Folkhälsomyndighetens underskattning av antalet avlidna i covid-19 väcker frågor kring myndighetens analysförmåga. Flera exempel visar att man lutat åt de mest positiva tolkningar och urval man kan göra. Man kan fråga sig varför myndigheten inte varit noggrannare i sina nulägesanalyser, skriver analytikern Eric Axelsson.

Den 24 april berättade Sveriges Radio Ekot om att antalet virusdöda har underskattats1, något som blev uppenbart efter att antalet rapporterade avlidna den senaste veckan har skjutit i höjden.

Efter att Folkhälsomyndigheten (FHM) nu har skrivit upp siffrorna för det genomsnittliga antalet avlidna per dag med över 50 procent (från vad som flera gånger mellan den 16 och 20 april repeterades vara en platå på 60 avlidna om dagen) behöver nu några frågetecken i myndighetens analyser uppmärksammas.

Snävt urval

Siffrorna jag visar nedan är hämtade från FHM:s hemsida,2 och resonemangen utgår från vilken data myndigheten hade tillgänglig vid tidpunkten för uttalandena.

  1. FHM:s uppgift om 60 avlidna per dag som rapporterades på presskonferensen den 16 april baserades på ett snävt och osäkert underlag.

Detta blir uppenbart om man granskar bilderna nedan. Den första visar myndighetens rapportering av dödsdatum i covid-19 från den 16 april. Myndigheten väljer här att göra ett mycket snävt urval av dagar, vilket ger ett lågt medelvärde. De utgick från dagarna 9–13 april, strax efter påskhelgen. Utökar man urvalet till en hel vecka skulle medelvärdet ha ökat till 68.

Detta urval kan bara bedömas som rimligt om man visste att ingen ytterligare eftersläpning av rapportering kvarstår. Men det gjorde man inte.

 

Nästa bild är en jämförelse mellan den dagliga rapporteringen under tre veckor, och rapporteringen med fördelning på dödsdatum från den 16 april. Hade myndigheten gjort en sådan jämförelse kunde den enkelt konstaterat att underrapporteringen ökar successivt över flera veckor, vilket indikerar att antaganden om medelvärden inom urvalet 4–8 dagar bakåt i tiden är opålitliga.3

Det är enkelt att med facit i hand säga att myndighetens analys skulle visa sig felaktig, men det är också enkelt att hävda att man bör vara försiktig med uttalanden om trender under en pågående pandemi.

Att ett urval på fem dagars genomsnitt, nära bakåt i tiden efter en långhelg, skulle visa sig felaktigt fanns det tydliga indikationer på redan då.

  1. Myndighetens uttalande om eftersläpningen på presskonferensen den 20 april är baserat på en (1) dags statistik. ”Vi vet att eftersläpningen är inte så jättestor längre, att åtminstone 50% av alla fall ligger på de närmaste dagarna, och går man tillbaks sju dagar i tid så har vi fått in minst 90% av fallen.”

Detta uttalande är olyckligt. Det är ett typ av uttalande som riskerar att skada myndighetens trovärdighet. Ett tydligt framfört budskap som var bevisligen felaktigt redan när det uttalades, och som dessutom presenterades med en säkerhet som är orimlig för situationen.

Bilden nedan visar i procent hur stor eftersläpningen faktiskt var mellan den 17–24 april.

FHM väljer alltså att den 20 april, en måndag med endast 40 inrapporterade fall, göra ett uttalande om rapporteringsmönster baserat på en dags utfall. De hade visserligen inte statistiken för den 21 april och framåt vid detta tillfälle, men en snabb kontroll av data bakåt i tiden gör det uppenbart att den 20 april var avvikelsen; det var inte mönstret man presenterade.

