Har brottsligheten ökat?

Om vi endast tittar på anmälningar rörande brott mot brottsbalken ser vi en liknande ökning mellan 1970-talet och i dag som vi ser för den totala brottsligheten. För dessa brott har nivån legat relativt oförändrad sedan början av 1990-talet. Brottsbalken omfattar dock både våldsbrott och exempelvis bedrägeri, urkundsförfalskning och tjänstefel.

Om vi smalnar av urvalet ytterligare, och endast tittar på ”brott mot person”, 3-7 kapitlet i brottsbalken, händer något anmärkningsvärt med utvecklingen.

Mellan 1976 och 2018 har antalet anmälda brott mot person ökat med över 430 procent, justerat för befolkningsmängd.⁵ Mellan 2008 och 2018 var ökningen nästan 18 procent.⁶ Sedan mitten av 70-talet har ökningen av anmälningar av den här typen av brottslighet varit konstant och avsevärd.

”Brott mot person” omfattar⁷:

3 kap   Brott mot liv och hälsa (exempelvis mord och misshandel)

4 kap   Brott mot frihet och frid (exempelvis människorov och olaga tvång)

5 kap   Ärekränkning (exempelvis förtal och förolämpning)

6 kap   Sexualbrott (exempelvis våldtäkt och sexuellt övergrepp)

7 kap   Brott mot familj (exempelvis olovligt ingående av äktenskap)

Om vi endast tittar på brott mot liv och hälsa så ser vi å andra sidan en minskning mellan 2008 och 2018, med strax under åtta procent.⁸ Om man jämför 1976 med 2018 är dock ökningen av anmälningar även för dessa brottstyper flera hundra procent stor.⁹

I debatten om huruvida brottsligheten har ökat är det lätt hänt att den komplexa och omfattande brottsstatistiken används som ett smörgåsbord.

Det dödliga våldet, som under senare år främst har kommit att förknippas med dödsskjutningar och uppgörelser mellan kriminella gäng, har minskat jämfört med början på 90-talet, då vi hade de högsta nivåerna i modern tid.¹⁰ De senaste åren syns en tydlig uppgång, men fortfarande inte till det tidiga 90-talets nivåer. Just denna statistik utgår inte från anmälningar utan från konstaterade fall av dödligt våld.

I debatten om huruvida brottsligheten har ökat är det lätt hänt att den komplexa och omfattande brottsstatistiken används som ett smörgåsbord. Oavsett vilken eller vilka brottskategorier man lyfter fram går det att argumentera för att en annan typ av brottslighet – eller ett annat sätt att läsa statistiken – är mer relevant. Sådana invändningar kommer säkerligen att resas rörande de brottskategorier som lyfts fram i denna artikel.

En indikation på en allvarlig utveckling.

Det är svårt att dra slutsatser om brottsutvecklingen enbart utifrån det dödliga våldet, eftersom det utgör en mycket liten del av den totala brottsligheten. Och om man i stället tittar på antal anmälda brott mot person, som vi gjorde tidigare, väger ett anmält mord lika tungt i statistiken som ett anmält fall av förtal.

Ett sätt att komma runt denna problematik är att använda sig av ett så kallat brottskadeindex – ”crime harm index” på engelska. Metoden bygger på att grövre och allvarligare brott tillskrivs högre värde i statistiken. För att göra värderingen av olika brottstyper kan ett brottskadeindex exempelvis utgå från straffsatserna i lagen eller faktiskt utdömda straff.

Polisen och författaren Fredrik Kärrholm, som figurerat flitigt i medier den senaste tiden med anledning av sin bok ”Gangstervåld”, har forskat kring hur man bäst bygger ett svenskt brottskadeindex.¹¹ Studien från Cambridge University, som är gjord av Kärrholm, Peter Neyroud och John Smaaland och som publicerades i våras, placerar också för första gången Sveriges övergripande brottsutveckling på ett brottskadeindex.

Trenden är tydlig: om man tillskriver grova brott högre värde har brottsligheten ökat kraftigt de senaste 15 åren – en utveckling som inte syns på samma sätt om man tittar på statistik över anmälda brott. Kärrholm understryker att analysen av brottsutvecklingen inte är studiens huvudsyfte och att den inte ger ett uttömmande svar, men kallar det ändå ”en indikation på en allvarlig utveckling”.

Polisen arbetar just nu med att, med Kärrholms studie som en del av underlaget, ta fram ett svenskt brottsskadeindex. Arbetet leds av Linda Nilsson på polisens nationella operativa avdelning, Noa. Hon säger att hennes arbetsgrupp nu justerar olika parametrar i indexet, samtidigt som man i olika pilotprojekt testar att utgå från det i polisarbetet.

