Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur |

Vänsterns verklighet och min barndoms borgerliga stalinism

Sovjetisk propaganda från 1939: "Tack till älskade Stalin för vår lyckliga barndom!" Illustration: Nina Nikolayevna Vatolina / TT

Är dogmatism och bristande verklighetskontakt fortfarande ett problem inom vänstern? Utan tvekan, menar dramatikern Martin Jonols – som i augusti utkommer med boken Stalin på Östermalm. Där skildras uppväxten i en både kommunistisk och borgerlig familj, med en bullrig stalinistisk morfar som livet ut behöll en nästan barnslig entusiasm för Sovjetunionen. Med utgångspunkt i uppväxtskildringen skriver Martin Jonols för Kvartal om vänsterns auktoritära arv och ideologiska låsningar.

Av Martin Jonols | 4 augusti 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på texten I korthet Stöd KvartalLästid 9 minSkärmläsarvänlig
I korthet
  • Inom vänstern romantiserar man än idag auktoritära socialistiska regimer som Sovjetunionen under Lenin och Stalin.
  • Vänsterns oförmåga att avgränsa sig från auktoritär socialism går långt tillbaka i tiden. En avgörande vändpunkt var partisprängningen 1929.
  • Är dogmatism och bristande verklighetskontakt fortfarande ett problem inom vänstern och bland de vänsterintellektuella? Utan tvekan.
  • Ett intressant exempel är den infekterade frågan om hedersvåld. Där är vänstern passiv, troligen för att inte förknippas med Sverigedemokraterna.
  • Om man inte frigör sig från sektmentalitet och ideologiska låsningar kommer man än en gång ställa sig vid sidlinjen.
I sin bok Året med 13 månader berättar Åsa Linderborg i förbigående att hon köper en rysk propagandaaffisch från 1936 och sätter upp den ovanför sitt matbord. Affischen föreställer bland annat en kvinna som hanterar vapen. Ett tänkvärt val av väggprydnad. 1936 drog utrensningarna, skenrättegångarna och massmorden på oliktänkande igång på allvar i Sovjetunionen, och den intellektuella eliten blev i stort sett utplånad.

I likhet med Nazityskland var man visserligen angelägen om att framstå som en kvinnovänlig regim. Om Åsa Linderborg skrivit att hon satt upp en propagandaaffisch från 1936 års Nazityskland skulle hon dock sannolikt dragit på sig en kännbar skitstorm. Men att inom vänstern romantisera Sovjetunionen under Stalin är uppenbarligen inte något problem.

Läs mer Visa mindre