Länge leve skola även på sommaren!

Men med tiden var det inte längre lika självklart att ”livets skola” räckte till. På 1980-talet tillsattes en kommission under ledning av företagsledaren Ross Perot (ja, det var han som ställde upp som oberoende kandidat i två presidentval och som Ken Follett skrivit om i boken On Wings of Eagles). Perot-kommissionen föreslog bland annat testning av elevernas baskunskaper på delstatsnivå med början i årskurs 3. De som inte hade nog kunskaper skulle få extraundervisning, exempelvis sommarskola. Och elever som inte klarade att hålla en viss kunskapsnivå under skolåret skulle stängas av från sporter. Gemensam läroplan (USA har ingen nationell läroplan) ville Perot också ha, och många av hans förslag blev verklighet.

… vare sig mindre klasstorlek eller mer pengar tycks ha någon nämnvärd inverkan på elevernas resultat.

När National Education Goals Panel vid millennieskiftet tittade på Texas och North Carolina, de av samtliga delstater som haft den största resultathöjningen under 1990-talet, så konstaterades bland annat att båda starkt betonade ”att samtliga elever förväntas uppnå kunskapskraven”. Att skolan måste se till att alla elever har vissa baskunskaper när de lämnar en årskurs och i annat fall erbjuda olika former av åtgärder. Man konstaterade samtidigt att vare sig mindre klasstorlek eller mer pengar tycks ha någon nämnvärd inverkan på elevernas resultat. Det senare stämmer även för Sverige, det har Ludde Hellberg visat i en artikelserie här på Kvartal.

Det är en gåta

Det är något märkligt med vårt sätt att under många år resonera om uppfostran och utbildning.  Som elev på 1960-och 70-talen kommer jag ihåg svenskläraren som ansåg att kunskaper i grammatik var något förlegat. Han talade spotskt om att ”traggla glosor”. En idé som för min del skapade en kunskapslucka för livet. Samtidigt hade jag under ett år en icke-behörig lärare som tyckte att vi elever hade för dåligt ordförråd. Varje vecka hade vi främmande ord i läxa och han förhörde oss på ordens betydelse. För min och säkert mina klasskamraters språkkänsla visade sig dessa kunskaper bli ovärderliga.

Hur skolade pedagoger kunde tro att förströelse och frivillighet skulle ersätta krav på systematiska studier är för mig en gåta. Tvärtom pekar mycket på att det finns en målkonflikt mellan glädje och inlärning. En paradox som länge har ignorerats i pedagogiken och skolpolitiken, vilket skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren skriver om i sin bok Glädjeparadoxen: historien om skolans uppgång, fall och möjliga upprättelse.

Stegvis förändrades den svenska skolan till att inte ge alla barn möjlighet att uppnå sin fulla potential. Förra året var det drygt 14 procent av eleverna som lämnade grundskolan utan fullständiga betyg. Skillnader förstärks och förutsättningar förslösas. Och sannolikt påbörjas numera allt färre ”klassresor” i skolan.

Stopp och belägg!

Vad var det då politikerna i Texas gjorde? Jo, de beslutade sig för att inte låta elever flyttas upp till nästa årskurs utan tillräckliga kunskaper. Det infördes kunskapstester i framför allt läsförståelse och matematik redan från tidig ålder. Sommarskola och andra åtgärder användes för att täppa till kunskapsluckor hos de elever som fångades upp i testerna. ”En elev kan bara flyttas upp till nästa årskurs genom att klara testerna eller genom ett enhälligt beslut av en betygsnämnd att eleven sannolikt kommer att klara av studierna nästkommande år”, skriver Texas Education Agency på sin hemsida.² Receptet kan tyckas trivialt, men är det inte. Beslutsfattare och skolan tvingas konsekvent följa upp och ställa krav.

… ju tidigare desto större blir effekten.

Inte för att skolan i Texas blev ”världens bästa” men man lyckades vända en alarmerande trend, så att elever inte slussas vidare i utbildningssystemet utan tillräckliga kunskaper. För vissa betyder detta undervisning på sommaren. Forskarna Martin Fischer, Martin Karlsson och Therese Nilsson har visat att längre terminer i grundskolan ger positiva effekter på bland annat inkomster senare i livet. Och det visar sig att ju tidigare desto större blir effekten. ”Ökad undervisningstid för yngre elever kan därför vara ett verktyg för att skapa mer jämlika förutsättningar att lyckas i skolan”,³ förklarar forskarna.

