Vi misslyckas med att värna barnets bästa

Statsrådet Åsa Regnér, som är ansvarig för barnfrågor, har deklarerat att Sverige ska vara ett av världens bästa länder att växa upp i. Beslutet att göra FN:s barnkonvention till svensk lag är en viktig del av arbetet för att förverkliga visionen, anser ministern och hennes kollegor. En grundbult i Barnkonventionen är att barnets bästa ska vara utgångspunkten för insatser. Detta är emellertid ingen ny princip i Sverige. Sedan många år slår socialtjänstlagens andra paragraf fast: ”Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas.”

Den här artikeln handlar inte om huruvida det är lämpligt att Barnkonventionen blir lag eller inte, utan vill belysa att konventionens bärande princip om barnets bästa, som alltså redan finns i svensk lagtext, åsidosätts regelmässigt runt om i kommunerna. För en allt större grupp barn, i behov av socialtjänstens insatser, är Sverige helt enkelt inte ett bra land att växa upp i. Det är allvarligt. Det är än allvarligare att problemet inte får mer politisk uppmärksamhet i en välfärdsstat. Trots upprepade alarm under många år har problemen inom socialtjänsten tillåtits växa till en akut kris. Den måste nu hanteras. De dystra konsekvenserna av att socialt arbete med utsatta barn blir eftersatt kommer att märkas – förr eller senare.

Viktigt och svårt uppdrag

Socialtjänstlagen, som trädde i kraft år 1982, är en ramlag som reglerar socialtjänstens samtliga verksamheter. Lagen återspeglar värderingar om demokrati, jämlikhet och solidaritet. Socialtjänstens mest prioriterade arbetsområde är att se till att barn och ungdomar som bor i kommunerna växer upp under trygga och goda förhållanden. Barn och föräldrar kan själva söka stöd och vissa professioner som möter barn är skyldiga att anmäla när de i sin yrkesroll får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Det gäller exempelvis personal i förskola och skola, hälso- och sjukvård, polis och kriminalvård. När en anmälan inkommit bedömer socialtjänsten om en utredning ska inledas, och om så sker ska den vara klar inom fyra månader. Syftet med en barnavårdsutredning är i första hand att bedöma om ett barn behöver skydd, hjälp eller stöd och att sedan bistå med insatser.

Socialsekreterare i den sociala barnavården har ett av samhällets viktigaste och svåraste uppdrag men ges alltför sällan förutsättningar att följa socialtjänstlagens föreskrift om att värna barnperspektivet. Den nedåtgående spiralen i socialtjänsten har pågått i många år, men på senare tid har situationen blivit värre och varningslampor blinkar.

Orosanmälningar om barn som misstänks fara illa hopar sig på socialkontor runt om i landet. Socialtjänsten klarar inte av att inleda utredningar i tid. Än mindre att slutföra dem och sätta in åtgärder. För fem år sedan fick drygt 67 procent av de barn som utretts av socialtjänsten i Stockholm hjälp. År 2015 fick endast 26 procent stöd, visar en aktuell forskningsrapport. Under år 2011 hanterade varje utredare i snitt cirka 11 ärenden samtidigt. År 2014 hade varje utredare nästan 21 ärenden enligt utvärderingen. [1]

Den senaste folkhälsorapporten från Folkhälsomyndigheten konstaterar att den psykiska ohälsan fortsätter att öka bland barn i Sverige. Det rör sig framför allt om depressioner och ångestsjukdomar. Men detta räcker inte som förklaring till att trycket på socialtjänsten ökar. Inte heller att anmälningsbenägenheten ökat, att överdokumentation utan tydliga syften förekommer, att den administrativa bördan blivit tyngre och att introduktionen av nyanställda brister rejält. Även de som fördömer att man ställer grupp mot grupp måste erkänna att flyktingmottagandet påverkar socialtjänsten.

Ökad press i flyktingkrisens spår

Förra året välkomnade Sverige över 70 000 barn, varav drygt hälften ensamkommande, enligt Migrationsverkets statistik. Detta ska jämföras med att det föds ungefär 100 000 barn i Sverige årligen. I en analys av rekryteringsläget inom socialtjänsten, utförd av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är slutsatsen: ”Det ökade flyktingmottagandet under 2015 har lett till en ökning av arbetsbelastningen inom socialtjänsten, särskilt inom området Barn och unga. Orsaken är den stora ökningen av ensamkommande barn.” [2]

Bilden bekräftas i en undersökning utförd av fackförbundet Vision förra året, där 1024 av förbundets medlemmar inom bland annat socialtjänst och HVB-hem svarat på frågor om hur flyktingsituationen påverkar deras arbetssituation.

