Kvartal Logotyp

Det goda och det onda angiveriet

Publicerad

14 Jul 18:13

Lästid

8 Min

Illustration: Felice Larsson/Kvartal

Den nya lagen om informationsplikt beskrivs av regeringen som ett verktyg för att motverka skuggsamhället och stärka kontrollen över migrationen.

Kritiker varnar däremot för att reformen riskerar att få motsatt effekt.

Det väcker flera stora frågor: Är Sverige på väg att bli en angivarstat? Och finns det egentligen ett gott och ett dåligt angiveri?

Vad tycker du?

208

Skribent

Lagen om informationsplikt, som började gälla på måndagen, innebär att flera myndigheter numera är skyldiga att informera polisen, Säpo eller Migrationsverket om de misstänker att någon vistas i Sverige utan tillstånd.

Vad tycker du?

208

Skribent

Fotnoter

  1. https://www.arbetarbladet.se/ledare/sverige-blir-nu-en-angivarstat/

  2. https://www.etc.se/inrikes/nu-infoers-angiverilagen-barnmorskor-beredda-paa-civil-olydnad

Relaterat innehåll

Johan Martelius-avatar

Johan Martelius

Ska lagen om hets mot folkgrupp skrotas?

”Man måste få vara en idiot i en demokrati.”

Jonathan Kärre-avatar

Jonathan Kärre

Klipp från Malmö sprids globalt – Yüksel slår tillbaka

”Det handlar om rasism.”

Erik Högström-avatar

Erik Högström presenterar Benjamin Bryntesson

Lättare att vara bög i Dalsland än SD i Pride

Jag är stolt över den jag är.

Taggar

MigrationSverigedemokraternaTidöregeringen

Tankar om

Det goda och det onda angiveriet

Widar Andersson-avatar

Widar Andersson

Skribent

•

15 Jul 07:35

Tanke

Två tankar slår till direkt när jag läser Federico Morenos text om kritiken mot den skärpta informationsplikt som började gälla för några dagar sedan. Den första tanken går till Kristina Edlund som är socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande i Linköping. I slutet av oktober 2023 möttes vi för att spela in ett avsnitt av podden ”Widar Möter”. https://www.folkbladet.se/podd/widar-moter/artikel/att-sta-upp-for-asylratten-ska-inte-kallas-for-angiveri/rk9oemvl Kristina Edlund är skarp, jordnära och inflytelserik. Hennes kritik mot dem (samma gäng som idag) som då dömde ut lagförslaget om en skärpt informationsplikt som ”angiveri” var konkret och allvarlig: ”Att stå upp för asylrätten ska aldrig kallas för angiveri” säger hon i podden. Vilket är ett starkt argument som kritikerna nästan aldrig får möta. Asylrätten bygger på att en person ansöker om uppehållstillstånd. Om personen får ja på sin ansökan kan den stanna i Sverige. Om personen får nej ska den lämna landet. Att inte bry sig om vem och vilka som vistas i vårt land är faktiskt att strunta i asylrätten. ”Linköping är hårt prövat av skjutningar och stora sprängningar och Linköpingsborna tycker inte att vi har varit tillräckligt bra när det gäller kriminalitet och migration. Vad det handlar om nu är framförallt att ta itu med ”skuggsamhället” och att inte fega ur när det krävs ordning och reda och tydlighet, säger Kristina Edlund i podden. Precis så är det. Den andra tanken går till politiken. Man kan få intrycket att den skärpta informationsplikten är någonting som bara stöttas av Sverigedemokraterna. Inget ont om SD: s integrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling; men när riksdagen röstade om skärpt informationsplikt så var det faktiskt bara V och MP som röstade nej rakt av till ökad ordning och reda. De tre regeringspartierna M, KD och L röstade ja och S och C reserverade sig till förmån för en informationsplikt med lite högre trösklar än vad regeringen och SD röstade igenom. Så ser de politiska verkligheterna ut. Det är en liten och i folklig mening udda vänstergrupp som kallar politik för ökad ordning och reda och en fungerande asylrätt för ”angiveri.” Vilket oftare borde framgå i medias rapportering. Kan man tänka.

16

Kommentarer om

Det goda och det onda angiveriet