminaliteten påverkar kommunens verksamhet.

För att komma tillrätta med problemen behöver alla kommuner dammsuga sina system för hur bidrag delas ut, hur intyg skrivs, hur bygglov hanteras och hur mark- och fastighetsaffärer görs.

Nya rutiner inom förvaltningen

Det Södertälje har gjort är att ställa kritiska frågor, göra obokade hembesök och att följa upp biståndsbeslut. Det finns inga enkla recept, men det är nödvändigt med fysiska hembesök, fysiska företagsbesök, fysiska arbetsplatsbesök. Att genomföra förändringar kan möta på motstånd inom den egna förvaltningen. Det kräver att man tar sig ur sin bekvämlighetszon och inte följer minsta motståndets lag.

Andra metoder kan vara anonymisering av biståndsbeslut, att göra fler delaktiga i myndighetsbeslut och att polisanmäla alla påtryckningsförsök och hot.

För att medvetandegöra personal på hur kriminaliteten påverkar kommunens verksamheter har internutbildning genomförts under 2021 för förvaltningen, bolagen och den politiska ledningen. Idag diskuteras möjligheten att öka personkontrollen av kommunanställda. För att stärka förvaltningens motståndskraft behövs också rutiner och kontroller så att tjänstepersoner blir mindre sårbara för påverkan och hot, till exempel genom att lyfta beslut från handläggarnivå till socialnämnden om tjänstemän blir utsatta för hot eller våld. I Södertäljes fall ringde enhetschefen upp och sade att man skulle polisanmäla.

I så gott som samtliga fall var den sökande ångerfylld och ville inte hamna i register – då polisanmälde kommunen direkt. Andra metoder kan vara anonymisering av biståndsbeslut, att göra fler delaktiga i myndighetsbeslut och att polisanmäla alla påtryckningsförsök och hot. Trots att frågan är högprioriterad av kommunen upptäcks ändå nya fall.⁸

I Södertäljes fall bedrivs myndigheternas samverkan genom linjeverksamhet, inte i projektform eller genom andra strukturer. En lärdom från Södertälje kommun är att utvärdera de samverkansformer man har. Är de effektiva och får man ut det man vill ha? Just nu utvecklas samarbetet mellan kommun och polis i gemensamma operativa strukturer.

Det räcker inte med inkapacitering

Myndigheternas mobilisering efter dubbelmorden på Oasen ledde till fällande dom i Svea hovrätt den 1 september 2014. I hovrättens pressmeddelande konstaterades att det i Södertälje ”har funnits ett nätverk som har ägnat sig åt kriminell verksamhet med bl.a. illegalt spel, indrivningsverksamhet med våldsinslag och utpressning”. Målet beskrevs av hovrätten som ”ett av de mest omfattande brottmål som avgjorts i Sverige”.⁹

Efter domen pustade man ut i Södertälje, men kanske också i hela Myndighetssverige. Känslan var att man hade gjort jobbet, att brottsligheten var knäckt. Dessvärre kom kriminaliteten tillbaka snabbare än man räknat med eftersom de bakomliggande strukturerna fanns kvar.

Nyrekryteringen fortsätter och går allt längre ned i åldrarna.

Behovet av att långsiktigt arbeta med norm- och värdegrundsfrågor är en fråga som lyfts av yrkesverksamma vid flera myndigheter i Södertälje. Mer skulle behöva göras för att lyfta frågor om individens ansvar som medborgare. De frågor vanliga medborgare till exempel kan ställa sig är hur de egna konsumtionsvanorna gynnar och föder kriminella aktörer. Det kan handla om vilka varor och tjänster man som enskild individ konsumerar för att det är billigt, tillgängligt eller bekvämt. Det handlar om individens ansvar som medborgare.

Värdegrundsarbete ingår redan i dag i skolans läroplan, men skulle kunna användas för att främja en demokratisk kultur. Här finns en del att lära från andra länder som har kommit betydligt längre än Sverige.

Södertälje har långt kvar

Södertäljepolisen gör bedömningen att det krävs långsiktigt och brottsförebyggande arbete för att vända utvecklingen i Södertälje; det kommer att ta en generation, eller 15–20 år. Nyrekryteringen fortsätter och går allt längre ned i åldrarna. En indikator på att problemen kvarstår är att orosanmälningar som är kopplade till kriminalitet har ökat under den senaste tioårsperioden; år 2010 var drygt 400 orosanmälningar relaterade till kriminalitet; tio år senare (2020) hade siffran dubblerats.¹⁰

Polisens nuvarande Operation Tore 3 har inget slutdatum.

I nuläget har det blivit bättre i Södertälje och man är betydligt mer medveten och bättre rustad än tidigare om hur den organiserade brottsligheten påverkar de legala systemen och samhället. Läget är fortfarande illa, och myndigheterna finner ständigt nya områden där kriminella aktörer genomför bedrägerier eller lämpar över kostnader på kommunen.

Ett nytt kritiskt område är sophantering, som är en ny och lukrativ inkomstkälla för kriminella. Det kan till exempel yttra sig i att byggavfall dumpas i naturen. Ett illegalt sjukhus upptäcktes när felbehandlade patienter började dyka upp hos Inspektionen för vård och omsorg och för att man funnit operationsavfall i vanliga sopor.

Förutom välfärdsfusk kvarstår problem med illegala ekonomier kring festvåningar, illegal hyresverksamhet, svartarbete, frontföretag, illegala bilskolor, illegal försäljning av cigaretter och sprit, våldsbrott och narkotikarelaterade problem. En mycket stor oro finns i dag över byggsektorn.

Att tala om kriminalitet som är knuten till personer med invandrarbakgrund kan uppfattas som uttryck för rasism och diskriminering.

I Södertälje är det uppenbart att problemen inte går att isolera till enskilda stadsdelar som Geneta, Ronna eller Lina hage som står på polisens lista över ”särskilt utsatta områden”. Skillnaden mellan särskilt utsatta områden och andra områden i Södertälje har av en polisman beskrivits som ”en akademisk konstruktion”. Kriminella aktörer begränsas inte av geografiska indelningar utan rör sig mellan stadsdelar och över kommungränser.

Det Södertälje ser är att när kriminaliteten får svårare att agera i Södertälje, då flyttar verksamheten till andra kommuner där man är mindre medveten eller mindre benägen att ta tag i problemen.

Politisk uppbackning för tjänstemännen

Att öppet tala om att en stad har problem med organiserad brottslighet kräver politiskt mod eftersom det kan försvåra möjligheten att locka företag och resursstarka personer till kommunen.

Det finns kommuner som är rädda för att svärta ner sitt ”varumärke” och där det politiska modet att vara transparent om problemen saknas. Kontroll av företag och entreprenörer kan anklagas för att vara företagsfientligt. Hårdare personkontroller av anställda kan kritiseras för att vara integritetskränkande.

Att tala om kriminalitet som är knuten till personer med invandrarbakgrund kan uppfattas som uttryck för rasism och diskriminering. Södertäljes strategi har varit att beskriva verkligheten som den ser ut, att beskriva hur kriminaliteten agerar, ”att prata om fenomenen” snarare än aktörerna, vilket har varit en framkomlig väg för att kunna prata öppet om problemen.

Här finns en hel del att lära av Södertälje.