Vegetarianism, och framför allt veganism, uppvisar vissa likheter med en religion. Jag har själv i perioder valt bort kött och hemma äter vi vare sig biff eller – gud förbjude – SÖNDAGSSTEK. Men jag skulle aldrig komma på tanken på att kräva särbehandling om jag blev hembjuden på en välgrillad entrecôte. Inte heller är det ett problem om det skulle serveras vegetariskt, man tar seden dit man kommer typ. Frågan här är väl om det utgör en akut hälsorisk ifall en icke-karnivor skulle få i sig en köttbit? Och är denna risk i så fall av sådan dignitet att det hela föranleder granskning i statstelevisionen?

De identitetspolitiska påhoppen mot Simona Mohamsson visar hur fjärran från verkligheterna mobbarna befinner sig. Det är helt ideologiskt förblindat att påstå att en människa med invandrarbakgrund skulle begå något slags svek mot sin bakgrund om de kan tänka sig att rösta på/eller acceptera att det parti man röstar på samarbetar med SD. I valet 2022 röstade enligt Göteborgs universitet runt 10 procent av personer med invandrarbakgrund på SD 2022. Och stödet ökar över tid. Andelen invandrade väljare som röstar på L torde vara mycket lägre. Att älta varifrån människor kommer är också det värsta hindret för en vettig integration. Det viktiga är hur människor uppträder här och nu och vart de är på väg. Oavsett om L nu totalt imploderar eller om man visat sig hitta en väg mot återval i höst så hedrar det Simona Mohamsson att hon rak och orädd står upp mot mobbarna från det identitetspolitiska träsket.

Jag har läst rapporter av det här slaget under ganska många år nu, ändå upphör jag inte att förvånas över vad som slinker igenom. Detta är inga pytteinstitutioner, varje text processas noggrant och ventileras under ett antal möten - ändå lyckas ingen sansad byråkrat bromsa när det hela tippar över och blir parodi. Den allvarliga sidan av saken är skattepengarna detta kostar OCH den politiska makt som flyttats till opinionsdrivande myndigheter.

Ja, den minskade läsningen kommer onekligen med flera andra stora förluster, vilka förtjänstfullt tas upp i artikeln. Visserligen innebär skärmar inte bara bilder, videor, poddar och snabba klipp. Man kan förstås också använda skärmar för att läsa text. Jag och många med mig konsumerar till exempel våra dagliga nyheter via artiklar på datorn eller i telefonen. Och visst går det att läsa även böcker digitalt. Eller, det verkar i alla fall gå för vissa. För mig är det snudd på omöjligt – och i varje fall extremt oskönt. Datorskärmen eller mobilen går i bokfall inte att jämföra med det fysiska pappret. Själva skärmen i sig gör mig distraherad. Känns svårt att inte uppdatera mejlen, kolla notiser på sociala medier eller googla nåt man läste i boken under tiden – vilket i sig gör läsupplevelsen splittrad och fragmenterad. Den fysiska boken är klart överlägsen. Och det känns som en viktig uppgift för skolan att ge barnen möjlighet att själva göra den bedömningen.

Om ni bara fick välja mellan partierna utanför riksdagen, vilket skulle ni rösta på?

Kommer att tänka på Diamant Salihus bok "Tills alla dör" när jag läser texten. Vill minnas att föräldrar som han intervjuar säger att samhället måste göra allt för att få bort barnen från gatorna. Det vore intressant att veta vad fler föräldrar till grovt kriminella barn tycker, även i frågan om fängelsestraff.

Fallet Elsa är intressant på många sätt. I flera av de historier som blir uppmärksammade tycks det finnas ett mönster som är ganska oroande: Myndigheterna drivs i viss mån av prestige och en ovilja att helt enkelt medge att de gjort fel. Högst mänskliga tillkortakommanden men kan inte få drabba människor på ett så ingripande sätt som i fallet Elsa. Om jag inte minns fel fanns liknande inslag i historien om ”Lilla hjärtat” som fick en så tragisk utgång och samma mönster fanns i ett äldre fall som beskrivs i den här väldigt lyssningsvärda P1-dokumentären. https://www.sverigesradio.se/avsnitt/571231