Det är svårt att se hur detta möte hade kunnat utvecklas sämre för Mohamsson och Liberalerna. Själva genomförandet – med återkommande ordningsfrågor och tekniska problem – lär sannolikt bli föremål för satir. Men det verkligt överraskande var utfallet i omröstningen: att 95 röstade för Mohamsson medan hela 80 valde att rösta "avstår" tror jag ingen hade förväntat sig. Sex månader är lång tid i politiken. Frågan om huruvida partiet klarar spärren kommer att avgöras de kommande månaderna och lär inte påverkas av det här mötet i sig. Men redan nu lär mötet ha skrivit in sig i historieböckerna.

Intressant spaning. Jag vet inte om det är folk till vänster eller höger som hör till de större bokläsarna idag. Dystopiskt nog verkar det ju som att läsningen minskar rent generellt, oberoende av politiska läggningar. Bara tanken på performativt läsande får håren i min nacke att krulla sig av sekundärskam, men läsande som performativ handling tyder trots allt på bokläsning och bildning som ett ideal. De som offentligt förkastar och visar förakt för bokläsning inger inget som helst hopp utan tyder mest bara på mänsklighet i kollaps.

Mina tankar om Annika Strandhäll är sammansatta. De grundläggande tankarna är mycket positiva. Vi delar klassbakgrund och jag kände starkt för henne när hon var fackförbundsordförande. Hon var klar, redig och tydlig på ett bra sätt. När hon tog klivet in i regeringen blev det svårare. Jag vet inte riktigt vad som hände. Men jag misstänker att klassbakgrunden kan ha spelat roll när hon (och Morgan Johansson) utvecklades till ofta osakliga krigare på X (Twitter) samtidigt som de skulle sköta sina social/justitie/migrations/klimatststatsrådsuppdrag. Det spårade ur. Klassbakgrundens verkligheter fick vika för politiserade kampanjuppdrag som ingen annan ville ha; men som Annika åtog sig, kanske för att visa att hon dög fast hon ”bara” var en frisör från fattiga Bergsjön? Att hon lämnar partipolitiken är bra. Det finns en stor värld utanför partilivets svartvithet.

När jag pratar med Dagmars bror Jonathan inser jag, mer än någonsin, hur otroligt hårt deras pappa Ragnar kämpade för att hennes fall överhuvudtaget skulle uppmärksammas. Samtidigt slår det mig, snart 50 år efter kuppen i Argentina, att Ragnar och många i hans situation faktiskt lyckades se till att fler än tusen torterare och mördare har åtalats och dömts – en otrolig bedrift. Särskilt med tanke på hur svårt det har varit att åtala, fälla och göra upp med en blodig historia i de flesta länder som varit diktaturer. Ett exempel är Spanien, där man låtit mördare gå fria genom en slags glömskans pakt. Det är ingen lättvunnen kamp. Därför är Dagmars familj nu orolig för att Argentinas president Milei ska ge hennes mördare amnesti.

Blir sugen på att läsa Jonas Karlsson nu. Påminner inte så lite om den bästa bok jag läst de senaste åren - som jag inte kan rekommendera nog - Byrån av JJ Voskuil. Jag recenserade den i Expressen för några år sedan, läs mer här: https://www.expressen.se/kultur/arets-basta-bok-ar-800--sidor-av-banala-samtal/

Samtidigt som den nya mätningen visar att Simona Mohamsson gör ett rejält skutt uppåt i väljarnas förtroende publicerar Dagens Nyheter ännu en kritisk text. ”Den verkliga förbannelsen är att väljarna uppfattar partiet som ohederligt, de ser ett parti som hivat moralen överbord för att rädda sig kvar vid makten. När bilden av cynism och principlöshet väl har satt sig är den nästan omöjlig att tvätta bort”, skriver politiske kommentatorn Tomas Ramberg, som tidigare under många år satte tonen i Sveriges Radio. Den negativa rapporteringen efter Mohamssons svängning i SD-frågan – som avslöjades i Kvartal – har inte bara varit likriktad bland kommentatorerna utan också i nyhetstexterna. Hon har pressats hårt i tv och kommunpolitiker som varit kritiska har lyfts fram på ett sätt som sällan sker på riksnivå. Samtidigt har en annan möjlig rubrik saknats i traditionella medier – den som speglar det faktiska utfallet, åtminstone så här långt: DRAGET SOM KAN LYFTA MOHAMSSON.

