Det är alltså partierna själva som väljer vem de skickar och vad de ska få frågor om. KD valde ”värderingar” och Hans Eklind som förefaller känna genuint för frågan. Det blev mycket fokus på islam och islamism. Samtidigt kan det väl finnas andra mer ”hemvävda” ideologier och beteenden som också hotar det många kallar ”svenska värderingar”? För få skulle väl säga att rasbiologi eller kommunism är svenska värderingar. Eller är det just att det islamistiska tankegodset så tydligt kommer utifrån som gör att det hamnar i fokus?

Regeringen i Spanien är verkligen illa sammansatt med tanke på samtidsproblemen. Premiärminister Pedro Sánchez och hans socialdemokrater/socialister har ingen majoritet trots att man samregerar med vänster/grön/feminist/mm – valalliansen SUMAR. Och SUMAR är som MP och V i kvadrat. SUMAR ligger t ex bakom amnestin för illegala invandrare och är säkert pådrivande i det här läget. Partierna i SUMAR talar ideologiskt om migranters mänskliga rättigheter och fördömer gränskontroller och avvisningar. Högern PP var störst i senaste valet. I senaste opinionsundersökningen (31 juli) från Polit-Pro är PP fortsatt störst men har tappat ett par procentenheter. PSOE har tappat nästan 5 enheter. SUMAR ligger still och de enda som växer är VOX som är en bra bit till höger om PP och även det lilla högerhögerpartiet SALF växer lite. VOX är ungefär som SD. Fast de saknar SD: s maktanpassning. VOX är ganska öppet med att de vill ersätta den vanliga högern – precis som skett i Frankrike och Italien – och tar väljare från både PP och PSOE – Sánchez socialdemokrater/socialister. SD har ju som bekant valt en annan väg för inflytande. ( I vart fall för nu) På papperet finns det nu en lätt övervikt för högerpartierna inför nästa val. Men det verkar inte som om PP och VOX är laddade på samarbete. Både PP och PSOE är i behov av att befria sig från radikala ytterkantspartners. Men de har ett svårt läge. Opinionen kan tänkas gynna VOX ännu mer om den nu pågående invandringspolitiken eskalerar. Och valalliansen SUMAR tycks med sina cirka 12 procent i senaste valet och i dagens opinionsundersökning att representera just den minoritet av spanjorer som tycker att invandringen ska vara fri. Spanien är också rent allmänt svårstyrt med de två regionerna Katalonien och Baskien i åtanke. De är inte särskilt nationellt spanska utan kräver ständigt privilegier och undantag för att stödja regeringar. Förhoppningsvis kan EU sätta sånt tryck på Spanien så att regeringen och PP kan skylla på EU när de vidtar åtgärder för att få stopp på det oreglerade inflödet.

Spanien är ett påtagligt problem i EU-samarbetet. Påminner på sätt och vis om hur Sverige var i början av 10-talet. Migrationsverkets beslut om att alla från Syrien oprövat skulle få permanenta uppehållstillstånd och att inga åldersbevis krävdes av den som ville få uppehållstillstånd som ensamkommande barn, påminner om HD: s beslut om att invandrare som tar sig sjövägen till Spanien inte kan skickas tillbaka. Skillnaden ur ett EU-perspektiv är förstås att medan Sverige var förmånlig ändhållplats för invandrarna så är Spanien in inkörsport till EU-länderna. Därför är läget i Spanien riskabelt. Problemen med den omfattande illegala invandringen är redan mycket stora i de stora länderna Tyskland och Frankrike. För oss i Sverige är det också helt centralt för en vettig samhällsutveckling att invandringen från MENA- området är så nära noll som möjligt under många år framåt. Sveriges regering bör, som Åkesson föreslår, agera snabbt i EU för att få till en snabb förändring i Spanien och vad gäller Schengen och det egna gränsskyddet. Och som sagt, vi ska inte förtränga och förneka att vi själva var precis lika mycket vilse som Spanien då det begav sig. Och vilka samhällsproblem vi fick på köpet genom den politiken.

