Sida vid (s)ida – tillsammans hjälps dom åt

När Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten 1991 stod många politiskt anställda utan någon självklar fortsättning. En av dem var Sven-Eric Söder, politiskt sakkunnig och därefter pressekreterare åt försvarsminister Roine Carlsson.

I Palmecentrets egen historieskrivning berättar Söder att han efter valnederlaget inte visste vad han skulle göra.¹ Några veckor efter valet kontaktades han av Socialdemokraternas partisekreterare Bo Toresson och fick i uppdrag att leda en översyn av arbetarrörelsens internationella verksamhet. Gruppen började arbeta mindre än en månad efter valet. Arbetet bidrog till att Olof Palmes Internationella Center bildades året därpå. Söder blev senare centrets chef.

Palmecentrets historieskrift gör kopplingen mellan valförlusten och organisationens tillkomst. Utan Socialdemokraternas nederlag 1991 är det, enligt Söder, inte säkert att centret hade etablerats just då. Valförlusten innebar inte bara politiska problem för partiet och arbetarrörelsen, utan också en försämrad ekonomi.

Arbetarrörelsen hade bedrivit internationell verksamhet långt tidigare, men omständigheterna kring bildandet säger något om organisationens dubbla funktion. Den blev både ett internationellt biståndsorgan och en institution inom den svenska arbetarrörelsens egen maktstruktur.

Den dubbla rollen beskrevs ovanligt öppet i historieskrivningen av Jens Orback, tidigare minister i Göran Perssons regering och generalsekreterare för Palmecentret 2008–2016.

När Orback summerade sin tid på centret konstaterade han att Socialdemokraterna ”ständigt” rekryterade medarbetare därifrån när partiet satt i regeringen. När hans båda pressekreterare, Laila Naraghi och Magnus Nilsson, i tur och ordning rekryterades till utrikesminister Margot Wallströms politiska stab kändes det, enligt Orback, som om Palmecentret hade blivit en ”farmarklubb”.

Formuleringen var delvis skämtsam. Men den beskriver en verklig persontrafik mellan Palmecentret och den socialdemokratiska maktapparaten. Laila Naraghi blev senare riksdagsman och Magnus Nilsson statssekreterare på utrikesdepartementet.

Trafiken har gått i båda riktningarna. Carl Tham lämnade posten som socialdemokratisk utbildningsminister 1998 och blev generalsekreterare för Palmecentret året därpå. Han var innan sin tid som minister generaldirektör för Sida. Jens Orback lämnade regeringen efter valförlusten 2006 och tillträdde som generalsekreterare två år senare.

Carin Jämtin gick den motsatta vägen. Hon var biståndschef och biträdande generalsekreterare på Palmecentret innan hon blev biståndsminister, därefter Socialdemokraternas partisekreterare och slutligen också generaldirektör för Sida – myndigheten som finansierade huvuddelen av hennes tidigare arbetsgivares verksamhet.

Carin Jämtins karriär gör frågan om institutionella gränser särskilt känslig. År 2017 blev hon generaldirektör för Sida. Under hennes tid lämnade Palmecentret in ansökan om det stora program som inleddes i mars 2020. Den del av finansieringen som hänfördes till den dåvarande civilsamhällesstrategin uppgick till 352 miljoner kronor. Totalsumman på 558 miljoner kronor innehöll också senare finansiering som beslutades efter Jämtins tid som generaldirektör.²

Jämtin ledde också Sida när de ekonomiska ramarna för det allmänna civilsamhällesstödet, CSO, lades om. Under hennes tid ökade såväl CSO-ramen som anslagen till Palmecentret. Det finns inga belägg för att Palmecentret särbehandlades eller att Jämtin försökte gynna sin tidigare arbetsgivare. Det är samtidigt detta anslag som Sida sedermera år 2025 fattade beslut om att fasa ut för Palmecentrets del.

