Konservatismen största förloraren i Tidöavtalet

Vad händer nu?

– Det är nu det svåra börjar. Jimmie Åkesson sa sig vara ”övertygad” om att avtalet inte kan ”kollras bort i någon byråkrati”. Han kommer upptäcka att byråkrati är något fint. Makten utgår från klara principer, stora beslut fattas centralt och små beslut decentraliseras. Byråkrati är under sina bästa dagar motsatsen till kaos. Byråkrati är motsatsen till den politik som Donald Trump drev med nepotism och rundande av regler – kort sagt allt det vi förknippar med populism. Det vet redan Jimmie Åkesson, men vet hans väljare det?

Kommer SD-väljarna att acceptera att partiet inte får några ministerposter?

– Många av dem saknar tillit till etablissemanget. Nu har de fått ”sin” kille på plats, men har de det tålamod som krävs av medborgare i en parlamentarisk demokrati? Nationellt tiggeriförbud ska utredas, det betyder inte att man i morgon kan tvinga bort kvinnan med pappmugg utanför Ica. I avtalet står för övrigt att alla partiföreträdare ska uppträda ”med värdighet” och tala ”respektfullt” om varandra. Det är svårt att binda partisympatisörer till detta, än mindre deras sociala medier. SD har en bit kvar innan ”gentlemannatwitter” är fullt genomförd.

Så ”SD-politiker som snackar skit om moderat” kan bli en ny journalistisk genre med dold mikrofon?

– Ja, vad händer med den som bryter mot uppförandekoden?

Att Sverige har övergått till fransk liberalism är förstås pikant, men särskilt anti-liberalt är det inte.

Har liberalismen kraschlandat?

– Nej. Hela processen med regeringsbildningen har sagts vara en holmgång mellan konservatism och liberalism i skepnad av Jimmie Åkesson och Johan Pehrson. Men så enkelt är det inte. I förhållande till den kaxiga attityden blev utdelningen förstås klen för Liberalerna, men de har inte monopol på liberalismen. Anonyma vittnen ville Liberalerna absolut inte ha, men det finns i Frankrike som styrs av liberalen Macron. Och det är bland annat med hjälp av det franska rättsväsendet och dess vassare redskap som Sverige har kunnat lagföra en del grova gängbrottslingar. Samma Frankrike har en litteraturkanon i skolan som en oproblematisk självklarhet. Att Sverige har övergått till fransk liberalism är förstås pikant, men särskilt anti-liberalt är det inte.

Nu ska nationellt tiggeriförbud utredas. Är inte det en illiberal reform?

– Det kan diskuteras. Några liberala riksdagsledamöter har redan sagt att de inte kommer att acceptera det. Å andra sidan är det redan möjligt att förbjuda tiggeri på den kommunala nivån, även om få kommuner hittills har gjort det. I Västeuropa är det ganska få länder som har nationella tiggeriförbud, men det finns i Danmark och liberalismens hemland Storbritannien. Eftersom frågan först ska utredas kommer det åtminstone finnas tillfälle att diskutera alla etiska dimensioner.

Varför fick Liberalerna inte igenom ett förstatligande av skolan?

– Bra fråga. En sådan reform skulle ha räknats som en seger för Liberalerna, även om Johan Pehrsons inspel med en friskolelag och hårda tyglar på aktiebolagsskolor är mycket bättre exempel på liberalism. Till och med ett moderat kommunalråd (Robert Wenglén i Lomma) beskriver dagens svenska skola som ”illiberal” när chanser fördelas så ojämnt till barn.

Borde Sverigedemokraterna ha ingått i regeringen?

– Det gör de i praktiken eftersom de har status som ”samarbetsparti”, på samma sätt som allianspartierna förhöll sig till varandra när de regerade. Åtminstone på sina prioriterade områden. SD struntar i fiskeripolitik och dubbelbeskattningsavtal med Malta och majoriteten av alla andra beslut som regeringen fattar på torsdagarna.

Men ska inte ansvar och makt hållas ihop?

– Jo, men det blir omöjligt för SD att skylla på andra när de faktiskt har så här mycket formellt och praktiskt inflytande i de frågor de bryr sig om. Och det politiska ansvarsutkrävandet kommer väljarna att göra i valet 2026. När SD gör fel brukar medierna upptäcka det inom minuter. Public service kommer att fredas. Det är en liberal signal, extra viktig när övriga medier kommer att pressas hårt av lågkonjunkturen.

