Är det verkligen motiverat med det här enorma intresset för SVT:s partiledardebatt i andra medier? Kvartal har nu – om jag räknat rätt – fem artiklar om partiledardebatten på sajten. Expressen har också fem artiklar, osv. Hur mycket bryr sig väljarna och prenumeranterna om dessa ofta tjafsiga tillställningar? Det är gott med kaffe, men det här är som en servitör som bara fortsätter att hälla i den fulla koppen. Vad tycker ni?

Rekrytering av talanger från västvärlden är en av Kommunistpartiets viktigaste metoder för att dominera i framtidens teknologier och modernisera sin militär. Landet har över 200 olika rekryteringsprogram och mellan 2008 och 2016 rekryterade Kina 60 000 forskare från utlandet. Här skrev jag om hur en framstående svensk forskare som fått medalj av kungen har blivit rekryterad till Kina. https://kvartal.se/olawong/artiklar/sa-lockar-kommunistpartiet-svenska-forskare-till-kina/cG9zdDo4MTIy

Jag tänker; tillvaron vimlar av ”gråsossar” i ordets alla tänkbara betydelser. Att ”gråsosseri” har något med just den här storyn att göra är jag däremot skeptisk till. Jag var i Perstorp för trettio år sedan. Då var jag riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Och ordförande för Friskolornas riksförbund. Perstorp AB startade ett industrigymnasium 1996. Minns jag rätt så var jag i Perstorp för att delta vid invigningen av den nya skolan. (Skolan finns kvar.) Det finns 33 kommuner i Skåne. Perstorp är klart minst med sina drygt 7000 innevånare. Det är extra tungt för små kommuner som tappar arbetsplatser och skatteintäkter. Och som ökar i antal när det gäller arbetslösa och bidragsberoende. SD är 2022 solklart störst i riksdagsvalet. I kommunvalet har två lokala partier kommandot med 35 procent och 10 av de 27 mandaten i fullmäktige. Gråsossar är kända för att göra det som behöver göras utan alltför många ord. Perstorp borde slå ihop sig med en kommun som har mer flyt och folk.

Tycker nog att Ebba Busch och Amanda Lind gjorde de starkaste insatserna; deras sympatisörer borde känna sig tillfreds. I övrigt en förhållandevis stillsam debatt utan egentliga nyheter eller överraskningar. Och just där ligger Tidöpartiernas problem. Idag befinner de sig långt efter i opinionen, om debatterna fortsätter på det här sättet är det svårt att se varifrån den nödvändiga vändningen ska komma.

Vilken fin recension! Jag tror också att gränser är viktiga, men oavsett om de är mer eller mindre stränga är det viktigaste att de är tydliga. Även som vuxen kan man ju uppleva stress i otydliga organisationer och oklara målbilder. För barn blir det ännu viktigare – att vad som förväntas av en framgår nästan övertydligt. Jag tror också att barn snabbt märker om regler sätts upp som straff eller ur faktisk omtanke, och att det påverkar hur effektiva de blir.

Det är nog så att inte så få ”rykten” om att en viss potentat planerar att avgå är planterade av personer som har en agenda av antagonistisk natur. Ibland kan det ligga en mindre sanning bakom, men avsikten är ofta att underminera. Av detta skäl bör alla, anser jag, anstränga sig att möta slika rykten med ”svalkande likgiltighet”, tills beläggen visar sig.

Finns det någon 86:a som gjort större, eller jämförbart, avtryck i vår kultur? Läser gärna argument för det

En del av samtalet som jag tyckte var intressant var i slutet, när det handlade om varför unga killar inte röstar på Miljöpartiet. För mig blev det tydligt att Helldéns syn på feminism liknar den som många hade runt 2015 och som ibland brukar benämnas som “woke”. Det känns som att många nu för tiden, kanske för att det blivit politiskt korrekt, är snabba med att kritisera just denna typ av feminism, understryka att den haft nackdelar för unga killar och så vidare. Men Helldén gjorde inte det, vilket jag tycker säger något. Vad tänker ni?

Åtminstone andra året på raken som MEKs flagga syns ett par hundra meter bakom Magdalena Andersson i förstamajtåget.

Rekommenderar starkt Henrik Bromanders senaste ”De närmaste” om man är nostalgisk för Göteborgskravallerna.

Smart av Magdalena Andersson att göra en ”Carl Bildt – jag vet inget om sport för jag kan så mycket annat”. Den förre M-ledaren/statsministern koketterade ju ofta med att gissa typ 8–5 i fotbollsmatcher för att odla sin akademiska image. När Magdalena Andersson säger sig inte kunna skilja på Brad Pitt och Tom Hanks signalerar hon på samma sätt att hon haft för mycket att göra som finansminister och nu med att förbereda sig för att få ordning på landet. Fördomsshowen än så länge: 1. Magdalena Andersson, som ser mycket trygg ut i ledning. 2. Ebba Busch, som lade sig på exakt samma frekvens som Emil Persson, så att de mycket väl kan ha tagit en öl efteråt. 3. Simona Mohamsson, som inte bara är mycket mindre rutinerad än de två tidigare nämnda utan också till en början valde den motlutande taktiken att börja analysera frågorna – dessutom utsatt för taskig klippning där produktionen återkom till Desmond Tutu-missen genom programmet.

Nu har jag inte sett filmen om MJ ännu men det skulle inte finnas många filmer att se på eller musik att lyssna till eller konst att beundra om man inte lät sig skilja på verk och person.

Ibland blir festen inte som man tänkt. Som gången jag bjöd på trerätters och inte förstod varför stämningen tycktes bli mer och mer däst för varje steg i menyn. Jag hade ju hoppats på motsatsen! När alla stapplat hem började jag fundera på rätterna. Först bjöd jag på olivsoppa enligt Hasse Alfredsons recept, sedan gorgonzolafylld kycklingfilé och så till sist moccatårta. Varför lyfte inte denna läckra komposition våra andar? Ja, troligen för att jag hade haft litervis med vispgrädde i alla tre rätter. När jag adderade hur mycket som gått åt under tillagningen och delade det på antalet gäster var den misslyckade festen inte längre någon gåta. Hur du någongång tänkt helt fel med menyn på en bjudning?

Helt underbar text. Det stora skildras oftast allra bäst genom det lilla. För mig är valborg också verkligen barndom, manskören, brasan och att få köpa smällare på järnaffären i Andersberg. Ni?

Man kan ha högt eller lågt förtroende för individerna inom institutionerna, eller för hela eller delar av innehållet i journalistiken och övrigt innehåll – och man kan ha olika grader av förtroende för dessa och andra aspekter samtidigt. Hur ska man ens kunna svara på frågan på ett sätt som är meningsfullt, tydligt och jämförbart med andras svar så att slutsatser kan dras?