Jag skulle inte kalla det skribenten beskriver i artikeln som en ”närmast förbjuden idé”. Det har talats rätt mycket om detta redan. Inte desto mindre är tankarna helt korrekta. Jag tror inte heller att ”Werthereffekten 2.0” är på väg att avta. Tvärtom. Nu när AI-tjänster som Chat GPT trendar som tjänstgörande terapeut för var och varannan ung vuxen kommer problemet nog snarare att öka. För bara något år sedan var ältandet beroende av en betald terapeut eller en kompis med oändligt tålamod. Idag kan vemsomhelst närsomhelst älta vadsomhelst med sin digitala kompis; den som aldrig tröttnar, alltid validerar och aldrig säger åt dig att nu räcker det!

Jag var nyss i Grekland och totalt förvirrad när det kommer till rondellerna (dvs. cirkulationsplatserna). När vi saktade in i väntan på en lucka att köra in i, stannade bilarna som var I (!) rondellen. Innan vi fattade att vi skulle köra hade det hunnit bli kö inne cirkeln. Detta hände flera gånger, med greker som ivrigt och förvånansvärt glatt vinkade åt oss att köra. Sen, plötsligt, stannade INTE bilarna som redan var inne i rondellen utan vi fick vänta på vår tur, precis som i Sverige. Vi fattade nada. Om vi gjort en snabb googling hade vi fått veta att den som kör in i en rondell i Grekland har företräde, om inte skyltar säger annat. Men det gjorde vi inte utan körde på känn. Så även i Grekland blir det snurrigt värre när svensken ska cirkulera.

För oss utomstående och oinsatta är det förstås svårt att avgöra om det är den journalistiska eller akademiska granskningen av professorns avhandling som ligger närmst sanningen, men man får hålla i huvudet att det givetvis är en pinsam sak för universiteten att erkänna att – om – någon man lyft fram, hyllat och avlönat avslöjas som en charlatan. Vidare: Spelar det så stor roll om Arday ljugit om sina löparprestationer? Ja, det gör det. Det handlar som så ofta om förtroende. Att avslöjas med en lögn, även om denna i sig kan verka obetydlig eller till och med lustig, skapar en osäkerhet gällande människans ärlighet i stort. Vad mer ljuger han om? I vilka fler sammanhang har han valt att bedra sin publik och sina kollegor? En liten lögn, eller ett litet plagiat, gör att man tappar förtroende för såväl personen som dennes arbete i stort. Därför: Håll dig alltid till sanningen. Ljug aldrig.

Ett närliggande fenomen är det som på engelska benämns ”astroturfing”. Det innebär att politiker och makthavare skapar myndigheter eller kastar pengar på olika civilsamhällesorganisationer vars agendor passar det egna partiprogrammet. På så sätt kan politiker hänvisa till ett brett stöd hos allmänheten för allt från skärpt klimatpolitik, mer vindkraft, fler rovdjur etc etc. Men som framgår av den utmärkta artikeln handlar det allt som oftast om ”gräsrotsorganisationer” i avsaknad av riktiga gräsrötter.

Dominic Sandbrook i den lysande podden The rest is history sa en gång om, jag tror det var, det irländska upproret mot Storbritannien att man aldrig ska underskatta betydelsen av att unga män utan framtidshopp faktiskt tycker att det är rätt kul och spännande att ansluta sig till en våldsam gerillarörelse. Den aspekten är nog inte helt oviktig här heller.

Bortskämda demokrater, som till exempel vi svenskar har ganska lätt att slå över till egocentriska och privatiserande perspektiv på demokratin som sådan. Jag slås ofta av en lätt road trötthet när högutbildade och högavlönade personer, oftast i det skattefinansierade etablissemanget, börjar klaga på demokratin när något går emot dem på det personliga planet. Utan att synbart reflektera så sätter sig dessa personer på småpåvepiedestaler när de ställer sin egen status och sina egna verksamheter före demokratins breda folkviljas yttringar och stämningslägen. Självklart kan demokratier försämras. Det vet vi. De stora och kända hoten mot demokratiska stater är korruption av olika slag. En demokrati undermineras också om rättssystemet inte fungerar på ett folkligt accepterat sätt. Demokratier mår också bra av maktskiften och av maktdelningssystem som gör det svårt för makten att bara rusa på. Tryck- och yttrandefriheter och allmänna val med jämlik rösträtt har förstås mycket stor betydelse för folkviljan att göra sig hörd visavi det demokratiska ledarskiktet och dess förvaltningar. Men demokratin står och faller inte med vissa partier, redaktioner, professorer eller rutiner. Så demokratins gnällmånsar bör lägga sina egon och privatiseringstendenser åt sidan. Inte för att det påverkar demokratin något nämnvärt. Men de kommer att slippa skämmas för sina ideliga rop om ”hot mot demokratin” så fort något går dem emot.