I en morgonshow krävs inte något korsförhör, men när anklagelserna är så hårda från den som serveras plattformen – måste intervjuaren kunna göra ett bättre jobb än att enda motfrågan är: ”Vad tror du att Jimmie Åkesson skulle säga om det?". Den nya C-toppen Birgitta Ohlsson fick till och med bestämma motargumentet själv – samtidigt som L-ledaren Simona Mohamsson pressats genom tv-studior den senaste veckan.

Historien om Blåvitt borde bli nästa film av Ulf Malmros, lägger den här för filmkonsulenter och andra att agera på

Tobias Gisle ställer svåra frågor om fanatismens slutpunkt.

Från ett lite mer svartvitt utifrånperspektiv så syns framförallt två grupper: De högljudda nymonarkisterna å ena sidan och de nymonarkisterna betecknar som regimens agenter å andra sidan. Vilken av de sju sorterna identifierar du dig själv med, Hanif?

Intressant! Vi behöver klarsynthet i denna dimma av teknologisk utveckling vi lever i.

Har fått möjlighet att intervjua Israels ambassadör Ziv Nevo Kulman. Finns som såväl podd som text. Vi pratar om Libanon, Iran, Trump, antisemitism i Europa och mycket annat. Jag tror det blev en intressant intervju.

Förvånansvärt mycket samstämmighet i veckans panel.

Chucken blev viral på internet långt innan det blev ett begrepp, vid sidan av andra odödliga mem som Star Wars kid, All your base are belong to us, Hatten är din och Skogsturken. ”Chuck Norris died 20 years ago. Death just hasn’t built up the courage to tell him”. Vågar man säga vila i frid?

”När det var som mörkast kändes det som att jag simmade i ett hav av idioter.” Syftar journalisten på... den egna redaktionen?

Man måste ha respekt för hur konsekvent Payam Moula är i sitt projekt. Men det är talande hur lite – om något alls – värde han sätter på människors frihet. Ska staten med sitt våldsmonopol hindra folk från att starta företag, skolor eller mediehus har det en stor social kostnad. Detta måste man nog ta på allvar om man har en sådan instrumentell syn på ekonomin och om man vill driva frågan om att omdana samhället i riktning mot tydliga positioner och projekt för folk. Med förhoppning om en fördjupad diskussion i ämnet.

Vad är egentligen skillnaden mellan en pick me-tjej, en cool girl (från Gone girl) och en manic pixie dreamgirl? Frågar åt en kompis

Hur många rubriker om Lars som Lejonkung tål Sverige?

Veckans brev handlar behovet av ett förlåt för en barndom fylld av svek och försummelse. Vad har ni för råd till Johan och mamman? Vad ska de göra för att komma vidare, trots att mormor inte vill erkänna begångna fel.

Historien om hur Simona Mohamsson lyckades få Lars Leijonborg att återvända till politiken är en superstory.

Simona Mohamsson har i mina ögon utmärkt sig som den klart sämsta retorikern av alla partiledare. Hon besvarar sällan frågor direkt. Lutar sig bekvämt mot talepunkter och slitna metaforer: ”Vi ska kavla upp ärmarna,” ”Vi tar ansvar för Sverige,” ”Det tar tid att landa.” Och så vidare. Ljudupptagningen från Liberalernas interna möte påminner oss om nivån. Istället för att bemöta medlemmarnas faktiska invändningar mot SD-samarbetet säger Mohamsson: – Det här beslutet innebär inte att vi ska bli SD:s bästa vänner. Det har aldrig varit på bordet. Man undrar ju: Har någon påstått att partierna ska bli bästa vänner? Eller är det snarare så att Mohamsson formulerar ett kraftigt överdrivet påstående som lätt kan huggas ner istället för att bemöta kritiken i sak? Jag gissar på det senare: alltså en klassisk halmgubbe, helt i linje med L-ledarens retoriska repertoar i övrigt.

