Organiserad brottslighet är som en aggressiv cancer

Utvecklingen kan dessutom vara både positiv och negativ – samtidigt. Vissa typer av brott kan minska (till exempel stöld ur fordon) samtidigt som andra typer av brott ökar (till exempel bedrägerier). För att brottslighet, liksom sjukdom, ska diskuteras på ett meningsfullt sätt krävs en tydlig avgränsning. Det samtida och akuta brottsproblemet handlar om våldsamma kriminella nätverk.

Det grova och hänsynslösa våldet

Hittills i år har det skett över tvåhundra skottlossningar.¹ Således är problemet uppenbart för de flesta, men experter har försökt göra gällande att problemet inte är så allvarligt trots allt. Det har upprepade gånger påpekats att det dödliga våldet är på ungefär samma nivå idag som i början av 1990-talet.² Det är dock en vilseledande jämförelse.

Det tragiska och dödliga partnervåldet har också minskat, vilket förstås är en mycket välkommen utveckling.

Det har, jämfört med 1990-talets början, blivit mindre vanligt att alkoholister och narkomaner har ihjäl varandra. Det tragiska och dödliga partnervåldet har också minskat, vilket förstås är en mycket välkommen utveckling. Samtidigt har det blivit vanligare med kriminella som hänsynslöst skjuter varandra på gator och torg. Detta gör sammantaget att den totala statistiken över dödligt våld inte framstår som så illavarslande. Att sammanblanda dessa mordkategorier är dock som att underdriva faran med covid-19 för att dödligheten i andra infektionssjukdomar minskat över tid.

Skjutningarna utgör en omedelbar allmänfara, eftersom hänsynslösheten i regel är total vid dessa brutala våldsdåd. De drabbar således inte bara personer som väljer en kriminell livsstil, utan även helt oskyldiga människor. Enligt kriminologen Joakim Sturup har 46 utomstående personer skadats och dödats i skjutningar och sprängningar i kriminella miljöer åren 2011–2020.³ Halvvägs in i 2021 har dessa siffror överstigit 50 – varav åtminstone tio har varit barn under 15 år.

Förvisso har brutala uppgörelser mellan kriminella förekommit tidigare i Sverige, men aldrig i denna omfattning och med sådan hänsynslöshet. I det stora nordiska MC-kriget mellan Hells Angels och Bandidos, som varade i fyra år mellan 1994 och 1997, dödades tolv individer.⁴ Det kan jämföras med över tusen skottlossningar – med över 200 döda – de senaste fyra åren.⁵

Skottlossningarna saknar både motstycke i vår egen historia och motsvarighet i jämförbara länder. Det är mer än tio gånger så vanligt att män mellan 15 och 29 år mördas med skjutvapen i Sverige än i Tyskland.⁶

Även knivdåd har ökat. Enligt Socialstyrelsens data har att antalet som vårdats för kniv- eller skottskador på sluten och specialiserad öppenvård i Sverige ökat med nära 50 procent mellan åren 2010 och 2020, från 785 till 1 165 patienter.

Farligare och mer hänsynslösa kriminella

Det grova våldet existerar inte i ett vakuum. De är en konsekvens av fler och mer hänsynslösa kriminella aktörer. Vid sidan av de äldre mc-gängen har det vuxit fram gäng och kriminella klaner i invandrartäta bostadsområden. En konsekvens härav är bland annat utpressning.

Omfattande utpressning kan således bara ske i ett samhälle där de kriminella krafterna är betydande.

De flesta som vill kan genomföra ett rån; med ett överraskningsmoment och någon form av beväpning är det inte svårt att skrämma någon. Utpressning kräver däremot ett större och mer trovärdigt skrämselkapital som är bestående över tid. Därtill måste brottsoffret – ofta en butiksinnehavare eller annan näringsidkare – uppleva att statens förmåga är otillräcklig i förhållande till utpressarens. Offret måste böja sig, betala och hålla tyst. Omfattande utpressning kan således bara ske i ett samhälle där de kriminella krafterna är betydande.

Brottsförebyggande rådet kartlade utpressningen i Sverige 2012 och det konstaterades då att fenomenet hade ökat.⁷ Någon uppföljande studie har dessvärre inte genomförts. Det kriminologiska ointresset för de grövsta och nyaste brottsfenomenen är påfallande, i bjärt kontrast till den medicinska vetenskapens stora intresse för nya och farliga sjukdomar.

Bland personer inblandade i dödligt våld i den kriminella miljön har andelen som tidigare varit misstänkta för utpressning ökat kraftigt. Under perioden 2005–2012 hade 19 procent av gärningsmännen tidigare varit misstänkta för utpressning. 2013–2017 hade denna andel ökat till 27 procent.⁸

När skrämselkapitalet är tillräckligt stort behöver hot inte ens uttalas eller antydas. Då uppstår situationer där exempelvis en butiksinnehavare låter en farlig individ plocka på sig vad han vill – för att butiksinnehavaren är rädd för att stöta sig med vederbörande, av fullt rationella skäl. På motsvarande sätt påverkas även myndighetspersonal och kommunanställda.

Vår civiliserade samhällsordning är hotad

Utöver ekonomisk utpressning mot företag sker otillbörlig påverkan mot det offentliga. I augusti i år offentliggjordes en rapport från Göteborgs stad som beskriver hur kriminella strukturer påverkar den kommunala förvaltningen.⁹ Anställda anpassar sitt arbete och utvecklar strategier för att förhålla sig till kriminella. Händelser anmäls inte för att man är rädd för repressalier från personer som har ett stort skrämselkapital. Därtill finns anställda personer som själva har kriminella kopplingar.

Rapporten bekräftar tidigare uppgifter om otillbörlig påverkan. Situationen i Sveriges nästa största kommun är dessvärre inte unik. Konsekvenserna är allvarliga. Likhet inför lagen tillämpas inte. Utskänkningstillstånd och bygglov godkänns felaktigt. Ärenden hos socialtjänsten lämnas utan åtgärd. Uppehållstillstånd och medborgarskap beviljas på oriktiga grunder. Förtur till lägenheter ges utan giltiga skäl. Narkotika tillåts slinka in på anstalter. Även de rättsvårdande myndigheterna – Tullverket, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten – har problem med otillåten påverkan.

Att göra motstånd innebär en stor risk för den enskilde. Hämndattentat förekommer, till och med mot poliser.

Tidigare i år förklarade Ari Stenman, säkerhetschef vid Polismyndigheten, hur de kriminella blir allt mer offensiva och hänsynslösa i sina försök att hota, skrämma och påverka. Hoten riktas inte bara mot tjänstemän i deras arbete, utan även i privatlivet och mot familjemedlemmar.¹⁰

Att göra motstånd innebär en stor risk för den enskilde. Hämndattentat förekommer, till och med mot poliser. Polisstationer och polisfordon har vid upprepade tillfällen angripits med både skjutvapen och handgranater. Sprängattentat har skett mot polisers privata bilar, och det har skjutits rakt i in polisers bostäder. Särskilda insatser har skett för att skydda utsatta poliser.

Om brottslighet ska liknas vid sjukdom, kan den nya typen av organiserad brottslighet i Sverige jämföras med en aggressiv cancer på samhällskroppen. De kriminella strukturerna tränger successivt in i och förgör samhällets friska vävnad. Symptomen har vi bara sett början av.

Den nya brottsligheten hotar vår demokratiska och civiliserade samhällsordning. År 2019 skrev Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, att vi måste agera för att rädda landet.¹¹ Statens våldsmonopol, kännetecknet för en fungerande statsmakt, är utmanat. Alltjämt saknas tillräckliga motåtgärder.