Vad f-n får vi egentligen för pengarna till WHO?

Nordeuropéer är goda världsmedborgare

Överhuvudtaget utmärker sig länderna i norra Europa – Tyskland, Storbritannien, Nederländerna och Norden – som goda världsmedborgare. Men fram till i år har inget land betalat mer till WHO än USA. Detta är inte underligt. Sedan andra världskriget har USA och liberala demokratier använt penningpungen för att kunna definiera arbete och värderingar (frihet, demokrati och mänskliga rättigheter) för internationella organisationer.

I Sverige har generationer av diplomater, politiker och journalister verkat i en kultur av underförstådd lojalitet mot FN-tanken och dess institutioner. Sveriges globala hälsoambassadör Anders Nordström är till exempel tidigare biträdande generaldirektör i WHO och har innan dess jobbat på Sida och Internationella Rödakorskommittén. Nordström tycker att WHO i stort sett har agerat bra under krisen. ”Man har varit tydlig om viruset och smittsamheten, och gett råd till världen om hur man bör hantera situationen.” säger han i en intervju med SvD.

Egenintresse slår allmänintresse i världspolitiken

Kina har i stället utnyttjat sina nära relationer till afrikanska stater och använder sina globala investeringar som påtryckningsmedel för att få igenom partilinjen.

WHO: s generaldirektör Tedros Adhanom Gebhreyesus är en tidigare minister från Etiopien, ett land som är ekonomiskt beroende av Kina.

Doktor Tedros valdes till sin post med hjälp av Kina och Afrikanska unionen. Vill han återväljas behöver han deras stöd. Hans nuvarande, tidigare och framtida karriär är med andra ord öppen för påverkan från Kina.

Tedros har gång på gång prisat Kina under krisen och dess påstådda ”transparens och stöd till andra länder”.

USA har nu fryst stödet medan de utvärderar WHO, eftersom landet menar att WHO har svikit sin uppgift att värna global folkhälsa. I stället för att granska kommunistpartiets uppgifter agerade de kinesisk propagandamegafon, menar USA och andra kritiker.¹

Sverige kommer däremot att öka stödet till WHO.

Man kan naturligtvis som Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt gjorde på Twitter kalla president Trump för en ”idiot”, och man kan också som tidskriften Time göra en förmodligen korrekt analys att den stora politiska vinnaren på att dra in stödet blir Kina. Att svika världshälsoorganisationen mitt under en global hälsokris är direkt farligt, skriver filantropen Bill Gates.

Men faktum kvarstår att Trump är långtifrån ensam om kritiken mot WHO.

Den kanadensiske konservative politikern Erin O’Toole sammanfattar vanliga känslor i dag i västvärlden. I en video som har fått närmare 120 000 visningar på Twitter säger han: ”Vi måste bli mer skeptiska mot globala institutioner (bild på doktor Tedros) som tar våra pengar, bara för att prioritera diktatorer och korruption (bild på Xi Jinping).”

Australiens utrikesminister Marisa Payne har via sin regering lanserat tanken på en från WHO oberoende internationell undersökning av coronavirusets uppkomst och spridning, något som lett till numera sedvanliga hot och utfall från partistaten, men även applåder från länder som Sverige.

Sverige vill ha oberoende undersökning av WHO

Moderaternas utrikespolitiske talesperson Hans Wallmark har uppmanat Sverige att stötta det australiensiska initiativet.

Socialminister Lena Hallengren svarade i riksdagen den 29 april att när den globala situationen för covid-19 är under kontroll är det både rimligt och viktigt att en internationell, oberoende undersökning genomförs av det internationella samfundets och WHO:s hantering av pandemin. Wallmark, som är vice ordförande i riksdagens utrikesutskott, välkomnar ministerns svar men menar att granskningen borde börja relativt snart och inte skjutas på en obestämd framtid, som orden ”under kontroll” kan uttolkas som.

