Som ingift norrman har jag insett betydelsen kung Harald fått för Norge. Medan barnen förvandlats till ofrivillig underhållning har han samlat folket. I sitt nyårstal 2025 sade kung Harald att vi har alla något stort att se fram emot 2026. https://www.youtube.com/watch?v=09gSgY-ENvM
Han syftade på att det norska fotbollslandslaget hade kvalificerat sig till VM, men det kunde ju också lika gärna ha varit det oundvikliga som nu skett.
Harald personifererade något som var lika norskt som politimester Bastians levnadsvisdom i Torbjörn Egners saga om Kardemumma stad: Man skal ikke plage andre, man skal være grei og snill, og for øvrig kan man gjøre hva man vil.
Men gör det gärna tillsammans.
Harald berättade om glädjen i att möta människor i Aremark kommun vid svenska gränsen, som arbetar samman och som tar vara på varandra i gemenskap – en sådan skillnad mot mycket annat man ser i världen idag! I sitt nyårstal pratade han om hur världsordningen skakade och demokratin var hotad på många platser. Han varnade för att folk riskerade att tappa sin empati och vänja sig vid att krig rasar, i Ukraina, Gaza och Sudan: ”Det är riv, ruskende galt!” Men hans resor i Norge visade något annat. Han pratade om de klubbar, föreningar och korpskårer (marschband för ungdomar) som finns i varje norsk by. Att möta människor som arbetar tillsammans för något gott beskrev han som ”en vitamininjektion” och ett botemedel mot missmod. ”Vi må bidra der vi kan, både i det store og det lille”. Vägen måste gå från ”ett jag till ett vi”.
För Norges bästa värn i en tid av kris och krig, sade Harald, är en befolkning där var och en bidrar på sitt sätt för det gemensammas bästa: ”med hode, hjerte og hender”.
Samma laganda såg han i det norska fotbollslandslaget. Det är fint att Harald fick uppleva landslagets fantastiska framgångar sommaren 2026. Då norrmännen fick hela världen att ro – tillsammans!