Under sin sista tid som generaldirektör medverkade Jämtin i andra uppmärksammade beslut om långsiktig finansiering inom CSO. I början av 2023 beviljade Sida femåriga avtal till Union to Union och We Effect, fackföreningsrörelsens respektive kooperationens biståndsorganisation. Beslutet fattades trots att regeringens regleringsbrev säger att avtal under strategins sista år skulle ingås med återhållsamhet, och avtal som sträckte sig längre än 2025 skulle undvikas.³

År 2025 redovisade Palmecentret intäkter på 179 miljoner kronor. Av dessa kom närmare 146 miljoner från Sida.⁴ Sidas bidrag motsvarade alltså drygt fyra femtedelar av organisationens samtliga intäkter. En bärande del av finansieringen försvann när CSO-anslaget slopades. Det partianknutna demokratistödet, PAO, löper däremot vidare enligt plan.

Palmecentrets offentligt finansierade verksamhet riktar sig inte bara till organisationer och partier utomlands. En del av stödet används också för verksamhet i Sverige och inne i den svenska socialdemokratins egna miljöer.

För det pågående PAO har Sida avtalat om drygt 256 miljoner kronor med Palmecentret.⁵ Stödet ska stärka demokratiska politiska partier i andra länder. Inom programmet ingår Palme Academy, som utbildar företrädare för socialdemokratiska systerpartier i bland annat ideologi, partiorganisation, ledarskap och valstrategi. Palme Academy har under perioden 2019–2025 tilldelats 13,7 miljoner kronor från Sida.⁶

Under 2025 genomfördes ett utbyte i anslutning till Socialdemokraternas partikongress i Göteborg. Deltagarna fick följa kongressförhandlingarna och studera hur partidemokrati, politikutveckling och ledarskapsval fungerar. Inom ramen för Palme Academy deltog även inbjudna representanter från Socialdemokraternas systerpartier i Socialdemokraternas dörrknackningskampanjer i valrörelsen 2022.

Målgruppen var utländska systerpartier, och verksamheten ligger därför inom det partianknutna stödets formella syfte.⁷ Offentliga biståndsmedel finansierar alltså ett program där utländska partiföreträdare utbildas genom den svenska socialdemokratins organisation, mötesplatser och politiska processer. Det framgår inte vad aktiviteterna vid kongressen kostade, hur utgifterna fördelades mellan Palmecentret och Socialdemokraterna eller om Palmecentrets egen monter, seminarier och kampanjarbete finansierades ur samma anslag.

Palmecentrets del av det partianknutna demokratistödet är uttryckligen ideologiskt inriktad. Uppdraget är att stärka demokratiska politiska partier, demokratirörelser och andra politiska förändringsaktörer, och Sidas program anger uttryckligen att stödet ska bidra till att politiska partier driver ”progressiv politisk och social förändring”.

Samma politiska ambition återkommer också i Palmecentrets övriga verksamhet. I Ukraina samlade Palmecentrets partner SD Platform under 2025 europeiska socialdemokrater och ukrainska aktörer till ett progressivt toppmöte i Kyiv. Palmecentret beskrev mötet som ett steg i arbetet med att bygga en stark progressiv rörelse ”med sikte på att bilda ett nytt politiskt parti” – ett alternativ i ett land där mitten och högern enligt organisationen länge dominerat.⁸

I Filippinerna har samarbetet mellan SSU och Akbayans ungdomsförbund stärkt organisationens politiska utbildning, ledarskap och organisering.⁹ I södra Afrika har en partner deltagit i policyprocesser inom ANC.

Den ideologiska inriktningen strider inte mot stödets formella syfte. Den är tvärtom inbyggd i systemet. Palme Academys egen slutrapport bekräftar svart på vitt hur biståndet omsatts i praktiken. Av rapporten framgår att programmet har nått 232 utländska toppolitiker. Den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden och Campus Bommersvik planerade och genomförde viktiga delar av det Sidafinansierade programmet. Det konkreta resultatet av utbildningarna har varit renodlat partibygge; exempelvis ledde biståndet till att systerpartiet i Paraguay kunde ta fram nya policyprogram inom hälsa och ekonomi för att utmana sin sittande regering.

Rapporten visar att verksamheten är en statligt finansierad exportsuccé för socialdemokratisk ideologi.