Kartläggningen visar att arbetsmiljön i redan hårt pressade verksamheter blivit än mer ansträngd. Svaren vittnar om tyngre arbetsbelastning, fler arbetsuppgifter och en mer psykiskt påfrestande miljö. Hela 67 procent uppger att deras arbetsbelastning ökat. Nya uppgifter har uppstått och andra viktiga ärenden läggs åt sidan. Var tredje upplever större psykisk press. Då ska man inte glömma att arbeten inom det sociala området redan tillhör de mest psykiskt påfrestande inom hela arbetsmarknaden.

”Socialtjänsten är i fritt fall i dag”, konstaterade Heike Erkers, förbundsordförande för Akademikerförbundet SSR, förra året. Helt utan konsekvensanalys har en illa rustad socialtjänst på kort tid fått en stor tillströmning av nya ärenden, framför allt i form av tiotusentals minderåriga utan vårdnadshavare i Sverige. Samtidigt framförs politiska krav på att den nödvändiga åtstramning av flyktingpolitiken som gjorts ska luckras upp.

Regeringen har föreslagit en lagändring som ger ensamkommande flyktingungdomar rätt att stanna och avsluta gymnasiet i Sverige även om de inte anses ha skyddsbehov. Bland annat Migrationsverket har skrivit ett kritiskt remissvar om lagrådsremissen. Partiledarna för Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet har undertecknat Sveriges kristna råds så kallade Julupprop som vill öka anhöriginvandringen ytterligare och förhindra att unga utvisas. Detta trots att Migrationsverkets prognoser visar att upp till 300 000 anhöriginvandrare kan söka sig till Sverige de närmaste åren. Regelverket har visserligen skärpts, men majoriteten asylsökande omfattas inte av de nya reglerna för familjeåterförening. Hur den hastigt förändrade demografin påverkar socialtjänstens förmåga är ett sorgligt frånvarande perspektiv i den politiska debatten.

Socialtjänstens kris är inte ny

Att det yttersta skyddsnätet inte fungerar för många utsatta barn och unga är dock ingen nyhet. Bristerna inom den sociala barnavården var uppenbara långt före den dramatiska ökningen av människor på flykt till vårt land. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har granskat socialtjänsten utifrån inspektioner som utförts under åren 2013 och 2014. [4] Rapporten, som presenterades redan för tre år sedan, visar att anmälningar om oro för barn blir liggande och att utredningar inte görs inom lagstadgad tid. Den allvarligaste bristen är att relativt många anmälningar inte lett vidare trots att det, enligt myndighetens bedömning, fanns skäl att utreda. IVO pekar i rapporten på fem förklaringar till socialtjänstens brister: ökade ärendemängder; bristfällig kompetens och ansträngd personalsituation; tidsbrist och stress i arbetet; bristande tillämpning av barnrättsperspektivet samt brister i styrning, ledning och organisation.

Den här bilden bekräftas i ett samarbetsprojekt mellan Uppsala läns kommuner som utvärderades år 2010. Syftet med projektet var att undersöka orsaker till den höga personalomsättningen inom barn- och ungdomsvårdens myndighetsutövning. Att socialsekreterare inte vill stanna kvar i yrket beror enligt rapporten på tre huvudsakliga faktorer. Det saknas tillräcklig bemanning, en tillgänglig och stödjande arbetsledare samt en stabil organisation.

När kommunerna åtgärdat de upplevda bristerna blev handläggarna i högre grad medvetna om hur tunga och komplexa själva arbetsuppgifterna är, vilket i sig kan vara ett hinder för att stanna kvar i yrket. [5]

De professionellas flykt

Bristen på socialsekreterare är skriande i hela landet. Särskilt svårt är det att hitta handläggare för barn som far illa. Regeringens nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, kommenterade personalsituationen inom socialtjänsten i slutet av sommaren: ”Min bild är inte att det är brist på resurser. Kommunerna har pengar och tjänster, men det är inga som söker tjänsterna.”

