Frick: Ministerposter ett förhandlingskort

Publicerad

3 okt. 06:27

Uppdaterad

3 okt. 07:08

Foto: Pontus Lundahl/TT, Magnus Hjalmarson Neideman/SVD/TT. Kollage: Mattias Jacobson/Kvartal

Tre SD-toppar har öppnat för att partiet kan släppa kravet på ministerposter. Jimmie Åkesson håller fast vid partilinjen – men personer nära SD tror att frågan kan bli ett förhandlingskort.

Vad tycker du?

26

Senast ut är Malmöpolitikern och partistyrelseledamoten Magnus Olsson, som anser att SD bör vara pragmatiskt om alternativet är en rödgrön regering. Tidigare i veckan har även Björn Söder och Richard Jomshof öppnat för att backa från ministerkravet, vilket bland annat Kvartals Jonathan Kärre har skrivit om.

Vad tycker du?

26

Fler artiklar

Det kan mycket väl vara som Frick säger. Ju fler gånger som Jimmie Åkesson säger nej till att avstå ministerposter; ju mer stiger värdet på förhandlingskortet. Fast å andra sidan så krävs det ju ett lyckat extraval för att det ska bli aktuellt för Åkesson och hans partivänner att sitta i en regering. En ren vänsterregering är å tredje sidan heller inte tänkbar. En sådan regering skulle gå helt på tvärs mot väljarnas röstande som tydligt ligger lite till höger om mitten. Att Socialdemokraterna och det gamla Bondeförbundet skulle gå med på en vänsterregering i detta läge håller jag för helt otroligt. S och C kan och bör självfallet följa med i väljarnas huvudströmmar. Det är där deras klassiska styrkor ligger. Unni Drougge klargör i Epoch Times papperstidning (3/10) på ett lysande och komprimerat sätt vad som hänt och händer i de västliga vänsterpartierna. Hennes text har rubriken ”Vänstern går från klasskamp till klan”. Drougge berättar om hur ”gammelsocialismens klasskamp” steg för steg tystas ner till förmån för islamiseringens klankamper. Där det finns många röster att hämta för V. Se bara på Die Linke som blev största parti i Berlin häromveckan. Slagord om ett Palestina som ska utplåna Israel genom att växa från ”the river to the sea” dominerade stort över klassiska vänsterfrågor som feminism, jämställdhet, antirasism och arbetarrättvisefrågor. Så avstådda ministerposter är heller inget särskilt starkt förhandlingskort för Vänsterpartiet. Den politik som de skulle få betalt med för att avstå regeringssittandet är inte något som det pratas om särskilt öppet. Därför är det inget alternativ för V. Vare sig V eller SD lär därför hamna i en regering efter valet den 13 september. Vilket ställer skärpta krav på de sex återstående partierna att få till en bred majoritetsregering som kan ansvara för inre och yttre säkerhet i alla dess olika former från kanoner och till välfärd.

11