Kopplingen till den svenska arbetarrörelsen blir ännu tydligare i Palmecentrets informations- och kommunikationsprogram, Infokom. Sida betalade ut drygt 10 miljoner kronor till programmet för 2016–2019.

Därefter följde ett kommunikations- och opinionsbildningsprogram för 2020–2023 med en budget på knappt nio miljoner kronor.¹⁰ Av de utbetalade nio miljonerna gick enligt programmets budgetsammanställning 5,7 miljoner till projektledning och administration.

I programmet för 2020–2023 angavs som målgrupper medlemmar och aktiva inom den svenska arbetarrörelsen, Palmecentrets vänner, opinionsbildare och en intresserad allmänhet. Verksamheten skulle omfatta studier, Palmedagen, seminarier, annonser och tidningsutskick. Den skulle också ge stöd till medlemsorganisationernas kommunikationsinsatser och bilda opinion genom journalistresor, artiklar och debattartiklar riktade till opinionsbildare och beslutsfattare.

Palmecentrets generalsekreterare Oscar Ernerot har avvisat att Palmecentrets verksamhet skulle gynna Socialdemokraterna. ”Det finns inget självintresse i detta”, sade han till Svenska Dagbladet.¹¹ Redan i ansökan till Sida identifierade dock Palmecentret arbetarrörelsens ”sviktande medlemsantal, ett minskande politiskt inflytande och allmän försvagning som rörelse” som en direkt risk för verksamheten.

I slutrapporten till Sida, som har förre generalsekreteraren Anna Sundström som avsändare, dras analysen ännu längre; man beskriver för Sida det som särskilt oroande ”att socialdemokratiska arbetarväljare i växande utsträckning vänder sig till högerextrema krafter” – och att det då ”förstås är en extra olycklig utveckling och sämsta tänkbara tajming att vi just under denna period, när stora krafttag hade behövts, hindras först av pandemin, och sen av nedskärningar, där vi behövde välja bort samarbeten kring kommunikationsaktiviteter tillsammans med våra medlemsorganisationer”. Nedskärningarna Palmecentret syftar på är i detta sammanhang bland annat det 2023 indragna Infokomstödet.¹²

Palmecentrets egen redovisning visar vad programmet kunde innebära i praktiken. Under 2021 fick medlemsorganisationer möjlighet att söka pengar till mindre kommunikationsprojekt. S-kvinnor i Österlen arrangerade en fredsfestival. Umeå arbetarekommun och Unga Örnar producerade filmer. Socialdemokraterna i Skåne, ABF, Verdandi Örebro och S-studenter genomförde evenemang för att väcka engagemang för internationell solidaritet. Sidastödet användes därmed inte enbart för information till en bred allmänhet, utan också inne i Socialdemokraternas och arbetarrörelsens egna organisationer.¹³

Därtill fick Palmecentret separata Sida-bidrag för att samordna Globala Torget på Bokmässan. Under 2018–2023 uppgick stödet till knappt 17 miljoner kronor.¹⁴ Torget gav många civilsamhällesorganisationer en gemensam arena, men Palmecentret hade samtidigt egen monter och egna seminarier. I verksamhetsberättelsen för 2019 konstaterade organisationen själv att uppdraget stärkte dess varumärke.

Expertgruppen för biståndsanalys bedömde senare att kunskapseffekten för den redan biståndsintresserade vuxna publiken sannolikt var begränsad.¹⁵

Det tydligaste exemplet finns dock i Palmecentrets påverkansarbete inför Socialdemokraternas kongress 2021. Inom det Sidafinansierade Infokom beställde Palmecentret Sifoundersökningar om stödet för FN:s kärnvapenförbud. Palmecentret samordnade medlemsorganisationers användning av resultatet som underlag för debattartiklar och motioner. Sida konstaterade, enligt Palmecentrets resultatredovisning, att Palmecentret inte kunde visa att det egna påverkansarbetet hade förändrat opinionen.

Sida understryker då behovet av fortsatt påtryckningsarbete.

