Det nya Sverige behöver liberal nationalism

Först trodde jag inte att det var möjligt, men med sommarens diskussion om ”demografi” och ”Jimmie moments”  har  den migrationspolitiska debatten polariserats ytterligare. Utvecklingen kan ses som ännu ett symptom på en högljudd men fattig debatt. Inte minst har partierna svikit sitt ansvar att för väljarna ”presentera hållbara argument, formulera sammanhängande visioner och att förankra ställningstaganden och avvägningar i respektive idétradition”, som Andreas Johansson Heinö uttryckte det.¹

Jag tänker därför ta tillfället i akt att kortfattat presentera en sådan långsiktig vision: liberal nationalism.  Läsare som är vana vid den svenska politiska debatten studsar kanske till redan här. Vad tusan är ”liberal nationalism” för något? Utgörs inte själva den politiska striden av liberalism på ena sidan och nationalism på den andra?