Att anordna undervisning under sommaren är med andra ord en bra idé inte bara för elever som halkat efter.  En amerikansk studie från 2011, Making Summer Count⁴  visar att genomsnittseleven tappar färdigheter under sommaren, särskilt i matematik. Men det gäller inte alla elever: ”elever från låginkomsthushåll förlorar läsvana under sommaren, medan det motsatta gäller för deras mer välbärgade kamrater”, skriver Jennifer Sloan McCombs och hennes medförfattare. Forskarna anser att ett långt uppehåll från studier kostar i genomsnitt två till tre månaders inlärning, och det tar fyra till sex veckor för lärare att ”återstarta” eleverna på hösten. Till Texas Public Radio säger McCombs att forskningen ”tyder på att sommarskola är effektiv”.⁵

Svensk sommarskola

Sommarskola, och i mindre utsträckning extraundervisning på andra lov, har funnits i Sverige sedan 2006 i olika former och med uppehåll. En rapport från Skolverket 2014 visar att 41 procent av eleverna i årskurs 9, som deltog i sommarskola, uppnådde behörighet.⁶ Uppföljningen som gjordes 2018 visar helt andra resultat, skriver Anna Westerholm, som utrett lovskola.⁷  Av de elever i årskurs 9 och från introduktionsprogrammen som hade deltagit i skola under sommarlovet 2016 var det endast 7 procent som uppnådde behörighet. Motsvarande siffra för 2017 var 15 procent. Någon förklaring till de stora skillnaderna ges inte.

Nytt från 2017 är att skolan är skyldig att erbjuda undervisning på sommarlovet (men den är frivillig för eleverna) till de som avslutat årskurs 8 och som riskerar att i nian inte nå kunskapskraven i ett eller flera ämnen. Sommarskola ska också erbjudas till elever som har avslutat årskurs 9 utan att uppnå behörighet. ”Att få lite extra tid med lärare, en chans till att nå målen, kan vara det som avgör framtiden för en elev. Därför är lovskolan viktig […]” sa dåvarande utbildningsministern Gustav Fridolin i samband med att beslutet togs. Han hade av allt att döma rätt.

Eleverna i sommarskolan är till allra största del nyanlända.

Magnus Silfverstolpe är rektor för sommarskolan på Blackebergs gymnasium. Upptagningsområdet är hela Stockholms län, och plats erbjuds till elever på gymnasiet samt i nian. Undervisningen på sommaren är fyra veckor och har arrangerats under de senaste 20 åren. Eleverna i sommarskolan är till allra största del nyanlända. ”Vi såg en boom med många elever 2015, 2016 och 2017. Nu är det något färre, cirka 600 elever,” förklarar Magnus Silfverstolpe. Han säger sig ha goda erfarenheter av sommarskolan och förklarar att även om alla inte får betyg efter de fyra veckorna så ”blir alla bättre”. Han tillägger att sommarskola behöver vara fyra veckor, inte kortare, för att fungera.

Vi vet inte så mycket

Hur många elever är det då som går i svensk sommarskola? Ja, det vet vi inte riktigt. Det saknas nämligen nationell statistik. Skolverket har dock för Kvartal räknat fram att läsåret 2019/2020 deltog minst 1 procent av grundskoleeleverna i frivillig skola på sommaren. Vi vet dessutom från utredaren Anna Westerholm att inga åtgärder sattes in för tre fjärdedelar av de niondeklassare som 2020 blev underkända i ett eller flera ämnen. Det finns dock tecken på att allt fler elever deltar i skolor på loven. Skolinspektionen bekräftar årets ökning, som dock sannolikt beror på distansundervisning under pandemin.

Vi kan inte längre tillåta att de svagaste försvinner ut och ner i sprickorna.

Nyligen presenterade Anna Westerholm sin utredning om obligatorisk lovskola. Remissrundan ska vara avslutad 1 september och sedan återstår att se vad som händer. Westerholm säger nej till en obligatorisk sommarskola och hänvisar bland annat till att en sådan kan strida mot elevernas grundlagsskyddade rörelsefrihet. Hon kan dock möjligen tänka sig ett obligatorium för de elever som ligger väldigt nära att nå behörighet. Men det räcker inte. Vi måste bry oss om samtliga elever. Alla de som genom sommarskola eller på annat sätt skulle kunna bättra på sina kunskaper för att tillgodogöra sig nästa steg i undervisningen. Alltså inte bara årskurs 8 och 9, utan även tidigare. Alla ska få samma chans. Vi kan inte längre tillåta att de svagaste försvinner ut och ner i sprickorna.