Vad finns det egentligen som är konservativt i avtalet?

– Mycket mindre än vad man hade kunnat vänta. Det brukar sägas att lag och ordning är en konservativ paradgren, och åtgärder mot kriminalitet får nästan en femtedel av utrymmet i Tidöavtalet. Men det var samtidigt väljarnas viktigaste fråga. Däremot lyser försvarsfrågorna med sin frånvaro, en annan klassisk konservativ hjärtefråga. Det finns skäl att inte göra Sverigedemokraterna till samarbetsparti om just försvaret, men det kan också vara så att Ulf Kristersson vill ligga lågt med allt som är säkerhetspolitiskt känsligt. Undvika allt som polariserande aktörer skulle kunna trolla med, läs Ryssland. I så fall kanske det är tystnaden om försvaret i Tidöavtalet som gestaltar konservatism.

En svensk tiger?

– Ja. Ett annat kännetecken för konservativa är att lyfta fram familjer och gamla. Men Tidöavtalet har inget familjepolitiskt avsnitt över huvud taget. I avsnittet om tandvårdsreformen framhålls visserligen att den nya regeringen vill prioritera de äldres munhälsa, men andra signaler i avtalet är klart liberala, inte konservativa. Aborträtten ska grundlagsfästas och bland kvotflyktingarna (som ska bli färre) ska hbtq-personer prioriteras.

Så liberalismen trumfar konservatismen i Tidöavtalet?

– Ja. Den har i vart fall inte kraschlandat.

Nationalismen då?

– Det är en av nyheterna i svensk regeringspolitik. Den syns i avsnittet om migration och integration som utgör nästan en tredjedel av Tidöavtalet. ”Den som långvarigt befinner sig i Sverige ska ta ansvar för att bli en del av det svenska”, sägs det i en kryptisk passage. Invandrare förväntas anpassa sig kulturellt. Det är ingen ny idé; det har bara aldrig uttryckts så skarpt förut. Men det verkligt nya är den brutala tonen i förhållande till dem som har fått avslag på sin asylansökan. Kommuner ska bli skyldiga att rapportera till Polisen och Migrationsverket om de stöter på någon som vistas olagligt i Sverige. De inre utlänningskontrollerna ska öka och i ett särskilt uppseendeväckande stycke diskuteras om det ska vara tillåtet att strategiskt leta efter papperslösa på ställen där de kan finnas. Vid soppkök, undrar man? Eftersom ingenting ska ske som bryter mot internationella konventioner som Sverige har undertecknat kommer juristerna i Regeringskansliet få några svettiga år.

En moralisk sfär krockade med en annan. Politiker är tvungna att hantera sådana krockar. De flesta av oss andra klarar inte av det.

Men andra partier tycker ju också att de som har fått avslag ska lämna landet. Stefan Löfven sa ständigt och jämt: ”Ett nej ska vara ett nej”.

– Ja, men hur detta ”nej” skulle implementeras pratade han mindre om. I Tidöavtalet beskrivs hur det ska gå till och det är därför det är på sin plats att tala om brutalism. Det är en arkitekturstil som utmärks av att vara rå, enkel och utan utsmyckningar. Vi kan få se hjärtskärande bilder på asylsökande som omhändertas för att utvisas, bilder som kan bli outhärdliga även för de 80,5 procent av väljarna som har röstat för en stramare migrationspolitik. Man kan jämföra med de tragiska situationer som uppstod när alliansregeringen skar ned på sjukförsäkringen mellan 2006 och 2014. Borgerliga väljare höll med om att man inte borde få vara sjukskriven hur länge som helst, men när cancersjuka tvingades söka jobb brast hjärtat hos många. En moralisk sfär krockade med en annan. Politiker är tvungna att hantera sådana krockar. De flesta av oss andra klarar inte av det.

För att sammanfatta. Vilka ismer syns i Tidöavtalet?

– Måttligt med konservatism, en portion liberalism, tämligen tydlig nationalism och så den för Sverige nya brutalismen, som är en del av modernismen.

Kommer oppositionen att låna in en motideologi från arkitekturen?

– Den mångsidiga postmodernismen ligger nära till hands, där man blandar gammalt och nytt. Ömsom mjukt och vackert, ömsom yxigt och fyrkantigt. Oppositionen måste ju också ha en plan för hur de tycker att man ska göra med asylsökande som har fått slutgiltigt avslag. Hur plågsamt det än är.