Ett mord väger tyngre än ett snatteri

Följande är ett konkret exempel på hur ett brottskadeindex kan användas: I nuläget kan polisen samla data över anmälda eller begångna brott för att identifiera så kallade ”hot spots” – geografiska platser där det begås många brott. Om polisen lägger till brottskadeparametern, och tillskriver varje typ av brott ett specifikt värde, kommer man i stället se det som kallas för ”crime harm spots”. I studien från Cambridge om ett svenskt brottskadeindex, exempelvis, har mord värdet 122 och snatteri värdet 1.

Om polisen då letar efter ”hot spots” kommer en plats där det skett 50 snatterier att sticka ut betydligt mer än en plats där det begåtts ett mord. Letar man i stället efter ”crime harm spots” så är det platsen för mordet som sticker ut.

Det går alltså att identifiera de platser där människor tillfogas störst skada – och även vid vilka tidpunkter detta vanligtvis sker. Därefter finns det många sätt att använda informationen, exempelvis genom riktade polisinsatser under vissa tider på dygnet eller placering av övervakningskameror.

Linda Nilsson på Noa säger att en av de första studierna polisen gjort med hjälp av brottskadeindex visar att brottsligheten i Malmö minskade till följd av Operation Rimfrost – polisens riktade satsning mot gängbrottslighet i slutet av 2019 och början av 2020. Även om man endast tittar på antalet anmälda brott syns en minskning i stora delar av Malmö, men den är tydligare och mer utbredd om man går efter brottskadeindex.

Samma metod som visar att den allvarliga brottsligheten minskat till följd av Rimfrost visar alltså på en markant ökning i riket de senaste 15 åren. Vad görs då med denna information?

Ingen på BRÅ har satt sig in i brottskadeindex eller kan kommentera brottsutvecklingen i ett längre perspektiv.

På Brottsförebyggande rådet, Brå, finns ingen som satt sig in i brottskadeindex. Där finns heller ingen som kan kommentera brottsutvecklingen i Sverige i ett längre tidsperspektiv. I stället hänvisar presstjänsten till Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet.

BRÅ hänvisar till professor emeritus som säger att brottsligheten minskar.

Tham är skeptisk till att använda brottskadeindex överhuvudtaget. Han menar att det är bättre att utgå från statistik för respektive brottskategori än att försöka vikta olika typer av brott för att få en helhetsbild. Överlag menar Tham att brottsligheten minskar i Sverige. Att brott mot person ökat med över 400 procent sedan mitten av 70-talet tror han främst handlar om en ökad anmälningsbenägenhet. Som evidens för det hänvisar han till en ny rapport, ”Den ojämlika brottsligheten” av forskarna Felipe Estrada, Olof Bäckman, Anders Nilsson och Fredrik Sivertsson vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet,¹² som undersöker brottslighet i olika sociala grupper, samt ovannämnde Felipe Estradas doktorsavhandling från 1999, som visar att ungdomsbrottsligheten i Sverige var oförändrad eller minskade mellan 70- och 90-talen.¹³ Som exempel på den ökade anmälningsbenägenheten lyfter Henrik Tham särskilt fram sexualbrotten, där han menar att mycket har förändrats de senaste årtiondena, både vad gäller lagstiftning och attityder i befolkningen.

Jerzy Sarnecki ser fördelar med brottsskadeindex

Professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki är mer försiktig, men menar även han att det finns många saker som tyder på att brottsligheten i alla fall inte ökar. Samtidigt säger han att den metod han själv använder – att undersöka utvecklingen för respektive brottskategori – är ”en mer primitiv metod” än att använda sig av ett brottskadeindex. Det är betydligt viktigare, säger Sarnecki, att få reda på i vilken utsträckning brottsligheten skadar människor än hur många brott som begås. Han ser dock flera problem med metoden i det brottskadeindex som använts i studien från Cambridge University, och säger att han hört av sig till artikelförfattarna med sina invändningar och inväntar svar.

Slutsats: Anmälningarna har ökat kraftigt sedan 70-talet

Tillbaka till grundfrågan: Har brottsligheten i Sverige ökat?

Enligt den tillgängliga statistiken över anmälda brott har det skett en markant ökning sedan 70-talet – framförallt om man tittar endast på så kallade brott mot person (trenden är snarlik om man i stället tittar på antalet personer som lagförts för brott mot person). Ökningen har inte varit lika stor under de senaste tio åren som den varit tidigare, men om man viktar statistiken enligt ett brottskadeindex så syns alltså en mycket tydlig ökning av allvarlig brottslighet sedan 00-talets mitt.

En oroande signal som inte borde kunna avfärdas utan ytterligare studier som visar på motsatsen. Frågan är varför Brå inte undersöker saken?

Tillägg: Efter att artikeln publicerades har Brås presstjänst meddelat att Brå är med som representant i polisens referensgrupp för utvecklingen av ett svenskt brottskadeindex. Presstjänsten meddelar att de inte hade den informationen tidigare.

I en tidigare version av artikeln stod det i en mellanrubrik. ”Slutsats: Brottsligheten har ökat kraftigt sedan 70-talet”. Det har korrigerats till ”Slutsats: Anmälningarna har ökat kraftigt sedan 70-talet”