”Det finns synpunkter på att WHO krökt rygg för Kina”, säger han till Kvartal. Den stora bidragsgivaren Japans vice premiärminister Taro Aso har sarkastiskt kallat WHO för CHO, där C står för China. Han menar att om inte WHO i utgångsläget hade insisterat på att det inte fanns någon epidemi  i Kina skulle andra länder ha infört skyddsåtgärder.

På lördagen den 9 maj rapporterade det tyska magasinet Der Spiegel att Xi Jinping i ett telefonsamtal den 21 januari uppmanat doktor Tedros att inte gå ut med uppgifter om att viruset smittade mellan människor och att vänta med att klassa smittan som en pandemi. Der Spiegel skriver att källor inom Tysklands underrättelsetjänst BND uppskattar att Kinas informationspolitik gjorde att världen förlorade 4-6 veckor i kampen mot coronaviruset. WHO väntade till slutet av januari med att klassa viruset som en internationell krissituation. WHO dementerar anklagelserna om mörkläggning och att något sådant telefonsamtal skulle ha ägt rum.

Folkrepubliken Kina avfärdar kraven på en oberoende undersökning och menar att det är en politiskt motiverad kampanj och en distraktion i kampen mot pandemin.

Bricka i maktpolitiskt spel

I en bättre värld hade pandemin varit en anledning till global samling mot det gemensamma hotet. I verkligheten har krisen i stället skärpt den farliga rivaliteten mellan Kina och USA och hotar att ytterligare påverka WHO:s arbete.

Två brännheta frågor kommer under den närmaste tiden att utgöra test för Kinas inflytande på världssamfundet.

1. Smittans ursprung i Kina

Den sjätte maj meddelade WHO att man överväger en ny undersökning för att spåra källan till coronaviruset i Kina. På torsdagen svarade Kinas talesman Hua Chunying inte på frågan om de kommer att släppa in WHO-teamet i Kina.

WHO-teamet vill studera hur och från vilken djurart som viruset gick till människa. Kommunistpartiets budskap är att viruset inte behöver komma från Kina. Deras narrativ är att framgångsrik virusbekämpning är kinesisk medan viruset är något globalt. USA:s ledning vill däremot ha allt fokus på Kinas fuffens och inget på den egna administrationens tillkortakommanden. Utrikesminister Mike Pompeo har sagt att det finns ”enorma bevis” för att viruset kommer från ett laboratorium i Wuhan, men har sedan delvis backat från det tvärsäkra påståendet. Ingen av parterna har hur som helst presenterat särskilt övertygande argument.

2. Taiwan

På det kommande mötet för WHO:s medlemsstater den 18 och 19 maj står ett förslag om att låta Taiwan komma in som observatör på agendan. USA driver på för att göra det. Taiwan hyllas internationellt för sina framgångsrika metoder mot covid-19.² Hans Wallmark (M) vill att Taiwan på något sätt ska vara inbegripet i WHO.

Kina blockerar Taiwans medverkan i internationella organisationer eftersom Peking anser att Taiwan är en del av Kina. Men det gör att viktig information inte når fram. Taiwan varnade WHO redan den 31 december att viruset troligen smittade mellan människor. Världshälsoorganisationen ignorerade varningen, och den 14 januari upprepade den i stället Kinas budskap att man inte hade kunnat fastställa klara bevis för att smitta mellan människor.³

En orsak till att Taiwan bara har sex döda totalt i smittan är att den lilla demokratin inte litade på WHO:s rekommendationer och tidigt införde resebegränsningar från det kinesiska fastlandet. President Trump har särskilt pekat ut WHOs ”katastrofala beslut att motsätta sig reserestriktioner” som ett skäl till att frysa stödet.

WHO har hittills bistått Peking i arbetet med att isolera och trycka ner Taiwan.

I april drog Tedros rasistkortet och anklagade Taiwans ledning för att stödja en hatkampanj mot honom som svart man – dock utan att presentera några belägg för det.

Kan Tedros sitta kvar?

Hans Wallmark menar att man ska vara försiktig med att hota med att dra tillbaka stöd till internationella organisationer. Sverige hade en liknande diskussion när FN:s utvecklingsorgan UNDP vek ner sig för kinesiska påtryckningar och ställde in ett firande av FN:s mänskliga rättigheter i Stockholm – ironiskt nog hade det inställda eventet rubriken Stand up for human rights.

