Den nya medieeran började väl med Janne Josefssons sista UG-intervju, då Özz Nûjen vände på steken, själv filmade intervjun och lade ut den på Youtube. Josefsson ville att det skulle handla om Akilov och sommarstugan. Komikern kallade Josefsson för en creepy gubbe, och det var åtminstone tillräckligt för att blanda bort korten och få diskussionen att handla om formen och medierna snarare än Nûjens vandel.
Det innebär en maktförskjutning att den granskade kan dokumentera och visa intervjun i sin helhet, vilket nog kan vara sunt ibland. Men det ökar också möjligheterna att grumla vattnet, och man behöver inte vara Åsa Wikforss för att se problemen med det.
Man ska nog vara glad så länge politikerna överhuvudtaget vill ställa upp på intervjuer. Trump har portat CNN och andra medier från Vita huset, vilket gör det enklare att dölja ålderstecknen och tröttheten. I Polen skippade väljarraketen Mentzen intervjuer med journalister och kommunicerade direkt med väljarna på Tiktok och Youtube. Men svenska politiker som tror att det räcker att bara kommunicera på X kommer nog inte att vinna på det i längden.
https://kvartal.se/olawong/artiklar/kriget-om-public-service/cG9zdDoxNDU4MQ
