Om Trump och Hitler
Publicerad
28 maj 17:40
Foto: Luis M. Alvarez/AP/TT och Wikimedia Commons. Kollage: Lukas Hökegård/Kvartal
En typ av ledare kan helt förändra historien.
Vad tycker du?
62
En del gör jämförelser mellan Trump och Hitler. Det är naturligtvis helt galet.
Vad tycker du?
62
Skribent
Tankar
Payam Moula
Chefredaktör på Tiden
•
29 maj 05:13
Hög verkshöjd på denna text som skickligt balanserar allvar och lätthet. Jag blev väldigt nyfiken på Webers ”karismatisk auktoritet”. Samtidigt undrar jag om det inte finns exempel på sådana ledare med mer positiva konnotationer? Tänker exempelvis på Macron eller Obama. Och om vi haft någon karismatisk auktoritet i svensk politik.
Federico Moreno
Reporter
•
28 maj 21:45
Trump är förstås inte Hitler, som Ola Wong på sitt karakteristiska vis uttrycker det, men nog väcker presidentens språkbruk en viss déjà vu. Mest omdiskuterat är Trumps påstående om att invandrare ”förgiftar blodet i vårt land”, ett uttryck som också förekommer i Mein Kampf. Detsamma gäller hans återkommande avhumaniserande benämningar som ”vermin” – ”ohyra” eller ”skadedjur” – om politiska motståndare. Kontroverserna förstärktes när Trumps konto på sociala medier delade en kampanjvideo med formuleringen ”unified Reich”. Trump är alltså inte Hitler (tack Ola Wong), men han delar ett uttalat förakt för liberala, demokratiska ledare i väst, för mindre stater och för ledare som framställs som obeslutsamma. I stället finns hos Trump en återkommande dragning till diktatorer och auktoritära ledare. Det märks inte minst i hans relation till Vladimir Putin, där både retorik och politiska signaler ofta varit gynnsamma för Ryssland – och där en gemensam världsbild skymtar, i vilken EU och det liberala Europa framställs som en motkraft.
Ludde Hellberg
Vd
•
28 maj 19:53
Ola och jag har haft många diskussioner om Trump de senaste åren och vi har diametralt olika syn på både hans person och hans avsikter. Håller inte med om många stavelser i den här texten, men för mig är detta Ola i högform, med ett elegant grepp och en underbart provocerande inramning. En fröjd att läsa! (Ser för övrigt fram emot att se vilken diktator Ola kommer jämföra mig med när han minns 20-talet på Kvartal i sina memoarer på ålderns höst 😅)
Widar Andersson
Skribent
•
28 maj 19:38
Hur kan man med hedern i behåll jämföra Trump med Hitler? Helt verklighetsfrånvänt i mina ögon. Hitler var ledare för en massmördarregim som gick till attack mot demokratierna i Europa och som mördade flera miljoner judiska människor. Trump har å sin sida tryckt till den islamistiska diktaturen i Iran och i Gaza, och som tydligt står på Ukrainas sida vs Ryssland. USA är under Trump fortsatt demokratins världspolis. Att jämföra Trump med Hitler är helt sinnessjukt.
Linda Shanwell
Reporter och redaktör
•
28 maj 18:51
Människors längtan efter enkla svar och ”starka ledare” i osäkra tider känns tyvärr ganska tidlös. Det behöver inte säga något om huruvida politiken är bra eller dålig, men jag tror ofta att stark personkult kring politiska ledare är ett varningstecken. Det blir lite som med människor som avgudar artister – till slut är allt personen gör genialt.
Jenny Strindlöv
Samhällsredaktör
•
28 maj 18:39
Initierad jämförelse mellan två karismatiska ledare. Och så uppfriskande med en text som redan i rubrik lyckas förekomma reductio ad hitlerum! En grundläggande skillnad mellan Hitler och Trump är, skulle jag säga, att den förra drevs av ideologisk övertygelse (och metamfetamin) medan den senare drivs av egenintresse, fåfänga (och gissningsvis adderall).
Fotnoter
Ernst Fortshoff, professor i statsrätt och företrädare för Carl Schmitt-skolan skrev att den totala statens nya författning måste utgå från ”äkta sakliga distinktioner mellan vän och fiende”. Fortshoffs lärare Carl Schmitt var inne på det med sin ”inhemska fiendeförklaring”, mellan det som var folknära och folkfrämmande, tyskt och otyskt”. I oktober 1935 höll Schmitt ett föredrag om ”den tyska juridikens kamp mot den judiska andan”. Wehler skriver att det kommer knappast som en överrraskning att kombinationen av Schmitts terminologi och en rashygienisk retorik utmynnade i ett postulat om ett rasistiskt inbördeskrig genom vilket den totala staten skulle tvinga fram ett ”enhetligt folk”. Nationalsocialismen – från massrörelse till Führervälde och utrotningskrig, sid 147.
Fler artiklar
Taggar










