Gammal är äldst

Det pratas ofta om representation i olika sammanhang. Och om att spegla Sverige. Det är såklart vettigt – även om de flesta menar helt olika saker med det. Men det finns ett sammanhang där representation verkligen kan diskuteras, nämligen i riksdagens ålderssammansättning. Hela 27 procent av Sveriges vuxna befolkning är äldre än 65 år – men bara 2 procent av riksdagsledamöterna är äldre än 65 år.

Vi får allt fler folkvalda som är yngre än 50 år, och allt färre som är över 50 år.

En anledning kan ju vara att vissa anser att det är ett arbete att vara riksdagsledamot – men det bör väl trots allt snarare ses som ett förtroendeuppdrag? Så varför tas inte denna grupps erfarenheter bättre till vara av partierna?

Däremot finns en kraftig överrepresentation av människor i åldern 30–49 år i riksdagen – det vill säga tiden i livet då många har fullt upp med att få och uppfostra barn. Men när barnen blir större får man plötsligt massor av tid och energi över. Det är i alla fall min egen erfarenhet.

Äldre kunnigast i samhällsfrågor

Enligt SCB blir riksdagsledamöterna i Sverige allt yngre, medan landets befolkning blir allt äldre. Snittåldern i riksdagen var för tjugo år sedan 48 år. I det senaste valet har den sjunkit till 45 år. Under samma period har medelåldern bland de röstberättigade ökat från 49 till 51 år. Inga dramatiska förändringar kanske, men trenden är tydlig. Vi får allt fler folkvalda som är yngre än 50 år, och allt färre som är över 50 år. Och Sveriges riksdag är globalt sett väldigt ung; snittet i världen är 53 år.

En enda av riksdagens 349 ledamöter är äldre än 78 år – det vill säga i hyllade Joe Bidens ålder (i nuläget har Miljöpartiet de allra yngsta riksdagsledamöterna, och Kristdemokraterna de äldsta – det skiljer i snitt nästan tio år mellan dem).

Är detta en rimlig utveckling? Äldre människor är – förutom sin uppenbara livserfarenhet – de kunnigaste i samhällsfrågor. Statsvetarna vid Göteborgs universitet har mätt samhällskunskaper bland befolkningen (”Svenska väljares politiska kunskaper 1985–2014”, Rapport 2018:7). De har ställt enkätfrågor om saker som vilka länder som är med i EU, när i skolan man börjar med betyg, nivån på arbetslöshet och styrränta, namn på ministrar och liknande.

Den tredjedel som svarade allra bäst kategoriseras som de med ”goda politiska kunskaper”. I den senaste mätningen presterade åldersgruppen 71–80 år allra bäst. Hela 40 procent av dem hade ”goda politiska kunskaper”. Sedan minskar denna andel i takt med fallande ålder ned till 18–21 åringarna – där bara 2 procent hade goda politiska kunskaper!

Män presterar också genomgående betydligt bättre än kvinnor i dessa enkäter. Men ändå är det påfallande ofta som just unga kvinnor efterfrågas i många sammanhang.

Livet lär en massor av nya saker så gott som varje dag.

Jag är född 1968 och är följaktligen 53 år gammal. Jag ställer mig ibland frågan vad till exempel mitt 30-åriga jag skulle tycka eller göra i vissa situationer. Men inte en enda gång har jag tänkt att mitt 30-åriga jag skulle vara kunnigare och klokare än mitt nuvarande jag – som har läst betydligt fler böcker, träffat fler människor, rest i fler länder, sett fler filmer och teaterföreställningar, som fått och uppfostrat barn, påbörjat och avslutat anställningar, köpt och sålt fastigheter – ja, det är bara att fortsätta. Livet lär en massor av nya saker så gott som varje dag. Jag var möjligtvis snabbare på milen när jag var 30 år, men jag är inte ens säker på det.

Trots denna rätt triviala observation av hur åren gör oss klokare, har vi sett flera påfallande mycket unga partiledare på senare år – som till och med varit yngre än 30 år när de tillträtt. De har uppenbarligen varit begåvade eftersom de fått detta uppdrag vid så unga år. Men jag är övertygad om att de hade blivit ännu bättre partiledare om hade de väntat 10 eller 15 år med uppgiften.

Det extrema Sverige

Sverige är globalt sett ett ovanligt land. Enligt World Values Survey intar Sverige en rätt extrem position även vad gäller hur vi ser på äldre. Inte särskilt många tycker att de har för stort politiskt inflytande, men framför allt uppfattas den sociala positionen för 70-plussare som mycket, ja extremt låg.

Och slutligen: jag har inget problem med unga människor – jag gillar dem! Jag har till och med själv varit ung en gång i tiden. Jag ser gärna unga människor i riksdagen. Men jag ser ännu hellre fler seniorer.

Enligt all tillgänglig forskning är dagens äldre piggare och friskare än vad de någonsin varit tidigare – så varför inte låta dem vara med och styra Sverige också?