Läsvärt porträtt av den person som kanske blir USA:s näste president. Erik W. Larsson, som skrivit, har läst hans nya självbiografi och har dessutom själv bott i USA. Här i Sverige har statsvetarna sagt att "gladast vinner". Men vem vet? Kanske snyggast vinner?

Nätet bör vara en plats för fri åsiktsbildning. Trumps cyberstrategi öppnar för ett offensivare USA vad gäller åsiktspåverkan mot Europa. Samtidigt har Vita huset en politik för att splittra EU och försvaga försök till digital suveränitet. För att värna fri åsiktsbildning inåt behöver Europa skydda sig mot påverkansförsök utåt. Det gäller nu inte bara de gamla vanliga aktörerna Peking, Teheran och Moskva – utan även det land som skapade internet och dess ursprungliga frihetliga filosofi. Tyvärr är det kortsiktigt enklare att stoppa huvudet i sanden, vilket märks på brist på debatt i denna fråga. Petra Jonssons artikel är därför angelägen.

Är USA:s demokratis hälsa en rimlig fråga i en opinionsundersökning i Sverige? Är denna fråga en rimlig fråga i Kvartals kommentarsfält?

Mot bakgrund av den ’huvudlösa kapplöpning’ Olle beskriver och krigsministerns barocka agerande återstår väl att i stilla nåd hoppas på att super-AI aldrig kommer nås..åtminstone inte av rådande Silicon Valley-gäng. I jämförelse är väl en AI-bubbla och efterföljande finanskrasch att föredra…?

Har vi lämnat walkover till Kina? frågade Malin Oud på scenen när rapporten presenterades. Tidigare i veckan skrev jag om hur EU vill göra en ”omvänd Deng” (efter Deng Xiaoping) för att få till tekniköverföring från Kina (https://kvartal.se/olawong/artiklar/kinavalten-krossar-europas-industri/cG9zdDo4MTEyMA). I USA är det tydliga kommunistvibbar på Trumps nedslag mot AI-bolaget Antrophic och kraven på lojalitet och ägarandelar (!) i näringslivet. Socialism för en ny era, säger KKP. Vad gäller bistånd följer Kina samtidigt mönstret av hur Väst och Japan brukade agera tidigare, med fokus på statsledda stora projekt som gynnar landets egna bolag. I Afrika byggs kinesiska vägar och broar, men samtidigt har Afrika blivit en nettoexportör av mat till Kina, trots att 2/3 av afrikanerna har bristande matsäkerhet. Kina är en risk och en möjlighet, var slutsatsen. Men det finns ingen anledning för Väst att ge upp friheten, det är den enda USP vi har kvar.

Ebba Busch deklarerade vid måndagens energimöte i Bryssel att Sverige länge agerat ”duktig flicka”, men att det nu var slut med det. Och visst har Sverige alltid stått först i ledet när det handlat om att anpassa oss till diverse EU- regler. Som elområdesindelningen för 15 år sedan. Samtidigt har andra medlemsländer förhalat eller till och med struntat i kraven. Till exempel Tyskland. Såväl EU som de nordiska länderna har länge krävt att landet delas upp i elområden, men Berlin har vägrat. Det skulle nämligen göra elen avsevärt dyrare i Sydtyskland som både har brist på el och en stor industri. I stället exporterar Tyskland kostnaden för sina flaskhalsar till grannländer som Sverige. Men det kanske är slut med det nu. Tror du Busch menar allvar med sitt hot?