  1. Myndighetens förklaring för eftersläpning från presskonferensen den 22 april är otillräcklig. ”Avlidna per dag – det är förmodligen fortfarande någon slags eftersläpning efter påskhelger för som ni ser så är det ganska många fall som läggs in på dagar ganska långt tillbaks, och så har det inte varit på sistone annars, det beror nog också på att vi har kört fallen mot dödsregistret och hittat ett antal som inte var anmälda tidigare, frågat regionerna om detta var covid-dödsfall eller inte, och därmed fångat upp ytterligare en del, så det är väl därför som kurvan ser lite udda ut idag.”

Men den 22 april är inte en så udda dag och påståendet från den 20 april blir nu ännu märkligare. Varför hade inte denna körning mot dödsregistret gjorts dagen man förklarade att eftersläpningen hade minskat?

I absoluta tal är avvikelsen stor den 22 april, men procentuellt förefaller detta inte vara någon väsentlig avvikelse mot andra jämförbara dagar i rapporteringen. Förvisso högre än dagen innan, men i snarlik nivå med rapporteringen från den 18–19 april.

Eftersläpning i rapporteringen

Bilden nedan illustrerar detta, och visar också på några övergripande slutsatser som myndigheten vid denna tidpunkt kunde gjort och kanske gjorde.

  • Det har funnits en väsentlig eftersläpning i rapporteringen med mer än en veckas fördröjning, och data som är mellan 7–14 dagar gammal är därför fortfarande opålitlig.
  • Försiktighet i kommunikationen bör vara regel framöver.
  • Förbättra avstämningen med regionerna för att kvalitetssäkra rapporteringen innan man drar slutsatser om trender.

Jag vill synliggöra dessa brister i FHM:s rapportering då jag anser att den ökade aktiviteten vi sett i Stockholms uteliv efter den 20 april delvis är en konsekvens av de nulägesanalyser som FHM presenterade under perioden 13–20 april.

Dagliga uppmaningar om att vi inte får glömma att tvätta händerna, hålla distans och undvika resor blir något tandlösa om de kompletteras med mediala hyllningar av den svenska modellen,5 rapporter om att antalet döda har nått en platå och att statistiken dessutom nu är mer pålitlig.

Myndigheten har ett ansvar att rapportera korrekta fakta när konsekvenserna av felrapportering kan bli ändrade beteendemönster…

Analysen jag har gjort är inte komplicerad och kan inte avfärdas som en efterkonstruktion. Den bygger på statistik som myndigheten hade tillgänglig vid tillfällena för rapporteringen. Givetvis kan fel ske, men man kan fråga sig om selektivt urval av data för att producera ett lågt medelvärde för antal avlidna, rapporteringen av en dags statistik av eftersläpning som en ny säkrare trend och bortförklaring av tidigare fel med påstått annorlunda rapporteringsmönster som inte visar sig vara så annorlunda, kan skrivas av som slarvfel på grund av stress.

Myndigheten har ett ansvar att rapportera korrekta fakta när konsekvenserna av felrapportering kan bli ändrade beteendemönster, i ett land som ändrat sitt beteende till stor del baserat på just myndighetens rekommendationer och inte förbud. Vid osäkerhet bör man alltid idka försiktighetsprincipen,5 vilket jag menar att myndigheten har misslyckats med.

Noter

  1. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7459277
  2. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/bekraftade-fall-i-sverige/
  3. Jag ska här nämna att på grund av de, per den 16 april, 18 avlidna utan datum avliden kan siffrorna jag här presenterar som procentuell underrapporteringen avvika med några få procent, då jag inte kan placera ut avlidna utan datum i analysen. De antas därför vara 18 från dag 1 vilket inte är helt rättvisande. Detta påverkar dock inte slutsatserna eller mönstret.
  4. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/danmark-oppnar-skolor-efter-pask[https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wPGlm1/oxfordprofessorn-hyllar-sverige-foredome-i-coronakrisenhttps://www.spectator.co.uk/article/the-swedish-experiment-looks-like-it-s-paying-offhttps://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Op9VOA/da-ar-coronakrisen-over-i-stockholm–redan-tecken-pa-flockimmunitet
  5. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%B6rsiktighetsprincipen