Grym text! Tendensen hos media och aktivister att måla upp händelser som en dikotomi mellan offer och förövare har fått negativa konsekvenser för just de minoriteter de avser skydda

DN:s ”Fakta i frågan” med Kristoffer Örstadius är en etablerad och viktig samhällstjänst. Bra att Kvartal uppmärksammar dagens (28/7) granskning av läget i landets 142 mest socialt problematiska invandrarområden. De olika fakta som redovisas för 2024 jämförs med motsvarande siffror för 2011. Den mest dramatiska förändringen handlar om den stora minskningen när det gäller skjutningar. Vilket är hoppfullt av flera orsaker. 2021 granskade DN och Örstadius skjutningarna under rubriken: Vilka är det som skjuter? https://www.dn.se/sverige/fakta-i-fragan-vilka-ar-det-som-skjuter/ Man tog fram fakta i frågan från 2017 och framåt. När jag nu läser artikeln känns det som om den handlar om ett helt annat land. Uppklarningsprocenten var mycket låg och skjutningarna blev ständigt fler. På några få år har regeringen lyckats vända på utvecklingen. Även om det ser mörkt ut för Kristersson och Strömmer inför valet i höst så är de värda beröm och stor uppskattning för sina insatser på det här området. Fakta i frågan angående vilka det är som skjuter visade att 85 procent av de dömda och misstänkta gärningsmännen (97 procent är män) har utrikes bakgrund. (En stor majoritet av de dömda/misstänkta med utrikes bakgrund har sina rötter i Mellanöstern och i Etiopien och Somalia.) Vilket svart på vitt visar på sambanden mellan misslyckad massinvandring och grov kriminalitet. Det oroande är att de flesta av de dömda/misstänkta har bott lång tid i Sverige. Ytterst få av de gängkriminella är nyanlända/asylsökande. Vilket betyder att även om nu invandringen är mycket bättre reglerad och restriktiv så kommer det att dröja ganska länge innan den politiken får effekt på rekryteringsunderlaget för grov kriminalitet. I dagens granskning visar DN flera fakta som pekar på ljusningar i de 142 värst utsatta områdena. Fler mellan 20–64 år arbetade 2024 än 2011. Vi vet dock inte hur mycket och tillsvidare som det arbetas. Inkomsterna stiger nämligen inte alls i samma omfattning som deltagandet i arbetslivet. Och skillnaden mellan inrikes födda och invandrare från Mellanöstern/Afrika är fortfarande brutalt stora när det gäller arbete. En medelsiffra i utsatta invandrarområden ligger runt 52 procent som deltar i arbetlivet. Medan de inrikes födda och många invandrare från Europa ligger på siffror en bra bit över 80 procent. Ingen kan kort sagt -vilket bådar gott – längre blunda för sambanden mellan misslyckad massinvandring och höga kostnader för hög arbetslöshet och låga självförsörjningsgrader. Men det rör på sig åt rätt håll. Om 20-30 år kan – med en fortsatt klok politik för invandring/kriminalitet/arbete/självförsörjning/kunskapsskola – de flesta problemen som skapades genom ett par decennier av massinvandring vara borta. Det vill dock till att Sverige läker ihop på rätt sätt. Doktor Sverige behöver tala klarspråk om både sjukdomar och om plikten att följa den fastlagda rehabiliteringen.

Äldre människor hamnar ofta snett i sjukvården. Å ena sidan riskerar de att försummas därför att de är gamla. Å andra sidan skickas de rutinmässigt på undersökningar av tveksam nytta. Det är ett dilemma som varken riktlinjer eller byråkrati kan lösa. Skrev om samma ämne för ett drygt år sedan: https://kvartal.se/henrikhojer/artiklar/hur-lange-borde-vi-forlanga-borjes-liv/cG9zdDoxNDUwMg

En tanke som slog mig när jag läste rapportens metodbeskrivning är att författarna inte tar med kostnader för eventuell kriminalitet i beräkningarna i någon större utsträckning. Med tanke på senaste decenniets brottsvåg – där en stor orsak på individnivå ju angivits som skolmisslyckanden – hade siffran förmodligen blivit långt högre än 25 miljarder.