Simona Mohamsson är veckans vinnare i svensk politik.

SVT och SR har alltid lutat sig mot de höga förtroendesiffrorna från SOM-institutet. Men både när de var höga och när det nu sjunkit så bör man kanske fundera på vad respondenternas svar betyder. Den fråga de svarar på är inte ”har du förtroende för att X-programföretaget lever upp till höga krav på opartiskhet?”. Och eftersom de får ungefär samma fråga som när man frågar om Skatteverket, sociala medier och Systembolaget, så kan det ingå en hel del. En vän till mig påpekade att SVT också sänder musikprogram, naturskildringar och långfilmer. Exakt vad menar merparten när man kryssar för ”ganska eller mycket stort förtroende”? Jag vet inte svaret.

Det som händer i Kuba är väldigt spännande. Kan det vara dags för diktaturen att falla efter alla dessa år?

Det är inte alls säkert att Birgitta Ohlsson blir det dragplåster Centerpartiet hoppas på. Att det blir motsatsen eller inte har betydelse är minst lika troligt.

Det finns idag inte ett enda land i världen med ett totalförbud mot icke-medicinsk omskärelse av pojkar. De nordiska länderna är dock mest restriktiva. Island var också nära att införa ett förbud 2018 men lagförslaget gick inte igenom. Även i denna fråga utmärker sig alltså vår del av världen, rent värderingsmässigt.

Man säger ju att Tyskland är ett Sverige för vuxna. Men när man tittar på kärnkraften, kontakterna med Ryssland och chattgruppsförbudet undrar man om det inte är tvärtom

Jag undrar hur många som i dagarna köper anpassade datorer för att sätta upp Open Claw-agenter som de sedan kommer att glömma bort om några veckor. Vad kommer hända med dessa ”spökagenter”? Kommer det bli som stackarna som köpte en bitcoin i begynnelsen och sen glömde bort sitt lösenord?

Tack för denna fruktansvärda rapport. Feminismen är en humanism, den handlar om allas lika rättigheter och värde – och den behövs i allra högsta grad. Hur kvinnor behandlas i ett samhälle känns dessutom som en tydlig mätare på civilisationsgrad – en utveckling som den brasilianska borde oroa hela befolkningen, inte ”bara” halva.

Kubanerna betalar ett oerhört högt pris – men Kommunistregimen hänger på repen, som Karin Henriksson skriver. Är sanktionerna värda det? Jag brukar tänka hur jag själv skulle kunna ha resonerat om jag var i samma situation. Dvs brist på läkemedel, inga pengar, ingen el. Skulle jag tyckt det var värt det? Kanske – om förtryckarregimen faller och en ny demokrati tar form. Men om det innebär en ny korrupt Castro vid makten i utbyte mot en deal? Knappast. Hur tror du att du skulle ha resonerat om du var kuban?

Gäller inte bara fotboll: Annika Sörenstam för golf!

Vill ni höra en eller kanske ett par Fredagsintervjuer på temat kinesiska ångvältens hotande kross av våra svenska och europeiska spetsindustrier? Ok, fransmännen gillar tullar och skyddsmurar, men rapporten är extremt välskriven och akut oroande, menar jag. Och här tror jag de är på något. Ska du bara läsa en rapport i år på tema EU – läs denna.

Larijani anklagades som ansvarig för massmördandet av civila iranier tidigare i vinter.

Apropå floskler. Vad menas egentligen med ”vägrar erkänna den amerikanska maktens råa, kinetiska verklighet agerar idag som daterade apologeter för en döende världsordning”. Är det ett annat sätt att säga att det är ok att godtyckligt bomba? Om nu internationell rätt är floskler, var det då ok för Putin att invadera Ukraina? Regler schmergler, Putin hade ju en intressesfär att tänka på. Jag tror själv att det är klokast att tala klarspråk om krig, eller ska vi kalla det en ”kinetisk verklighet”?