Vargen kommer – inte

Publicerad

8 aug. 05:04

Foto: Skärmdump/Aftonbladet. Kollage: Mattias Jacobson/Kvartal

Hos alla erkända institut som mäter demokrati ligger Sverige i den absoluta världstoppen. Ändå kan en folkvald politikers påhopp på en motståndare på allvar få opinionsbildare att börja tala om hot mot demokratin. Vad menar de med ”demokrati”? Kan det vara så att de förväxlar hotet mot den egna maktställningen med demokrati, frågar sig Jörgen Huitfeldt.

Vad tycker du?

198

Aftonbladets redaktionschef Karin Schmidt skriver mycket sällan i den egna tidningen. Under 2020-talet hittar jag bara åtta texter med hennes byline. Så när hon fattar pennan måste det vara något särskilt viktigt det gäller. Som pressfriheten och Sveriges demokrati. Den senaste texten från den 4 augusti handlar mycket riktigt om det senare och hur SD-politikern Richard Jomshofs quislingpåhopp på Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg kan hota demokratin.1

Vad tycker du?

198

Skribent

Fler artiklar

Ett demokratiskt samhälle kännetecknas framförallt av att folkviljan genom allmänna val kan se till att den representativa demokratin i grunden speglar folket och inte makten. Det är det som händer. I fredags kväll var jag ledare för ett samtal mellan Jimmie Åkesson och Simona Mohamsson på en tillställning i Sundsvall. Jag frågade Simona vad hon tror det är som har gjort att Sverigedemokraterna växer på ungefär samma strukturerade sätt som det forna pariapartiet Socialdemokraterna gjorde för mer än hundra år sedan? ”Därför att de tar upp frågor från marken”, svarade Simona Mohamsson. Bra svar. Och på marken finns folkviljan. Försöken från olika makthavare inom media, politik och i samhällsförvaltningen att beskriva samhällsutvecklingen som odemokratisk är lika klassisk som stupid. Ambitionen att försöka pressa in demokratin i den ordinära högervänster-konflikten är särskilt fördummande. Vare sig höger eller vänster är i sig själva några demokratigiganter. Vilket ett kort lyft på historielocket visar med all övertydlighet. Hitler, Mussolini, Stalin, Pol Pot, Mao med fleras diktaturer går inte att vifta bort. Inte heller nutiden går att vifta bort. Vänsterns förkärlek för palestinska terrorister och mördare är något som knappast får demokratipulsen att stiga. Demokratins fundament är som sagt folkviljans makt att genom allmänna val se till att den representativa demokratin fungerar som den ska. Många andra inslag i den demokratiska verktygslådan är också viktiga. Men sådant som demonstrations- och yttrandefriheter kan inte jämställas med folkviljan. SOM-institutets årsbok ”Mot en tid som flytt” innehåller bland mycket annat en artikel om svenskarnas syn på demonstrationer. Undersökningen har finansierats av genomförts av forskare i gruppen ”Omstridd demokrati” vid Södertörns högskola. Tonen i artikeln är väldigt pro-demonstrantisk; det bör sägas för klarhets skull. Artikeln har rubriken ”Gatans parlament eller ett normalt sätt att påverka politiken?” Jag ska inte här och nu gå in på alla detaljer i undersökningen. Olika typer av demonstrationer jämförs vad gäller deltagarnas politiska och sociala bakgrunder. ”Palestina” är en typ av demonstration som undersöks. Dessa demonstrationer sticker verkligen ut. De domineras av utrikes födda personer som håller Vänsterpartiet som ”bästa parti”. Utrikes födda är också generellt ser betydligt mer demonstrantvilliga än svenskfödda personer. Medan valdeltagandet för utrikes födda är mycket lågt. Folkviljan ska kort sagt inte blandas ihop med Palestinademonstranter eller med höger-vänstermotsättningar i stort. Lika lite ska demokrati jämställas med makthavares ovilja att bytas ut. En sista viktig aspekt är den utbredda okunskapen om vad demokrati är. Jag tror att ganska många som fabulerar om hot mot demokratin inte i första hand ägnar sig åt hyckleri eller lögner. De tror nog på allvar att demokratin hotas av bråk mellan Aftonbladets personpåhoppsledarsida och en egensinnig SD-politiker.

8