Är Birgitta Ed för konstig för Sverige?

Hur blev egentligen Ulf Kristerssons fru en tabloiddarling? Jag har en teori som kanske förklarar uppståndelsen, men som är svårfångad. Birgitta Ed framstår helt enkelt som konstig. Apart. Märklig. Hennes estetik, andlighet och intensitet är ovanlig. Det finns för få svenskar som har en sådan person i sitt liv. Därför täcks oförargliga detaljer av ett löjets skimmer.

Det har varit flera tabloidstories de senaste månaderna som har fokuserat på Birgitta Eds livsstil. Det började med att Expressen rapporterade om inredningen av Sagerska där hennes överdrivna intresse misstänkliggjordes.¹ Varför brydde hon sig så mycket om konstföremål, trasmattor och höjden på ett matbord? På ett ställe står det att hon diskuterade inramning av planscher med tjänstemännen på Statens fastighetsverk i en månad. Underförstått: en sällsynt besatthet av yta.

Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin säger indignerat till Expressen att Eds make bör kritiseras för fruns beteende:²

– Jag blir orolig att statsministerämbetet har stigit honom åt huvudet och jag hoppas verkligen inte att hans drivkraft är att kunna fortsätta shoppa loss med skattebetalarnas pengar.

Nästa tabloidstory är också från Expressen och handlar om att Birgitta Ed vill uppföra en hönsgård på statsministerns sommarbostad Harpsund.³ Rubriken är: Ordern: Bygg en hönsgård till Birgitta Ed på Harpsund. På ett ställe får vi veta att en tjänsteman på Statens fastighetsverk skrivit i ett mejl att ”Birgitta bestämmer i slutändan”.

Baudin tycker att hönshuset, vars monteringskostnad på drygt 16 000 kronor initialt betalades av staten, är ett hån mot hårt arbetande svenskar.⁴

– Och så ser man att statsministern dels ägnar sin tid åt de här fritidsintressena och heminredning och dels använder skattemedel på det sättet, säger han till Expressen.

Sen kom Birgitta Ed-storyn som fick störst genomslag. Aftonbladets granskning av Fållöknastiftelsen och de volontärer som erbjuder sin tid gratis för att rusta upp herrgården som paret Kristersson äger tillsammans med Göran Thorstenson.⁵

I Aftonbladet beskrivs Ed visserligen som ”spontan och öppen” och ”rapp och rolig”. Men bakom hela artikelserien finns en underton av att det är en suspekt verksamhet som hon sysslar med. Reportern funderar över bristen på tillstånd för livsmedelshantering och varför de inte betalar fastighetsavgift. Men framför allt misstänkliggörs själva idén om att personer i parets nätverk – som efter ett liv i den politiska eliten verkar bestå av andra människor ur samma grupp – volontärarbetar på en gård som delvis privatägs av paret Kristersson.⁶

Tobias Baudin fortsätter att rasa och säger till Aftonbladet att ”vi har fått en fiffelkultur kring Ulf Kristersson”.⁷

Här vill jag verkligen understryka att jag inte menar att spela ned den korruptionsrisk som finns. Borgerlighetens moraliska övertag mot Socialdemokraterna kring hur tillsättningar i staten sker har eroderats, vilket måste ses som ett strategiskt misstag såväl som ett problem i sig.

Det jag intresserar mig för är dock det som är svårt att prata om. Nämligen att det finns en air av konstighet kring Birgitta Ed. Hon verkar helt enkelt vilja för mycket, för exakt, för lite återhållsamt. Hon verkar ointresserad av den diskretion som omgav Ulla Löfven.

Mycket i bilden av henne grundar sig nog i det ovanliga beslutet att lämna en karriär inom public affairs för att sent i livet skola om sig till präst. Den ständiga kritiken mot hennes prästkrage i offentliga sammanhang får anses vara bevis för det.

Men det finns ett alternativt sätt att läsa det som framkommer om Birgitta Ed. Att hon har en väldigt klar bild av hur hon vill ha saker och att hon inte är rädd för att driva igenom det på ett tydligt sätt. I många andra kulturer skulle karriärbytet – från stat/pengar till andlighet/kyrka – ses som en odelat positiv sak. Att hon dessutom lägger sin fritid på att driva en stiftelse inriktad på rekreation och andlighet låter som en ganska väl anpassad sysselsättning för en första dam.

Men så ser inte Sverige på Birgitta Ed. Samtidigt är det omöjligt att offentligt kritisera någon för att vara ”konstig” – och det är väldigt svårt att försvara sig mot kritik där det viktigaste sägs mellan raderna.

Det är nog så man ska förstå den illa dolda misogynin från Tobias Baudin. För vad menar han egentligen? Hur mycket pli tycker han att Ulf Kristersson ska ha på sin fru? Hur hårt ska han kontrollera henne? Är målbilden att hon ska sitta tyst och hålla käft? Troligen vill han bara påminna väljarna om att Birgitta Ed – och i förlängningen även hennes make – inte är som folk är mest.