Jag har tjänstgjort i IDF – kom och ta mig!

Publicerad

12 okt. 19:00

Foto: Privat, Jehad Alshrafi/AP/TT. Kollage: Felice Larsson/Kvartal

En tidigare V-riksdagsledamot skrev att 150 svenska medborgare som tjänstgjort i Israels militär har deltagit i folkmord och ”tillåts leva mitt ibland oss”. Jag har själv tjänstgjort i den israeliska försvarsmakten. Nu berättar jag varför jag vägrar skämmas för min tjänstgöring.

Vad tycker du?

193

Det verkar som om den vinnande sidan i det svenska valet redan har identifierat landets verkliga problem. Frågor som skolan, sjukvården och arbetslösheten får vänta, men när det gäller det enorma hot som Israels relationer med EU tydligen utgör måste något göras omedelbart.

Vad tycker du?

193

Presenteras av

Fler artiklar

Taggar

Vänsterpartiet leker med elden. Medlemmar och förtroendevalda som nu öppet glider mot islamismen kommer att sabotera partiledningens försök att omvandla V till ett regeringsfähigt och demokratiskt vänsterlutande parti. Vänsterpartiet har under huvuddelen av sin tid sedan starten 1917 varit ett lydparti till Sovjetkommunismen. Därför har partiet alltid varit litet och ingenting att ha för vanligt folk. Nu har kommunismen sakta glidit ner mot historiens sophögar och är på väg att lämna Vänsterpartiet. Vilket öppnar för ett folkligt och lite populistiskt parti som kanske skulle kunna sitta i en regering vad det lider. Men partiledningen saknar uppenbart både insikter och förmåga att – för att låna ord av Jimmie Åkessons från 2012 – rensa leden från islamister och andra extremister. De två riksdagsledamöter som V uteslöt under förra mandatperioden var riktigt ruggiga typer. Hur ser den nya riksdagsgruppen ut? Hur mycket islamism och judehat accepteras av partiledningen? Frågorna är relevanta med tanke på hur förtroendevalda på olika nivåer i dagens V-parti allt mer öppet går i islamistiska ledband och riskerar att dra iväg Vänsterpartiet ut på en annan extrem ytterkant när nu kommunismen äntligen krympt. Ingriper inte partiledningen med raka och tydliga besked om vad som gäller och ser till att ”rensa sina led” från extremister, haverister och tokstollar så kommer partiet snart att vara nere på sin vanliga 4-5 procent och kan rikta in sig på ytterligare ett drygt sekel utan regeringskontakt. Islamism och kommunism är lika lite som fascism och nazism några stora folkliga rörelser. Det är diktatoriska läror och regimer som inte har något med det demokratiska styrelseskicket att skaffa. Nooshi Dadgostar och Ida Gabrielsson behöver välja väg på riktigt.

6

En viktig och modig artikel av David Stavrou. Att jämföra svenskar som tjänstgjort i Israels försvarsmakt (IDF) med svenska IS-terrorister är en grovt missvisande jämförelse som riskerar att legitimera kollektiv skuldbeläggning. IS var en terroristorganisation som systematiskt begick massmord, slaveri och folkmord. IDF är en reguljär stats försvarsmakt. Självfallet ska misstänkta krigsbrott utredas, men militärtjänstgöring är i sig inte brottslig. Ändå används uppgiften om 150 personer med svensk anknytning i IDF för att kräva särskild kartläggning. Hur många har faktiskt deltagit i strider i Gaza? Vilka misstänks för konkreta krigsbrott? Var finns bevisningen? Även SVT-dokumentären Världens mest hatade? nämns. Minst lika anmärkningsvärt är SVT:s användning av Hind Rajab Foundation (HRF), en politiskt profilerad aktivistorganisation vars medgrundare Dyab Abou Jahjah har en dokumenterad bakgrund inom Hizbollah. HRF har lämnat in ett stort antal anmälningar mot israeliska soldater, men enligt en genomgång i The Jerusalem Post hade dessa i augusti ännu inte lett till åtal utomlands. Varför granskar inte SVT HRF:s bakgrund och trovärdighet med samma iver som man förmedlar dess anklagelser? Och varför denna särskilda kartläggning av IDF-svenskar utan motsvarande diskussion om personer som deltagit i Hamas och andra väpnade gruppers verksamhet? En brottsanmälan är inget bevis. Ett namn i ett militärt register är ingen brottsmisstanke. Och politisk aktivism får aldrig förväxlas med rättslig prövning. Krigsbrott ska utredas oavsett förövare. Men när politiker jämför IDF-svenskar med IS-terrorister och medier okritiskt förmedlar aktivistorganisationers anklagelser riskerar rättslig prövning att ersättas av politiskt misstänkliggörande. Det borde vara en varningssignal för varje journalist som tar sitt granskningsuppdrag på allvar.

3