Andelen kommuner vars socialtjänst har en personalomsättning på över 30 procent har fördubblats på fyra år. Det visar Humanas Barnbarometer, som tagits fram i samarbete med organisationen Maskrosbarn och som publicerades i december 2016. Situationen riskerar att gå ut över barn som behöver socialtjänstens stöd. Av landets 290 kommuner hade 86 i början av år 2016 anmält sin egen socialtjänst till IVO för att man inte uppfyller socialtjänstlagens krav.

Socialsekreterare ligger högt på Arbetsförmedlingens lista över bristyrken. Enligt en kartläggning gjord av SKL uppger 98 procent av kommunerna att de har svårt att rekrytera erfarna socialsekreterare, och 84 procent säger sig ha svårt att rekrytera nyexaminerade för myndighetsutövning med barn och unga. Sju av tio socialsekreterare överväger att söka jobb utanför socialtjänsten, och hälften svarar att de inte kan arbeta rättssäkert på grund av ärendemängden, enligt en undersökning av Novus på uppdrag av Akademikerförbundet SSR.

Socionomexamen är en generalistutbildning som ger examinerade tillgång till en bred arbetsmarknad. Socionomprogrammen vid Göteborgs och Stockholms universitet var bland de 20 mest sökta programmen hösten 2015. Bristen på socialsekreterare beror alltså inte på att det finns för få socionomer. Problemet är i stället att det finns för få attraktiva kommunala arbetsgivare.

Den skadliga trenden att socialsekreterare med många år i yrket flyr socialtjänsten medan nyexaminerade tvekar att kliva in måste brytas. Det måste bli en nationell angelägenhet att höja yrkets status. Statliga miljardsatsningar har gjorts på lärares löner – det är hög tid att även synliggöra socialarbetarnas betydelse. Men även om lön är en viktig faktor kan den inte i längden kompensera för en alltmer påfrestande arbetssituation.

Arbetsmiljöverket inledde förra året en treårig inspektionssatsning av socialsekreterares villkor. Myndigheten konstaterar: ”När resurserna inte matchar de krav som ställs, tvingas medarbetarna i socialtjänsten till strategier som antingen äventyrar deras egen hälsa eller kvaliteten i arbetet.” Fackförbundet Vision har låtit Försäkringskassan ta fram statistik rörande sjukskrivningar kopplade till stress. Sedan år 2010 har antalet nya sjukskrivningar bland socialsekreterare till följd av stress skenat med nästan 70 procent. [6] Socialtjänsten utgör helt enkelt en riskmiljö för sina anställda i många kommuner.

Rättsstatens kanariefåglar

Hot och våld är vardag för många av landets 36 000 socialsekreterare. Natten den 16 september 2015 larmade två socialsekreterare polisen i Stockholm. Någon hade kastat in brinnande föremål i deras hem. Två kollegor till dem fick under natten sina bostäder utsatta för skadegörelse och klotter. De fyra är anställda inom socialtjänsten i Stockholm stad och arbetar med barn- och ungdomsärenden på samma enhet. Sommaren 2016 kastades en handgranat mot ett socialkontor i Malmö och en kraftig detonation utlöstes i socialtjänstens lokaler i Trelleborg. Under juni, juli och augusti samma år utsattes socialtjänstkontor i Stockholmsförorterna Tullinge, Tumba och Hallunda i Botkyrka kommun för mordbränder. En socialsekreterares privatbil stacks i brand utanför hennes bostad. Attackerna har koppling till ett ärende där ett barn omhändertagits med tvång.

Novus har för Akademikerförbundet SSR:s räkning genomfört en kartläggning av arbetssituationen för socialsekreterare år 2016. Resultatet vittnar om ett hårdare samhällsklimat. Var fjärde socialsekreterare har utsatts för hot och våld på grund av arbetet under de senaste två åren. Bland yngre, upp till 34 år, är det fler som anger att de själva eller närstående utsatts för hot eller våld relaterat till sin tjänsteutövning i socialtjänsten, hela 60 procent.

Rädsla är inte bara ett arbetsmiljöproblem, utan kan påverka myndighetsutövningen. Vem vågar omhänderta barn till IS-jihadister eller medlemmar i kriminella nätverk?

