Osaklig kritik av vår bok i Kvartal

Publicerad

24 aug. 14:57

Catharina Grönqvist Olsson och Erik J Olsson. Foto: Kajsa Ragnestam. Kollage: Lukas Hökegård/Kvartal

Genom att tillskriva oss svepande negativa formuleringar om kvinnor och ignorera våra källhänvisningar misstänkliggör Anna-Karin Wyndhamn vår boks innehåll, skriver Erik J Olsson och Catharina Grönqvist Olsson.

Vad tycker du?

47

Att Det nya matriarkatet skulle splittra kritikerkåren var vi beredda på. Till många feministers förtret visar vi att år av kvinnokamp och ”jämställdhetsintegrering” inte minskat utan i stället ökat ojämställdheten inom staten, till förmån för kvinnor som nu dominerar på de flesta myndigheter och departement. I boken argumenterar vi för att kvinnliga organisationer har sina problem, liksom manliga för den delen.

Vad tycker du?

47

Presenteras av

Fotnoter
  1. Andrews, H. (2025), The great feminization. https://www.compactmag.com/article/the-great-feminization/

  2. Infiltration i staten – tre myndigheters arbete för att motverka illojalt beteende

    (RiR 2026:3)

    https://www.riksrevisionen.se/granskningar/granskningsrapporter/2026/infiltration-i-staten---tre-myndigheters-arbete-for-att-motverka-illojalt-beteende.html.

    Rapporten refererar i sin tur bland annat till Snyder et al. (2011), ”Trade-offs in a dangerous world: women’s fear of crime predicts preferences for aggressive and formidable mates”, Evolution and Human Behavior 32(2): 127-137

  3. Exempelvis Gilligan, C. och Attanucci, J. (1988), ”Two moral orientations: gender differences and similarities”, Merrill-Palmer Quarterly 34(4): 223-237.

  4. Genusdoktrinen, sid. 162-163.

Fler artiklar

Taggar

Kritik kan svida, och värst svider den som har fog för sig. Ingenstans i Anna-Karin Wyndhamns recension gör hon våld på teserna i Det nya matriarkatet. Tvärtom lyfts bokens förtjänster fram. Till exempel kartläggningen av svenska myndigheter, vilken visar att de idag i stort domineras av kvinnor. Författarna ställer förtjänstfullt upp de jämställdhetspolitiska målen mot hur det faktiskt ser ut. Ändå är det de få kvarvarande mansdominerade myndigheterna som får bakläxa och uppföljningskrav för bristande jämställdhet, medan de många fler myndigheterna med kvinnodominans slipper dylikt. Erik J Olsson och Catharina Grönqvist Olsson är riktigt vassa i de delarna, vilket jag som också har läst boken instämmer med Wyndhamn i. Den övergripande tesen för boken är dock att kvinnors allt större närvaro, och ibland dominans, på viktiga samhällspositioner har lett till en feminisering av samhället. Det är en intressant tes, och jag tvivlar inte på att den har visst fog för sig. Men det finns en hel del som talar emot att det är kvinnors närvaro som orsakat vissa av patologierna som läggs in i begreppet feminisering. Problemet är inte att författarna saknar belägg, vilket de själva i sin replik menar att Wyndhamn antyder, utan att dessa inte räcker så långt som deras påståenden kräver. Något jag själv närstuderat på senare tid är synen på auktoritet. Hur direkt auktoritet hos exempelvis förälder och lärare, under 1900-talet förflyttas och blir indirekt genom byråkrati och processer. Men under perioden när skolagan går från självklar till ifrågasatt till olaglig sker det parallellt med att andelen kvinnliga lärare sjunker. En majoritet av de kvinnliga folkskollärarna, liksom de manliga, var positiva till skolaga 1956. Men riksdagen förbjöd skolagan ändå, och där var 90 procent av ledamöterna män. Det är givetvis bara ett exempel på hur termen feminisering, och tesen om att kvinnor är den drivande faktorn bakom mjuka värden, kan ligga i vägen för att se mer komplexa skeenden. Att kvinnor och män skiljer sig åt på makronivå, i normalfördelningskurvor mm, innebär inte heller att de kvinnor som återfinns på olika platser är representativa för kvinnor i gemen. En kvinnlig fysiker är med största sannolikhet mer som en manlig fysiker i sina intressen än en kvinnlig barnmorska. Att män och kvinnor söker sig till olika områden i olika utsträckning innebär inte att de kvinnor som blir poliser, brandmän, tekniska fysiker eller skogsarbetare bidrar med feminisering. Lika lite som den kvinnliga kickboxare som sparkade skiten ur mig i sparringen nyligen gjorde det. Man behöver helt enkelt undersöka de faktiska kvinnorna på plats, inte bara deducera slutsatser om dem från deras kön. Till sist. Som svar på Wyndhamns recension delade Erik J Olsson i sociala medier ett uttalande där han menade att kritiken berodde på att Anna-Karin ”känner sig angripen som kvinna”. Om det är saklig diskussion som efterfrågas, höj gärna blicken från recensentens kön i fortsättningen.

5

Det är kutym i svenska medier att inte tillåta repliker på recensioner. Men Kvartal är inte som andra medier. Det finns en poäng i att journalister och smakdomare inte framstår som facit, utan att den som känner sig tillplattad får svara och att man, inom rimliga gränser, uppmuntrar en öppen debatt. Så långt, så bra. Den store investeraren Charlie Munger varnade i Poor Charlie’s Almanack för att en av de vanligaste orsakerna till dåliga beslut och felanalyser är det han kallade ”man with a hammer syndrome” (Mungers bok är ämnet för det senaste avsnittet av Ola Wongs bokklubb: https://kvartal.se/olawongsbokklubb/poddar/om-pengars-psykologi/cG9zdDoxNjkyNjY). För den som bara har en hammare är spiken lösningen på alla problem. De med ”man with a hammer syndrome” kan ofta ha rätt i enskilda fall och länge och väl argumentera för varför X, Y och även Z är orsakade av brist på spik – men i slutändan brukar sådana endimensionella analyser leda till felslut när man ser till helheten. Prognoser från personer med hammarsyndrom har sämre träffsäkerhet än pilkastande schimpanser (se Tetlock: Superprognostik). Wyndham menar i sin recension att Det nya matriarkatet lider av hammarsyndrom: allt blir kvinnornas fel. Olsson och Olsson svarar att de har källor för sina påståenden i varje enskilt fall. Men om det är något vi vet vid det här laget är det att samhällsvetenskapliga och sociologiska teorier och studier inte är Guds ord. Det är påståenden som kan vridas och vändas på, och studier som ofta inte går att replikera – och de kan sammanlagt ge en vilseledande bild, vilket Wyndham påpekar. Att Kvartal upplåter plats åt deras meningsutbyte tycker jag åtminstone bara är bra. Vad tycker du?

6