– Vi bör medvetandegöra dem om att vi är en stor bidragsgivare och därför har stora förväntningar på dem. Efter att en granskning har gjorts kan man ställa krav, säger Wallmark.

Till slut kommer någon att ställa den östlingska frågan: Vad f-n får vi egentligen för pengarna?

Man kan förvisso skriva mycket till WHO:s och Tedros försvar också. Klagomål på WHO för att driva en politiserad, ineffektiv och kroniskt underfinansierad verksamhet går mycket längre tillbaka än Tedros tid på chefsposten. Gamla succéer som utrotningen av smittkopporna har följts av sentida fiaskon som svininfluensan och den senfärdiga hanteringen av ebola-epidemin.

Att Tedros gång på gång hyllar Kina och trycker ner Taiwan har motiverats som ett sätt att uppmuntra det slutna kommunistpartiet till öppenhet och internationellt samarbete. Men samtidigt är frågan hur länge FN-organet kan ta sig ut ur sin nuvarande förtroendekris. Utan stöd av USA och med en allt mer skeptisk (och pank) opinion i länderna som är stora bidragsgivare ser framtiden osäker ut. Även om Kina ökat sitt stöd är det inget som tyder på att landet vill bli en lika god världsmedborgare som USA eller Europas länder.

När Trump frös finansieringen meddelade Kina att man skulle öka sin finansiering till kampanjen mot covid-19 med i sammanhanget blygsamma 30 miljoner dollar, utöver de 20 miljoner som redan utlovats (WHO har bett om över en miljard i bidrag). Bill Gates hade då redan lovat att höja sin insats till kampen mot pandemin med 150 miljoner dollar. Gör USA allvar av hotet kommer staten att lämna ett upp till en halv miljard dollar stort hål i budgeten efter sig. Den amerikanska granskningen av WHO väntas pågå i 60-90 dagar. Över en miljon människor har skrivit på en namninsamling som kräver Tedros avgång.

Oavsett giltigheten i kritiken är det rimligt att fråga sig om Tedros kan sitta kvar när förtroendet är så påverkat. Den som tror att kritiken bara handlar om att Trump är en idiot tar grundligt fel. För en liten stat som Sverige är det viktigt att FN och internationella samarbeten fungerar. Vi tjänar inte på djungelns lag.

Hur ser Sverige på kritiken mot WHO och finansieringen? Utrikesminister Ann Linde vill inte svara på de frågorna utan hänvisar till socialminister Lena Hallengren. Socialministern har lovat att återkomma nästa vecka med svar. Vi kommer att publicera det.*

En försiktig prognos är att Sveriges syn på FN och internationella samarbeten kommer att utvecklas i en mer pragmatisk och måhända realistisk riktning under kommande fem år. Till slut kommer någon att ställa den östlingska frågan: Vad f-n får vi egentligen för pengarna?

*Socialminister Lena Hallengren mejlade ett sammanfattande svar  på Kvartals frågor efter att artikeln var publicerad: ”Det är både rimligt och viktigt att det görs en oberoende undersökning av hela det internationella samfundets, inklusive WHO:s, hantering av den här pandemin – men det är inte läge för det nu. Vi är mitt inne i en pågående pandemi och vårt fokus i Sverige är primärt de akuta effekterna och hur virusets framfart kan bromsas.”

Kvartals frågor till socialministern var följande:

1, Vad tycker du om kritiken mot WHOs agerande under coronapandemin? 

2, Vad tänker du om WHO:s agerande mot Taiwan?

3, Oavsett giltigheten i kritiken, tycker  du att Tedros Adhanom kan sitta kvar?  

4, Sverige är en av de största bidragsgivarna till FN-organ som WHO – borde Sverige ställa mer krav och ha mer inflytande än vad som är fallet i dag?  

5, Är det rimligt att Sverige betalar mer än länder som Kina?