Fram till 1980-talet användes kanariefåglar i brittiska kolgruvor för att upptäcka giftiga gaser som orsakar explosioner. Om kanariefåglarna slutade sjunga var det en signal för gruvarbetarna att söka skydd. Sveriges socialsekreterare är rättsstatens kanariefåglar.

Mörker över Malmö

Utvecklingen i Sveriges tredje största stad tjänar som varnade exempel när det gäller förutsättningar för socialt arbete. Utan skatteutjämning och andra bidrag från staten havererar Malmös ekonomi. Var tionde familj i Malmö tar emot försörjningsstöd, socialbidrag, som kostar skattebetalarna en miljard kronor om året. Och allt fler behöver stöd under lång tid. Mer än 30 procent av Malmös barn växer upp i fattigdom, enligt Rädda Barnens senaste barnfattigdomskarta. Siffran sticker ut. I Stockholm och Göteborg är andelen barn i ekonomiskt utsatta hushåll, enligt organisationens definition, 12 respektive 17 procent. Barnfattigdomen bedöms nationellt vara sex gånger högre bland barn med utländsk bakgrund. Då ingår inte nyanländas hushåll i beräkningarna.

Bakom siffror döljer sig människoöden. Sydsvenskan uppmärksammade förra året en barndom i Malmö. En nioårig pojke levde i en mycket smutsig lägenhet med sin psykiskt sjuka mamma, borstade aldrig tänderna, duschade högst varannan vecka och skötte skolan på egen hand. Pojken var ständigt hungrig. Han fick själv skramla ihop pengar, köpa och laga mat. På grund av sekretess kan Malmö stad, som omhändertagit nioåringen, inte uppge hur länge han levt i misären. ”Han har dock fortfarande problem avseende sociala interaktioner och sin hygien”, skriver förvaltningsrätten, vilket tyder på att det rör sig om en längre period i barnets liv. [7]

Forskarna Tapio Salonen och Anna Angelin har intervjuat flera anställda inom socialtjänsten i Malmö i en rapport för Malmökommissionen. Där framkommer att utsatta barn inte har regelbunden kontakt med socialtjänsten. Det finns helt enkelt för många familjer i behov av stöd och för få socialsekreterare för att möta behoven.

Drygt 900 socialsekreterare är anställda av Malmö stad. 88 procent är kvinnor. Det blytunga myndighetsansvaret står knappast i paritet med utdelningen i lönekuvertet. Medianlönen är 29 000 kronor i månaden, enligt personalredovisningen för år 2015. Förra året fördubblades uppsägningarna bland socialsekreterare i Malmö. Var femte lämnade in en avskedsansökan.  Vakanserna som uppstår är svåra att fylla. Detta ger knappast förutsättningar för ett socialt arbete med minderåriga som präglas av barnets bästa enligt socialtjänstlagen och Barnkonventionen. [8]

Malmö är den storstad där hemlösheten ökar mest. Den steg med 30 procent under 2016 jämfört med året innan, enligt kommunens senaste kartläggning. Det handlar om 1 740 vuxna och nästan 900 barn utan egen bostad. Mätningen bygger på personer som har varit i kontakt med socialtjänsten. Hur stort mörkertalet är framgår inte. Ökningen av hemlöshet är störst bland nyanlända. För ett år sedan revs det omdebatterade Sorgenfrilägret där många EU-migranter bodde, och samtidigt går allt fler asylsökande som får avslag under jorden. Ett parallellt samhälle tillåts växa fram i skuggorna.

Statsminister Per Albin Hansson och hans parhäst socialminister Gustav Möller växte båda upp i Malmö under knappa förhållanden. Folkhemmets socialdemokratiska arkitekter präglades av barndomens svårigheter i ett hårt och orättvist privilegiesamhälle där den starkes rätt gick före den svages. Ett samhälle där klass avgjorde barns framtid. Sannolikt skulle välfärdsstatens grundare bli djupt bedrövade om de betraktade utvecklingen i dagens Malmö.

Barns ojämlika förhållanden

Riksrevisionen riktade i november 2016 skarp kritik mot regeringens budget för att inte ta hänsyn till det faktum att den offentliga välfärden står inför historiska prövningar fram till år 2020, när behoven från en snabbt växande och åldrande befolkning ska mötas. Granskningsmyndigheten bedömer att kommunalskatterna måste höjas med två kronor eller kommunerna tilldelas 50 miljarder kronor. Alternativet är att välfärden urholkas.