De två infokom-programmen användes för publicering i arbetarrörelsens medier. Palmecentrets årliga bilaga till Aktuellt i Politiken, Global Solidaritet, skickades till Socialdemokraternas medlemmar. Denna finansierades av Sidamedel. Några år senare tog centret fram en mallmotion om kärnvapenförbudet, kontaktade kongressombud och skickade Global Solidaritet till omkring 75 000 partimedlemmar inför S-kongressen 2021. Palmecentret hade enligt den egna verksamhetsberättelsen en samordnande roll i påverkansarbetet. Kampanjen drevs genom utspel, seminarier och debattartiklar, men också genom rundabordssamtal och personliga kontakter med kongressledamöter. När kongressen skärpte skrivningen i partiprogrammet beskrev Palmecentret resultatet som en viktig delseger.

Detta är partiintern opinionsbildning i ordets bokstavliga mening.

Det finns en budgetpost i programmet som summerar till knapp 0,6 miljoner kronor med rubriken Bilda opinion för en rättvis värld. Därutöver budgeterades drygt 1,8 miljoner under rubriken Nå ut till många, bland annat för marknadsföring, sociala medier och kommunikationsmaterial. Av det offentliga materialet går det dock ännu inte att slå fast att samtliga kostnader för kärnvapenkampanjen belastade det Sidafinansierade kommunikationsprogrammet. Det är dock klarlagt att Bilda opinion för en rättvis värld och Nå ut till många åtminstone delvis omfattade verksamhet kopplad till opinionsbildning i frågan.  

Det principiella problemet är inte att Sida finansierade information om bistånd eller internationella frågor i Sverige. Det tillät den dåvarande strategin. Problemet uppstår när bidragsmottagaren är arbetarrörelsens egen organisation, målgruppen omfattar rörelsens medlemmar och aktiva, pengar går till medlemsorganisationernas kommunikation och påverkansarbete riktas direkt mot Socialdemokraternas kongress.

Då blir gränsen tunn mellan biståndsinformation och en offentligt finansierad rörelseapparat.

När pandemin lamslog världen 2020–2021 ställdes Palmecentrets internationella resor och fysiska seminarier in. Det lämnade organisationen med hundratusentals kronor i överblivna Sidamedel. I stället för att återbörda pengarna till staten valde centret, för att citera slutrapporten för Sidaprojektet Infokom Palmecentret 2020–2023, att ta ett ”nytänkande grepp”.

Efter en budgetrevidering avsattes 145 000 kronor ur biståndsbudgeten till Strutsdansen, som producerades av Östra Teatern och sattes upp på Teater Tribunalen i Stockholm. Syftet var folkbildning: att väcka engagemang för en rättvis klimatomställning hos den svenska arbetarrörelsen. När den nya regeringen drog in infokom-anslaget visade det sig dock snabbt hur beroende projektet var av skattebetalarnas pengar; pjäsen blev för dyr för fackförbunden att köpa in och spridningen stannade av.

När Sida ändrade regelverket för civilsamhällesbiståndet stod 40 procent av organisationens finansiering på spel.¹⁶ Palmecentret tvingades lägga ner hela sin kommunikationsavdelning redan 2023 när infokom-stödet drogs in. I sin slutrapport till Sida går organisationen till frontalangrepp och anklagar regeringen för att medvetet försöka strypa biståndets folkliga förankring:

”När nu denna röst tystnar är det bara en tidsfråga innan det allmänna stödet för svenskt bistånd kommer att dala – för att sedan tappa sin legitimitet. Vi frågar oss om detta är en medveten strategi.”

Men frågan kan även ställas åt andra hållet. Genom att låta skattemedel finansiera kongresskampanjer och internmedlemskommunikation gör sig delar av arbetarrörelsen beroende av staten. När regelverket nu ändras står Palmecentret kvar med en kraftigt reducerad budget – och den statsfinansierade ”farmarklubben” tvingas lämna planen.

Palmecentrets generalsekreterare Oscar Ernerot har beskrivit omläggningen som ”en attack på hela den svenska arbetarrörelsen”.¹⁷ Den politiska striden är därmed knappast över. Ett framtida regeringsskifte kan visa om omläggningen av civilsamhällesstödet var tillfällig eller om den markerar en mer varaktig gräns för hur offentliga biståndsmedel får användas inom partianknutna organisationer.