Islam måste avkrokas från religionsfriheten

Publicerad

Igår 13:58

Lästid

5 Min

Foto: Pontus Lundahl/TT. Kollage: Lukas Hökegård/Kvartal

Debatten om SD:s förslag att förbjuda slöja och hijab på offentlig plats har främst kretsat kring religionsfrihet och kvinnors rättigheter.

Men kritikerna missar, enligt Jan Lysén, en avgörande fråga: kan religionsfrihet vara ensidig när islam i stora delar av världen inte erkänner samma frihet för andra religioner?

Vad tycker du?

114

Skribent

Presenteras av

Utspelet från SD:s talesperson i jämställdhets- och hederspolitiska frågor, Sara Gille, om förbud mot slöja och hijab på offentlig plats den 11 juni, har väckt reaktioner. 

Vad tycker du?

114

Relaterat innehåll

Resonemanget fallerar på flera punkter, framförallt i bristande logik. Islam är inte en person med rättigheter. Människor är. Det är inte islam som ska förlänas religionsfrihet utan människor. Skulle vi som land inskränka individers rättigheter här för att helt andra individers rättigheter inskränks i andra länder? Det låter som en uppåt väggarna missriktad tanke om hämnd. Muslimer i Sverige bär inte ansvar för hur till exempel Pakistans styre behandlar kristna eller folk som lämnat islam. Lika lite som vita svenskar bär ansvar för dåtidens kolonisering av Afrika. Två fel gör inte ett rätt. När andra länder förtrycker sina medborgare och inskränker rättigheterna hos de som tillhör den ena religionen eller det andra könet, då är det än mer viktigt att det finns länder som står pall och håller fast vid likabehandling och individers rättigheter. Det är fullt möjligt att både tillämpa religionsfriheten lika (så som vi gör i civiliserade länder) och samtidigt se att det finns särskilda problem som kommer med just islam. Att det inom en rad yrken inte passar sig att täcka ansiktet är till exempel inte ett uttryck för islamofobi eller en inskränkning av individens religionsfrihet. Att muslimer tenderar att se islam som ”den enda sanna religionen” framstår dock som en illa vald sak att haka upp sig på. Det ligger i religionens natur att om man tror på den ena så tror man inte på den andra = man tror att den man själv tror på är den sanna och att de andra missförstått eller ännu inte fattat. Det gäller kristna också. Och det kan man tycka och tro och samtidigt vilja leva i en sekulär stat och utan att vilja så några ingripanden mot de som ”tror fel”. Jan Lysén använder sig också flera gånger av ett avgörande begrepp som han aldrig definierar. Han skriver att islam måste ”avkrokas från religionsfriheten”, men förklarar aldrig vad det betyder, rent praktiskt.

6