Att det är angeläget att Sveriges kommuner har resurser till fungerande socialtjänst visar en rapport som presenterades av UNICEF år 2016, Fairness for children: A league table of inequality in child well-being in rich countries. FN-organet har undersökt hur stora klyftorna tillåts bli mellan de tio procent av barnen som är mest utsatta i samhället och de barn som utgör genomsnittet. Barns situation inom fyra områden har analyserats: inkomst, utbildning, hälsa och välbefinnande. När resultaten sammanvägs hamnar Sverige på plats 23 av 35 jämförda länder. Det är långt efter våra nordiska grannar som fortfarande ligger i topp. Under Sverige ligger länder som Turkiet och Israel. Sverige tillhör de nationer som fallit mest, efter att tidigare ha placerat sig i främsta ledet.

Enligt UNICEF Sverige är de andra nordiska länderna bättre än Sverige på att utjämna inkomstskillnader mellan olika grupper, till exempel med hjälp av bidrag. Organisationen lyfter fram att socialtjänst, skola och barn- och ungdomspsykiatri i Sverige är dåliga på att samverka för att fånga upp barn, men man medger även att invandringen haft betydelse. [9]

Sverige har tagit emot en kvarts miljon människor på flykt under blott två års tid, mer per capita än något annat land i västvärlden, och en omfattande anhöriginvandring förväntas enligt Migrationsverkets prognoser. Sverige har även tidigare tagit emot långt fler flyktingar än övriga nordiska länder. Parallellt finns en växande grupp papperslösa, eller snarare tillståndslösa, som omfattas av sociala rättigheter. Allt fler ska dela på resurserna och flaskhalsar uppstår därför oundvikligen i välfärden; det gäller även socialtjänsten.

En fungerande socialtjänst är viktig för integrationens skull, eftersom sociala problem försämrar möjligheterna att rota sig i det nya landet. Ett oroande exempel lyfts fram av Stockholmspolisen, som varnar för att ensamkommande flyktingungdomar är heroinlangarnas nya målgrupp i Rinkeby, Tensta och Husby. ”90 av 100 som röker heroin, som rapporteras in till polisen, är ensamkommande flyktingungdomar. Det här är en tickande bomb”, säger Lennart Karlsson, kommissarie på citypolisen i Stockholm. [10] Ett annat exempel är att Socialstyrelsen i en rapport från år 2015 uppskattar att 19?000 flickor med utländskt påbrå i Sverige kan vara i riskzonen för att könsstympas.

Land ska med lag byggas

De som ytterst betalar priset för en havererad socialtjänst är de mest sårbara barnen. Politiker som kräver att demografin förändras ytterligare på mycket kort tid måste i sin tur avkrävas konkreta svar på hur socialtjänsten ska klara av sitt uppdrag. Frågan är inte hur stor flyktinginvandring Sverige tål, utan hur stora avgrunder mellan barns uppväxtvillkor som ska tolereras i ett land med ambitionen att vara en stabil välfärdsstat. Det är dock viktigt att komma ihåg att socialtjänstens kris är djupgående, långvarig och komplex. Ett minskat flyktingmottagande är tyvärr nödvändigt, men utgör ingen mirakellösning.

Att skydda utsatta minderåriga är ingen perifer fråga utan skär rakt in i hjärtat av samhällskontraktet. Kriminalitet och andra sociala problem, som psykisk sjukdom och missbruk, behöver förebyggas genom kvalificerat socialt arbete. Notan kommer ändå förr eller senare – med skyhög ränta. Socialtjänsten måste helt enkelt klara att följa socialtjänstlagen i landets samtliga 290 kommuner.

”Land ska med lag byggas”, slås det fast i Sveriges gamla landskapslagar. Det är en princip att stå upp för i en modern rättsstat som värnar den lilla människan. När välfärdens sista utpost faller är det en angelägenhet för hela samhället, och i synnerhet för en regering som har målsättningen att Sverige utifrån Barnkonventionen ska vara ett av världens bästa länder att växa upp i. Den vanvårdade socialtjänsten förtjänar att bli en prioriterad valfråga.