Trumps skifte straffar
svenskarnas fondfavorit

Svenskarnas samlade aktiefondsförmögenhet uppgick till 5 696 miljarder kronor vid utgången av 2024. Lite mer än hälften av kapitalet var placerat i globalfonder.¹ Den som till exempel äger fondandelar i en aktiefond som följer världsindex har idag ungefär två tredjedelar amerikanska bolag i sin portfölj. Den består till stor del av teknikbolag som under de senaste månaderna haft en turbulent utveckling på aktiemarknaden. För den som inte gör ett eget val inom premiepensionen utan låter svenska staten sköta placeringarna via Sjunde AP-fonden är exponeringen mot USA ännu större, vilket kan upplevas som lite paradoxalt. Av de tio största aktieinnehaven hos Sjunde AP-fonden är nio amerikanska bolag.²

Det här var inget problem under Donald Trumps första presidentperiod. Den präglades av hans fascination för den amerikanska aktiemarknaden. Gick det bra för den såg han det som ett bevis för att hans politik var riktig. När han stötte på patrull backade han ofta med sina förslag för att blidka den.³ När han aviserade tullar mot vissa kinesiska varor, som mobiltelefoner och leksaker, sköt han först fram dem när börsen föll och när de väl infördes blev de lägre än ursprungligen tänkt. Kärleken till börsen var besvarad. Den amerikanska aktiemarknaden (S&P 500) gick upp nästan 70 procent under Trumps första presidentperiod.

Main Street i stället för Wall Street

Nu är tiderna annorlunda. Det är numera räntemarknaden som har Trumps fokus. Han vill att de långa räntorna, som styr hushållens lånekostnader och företagens investeringar, ska vara så låga som möjligt. Trump vill blidka den skuldsatta medelklassen och småföretagen, de som röstade på honom, i stället för den kapitalstarka övre medelklassen med stora aktieinnehav – som i stor utsträckning röstade på Demokraterna.

Lyssnar man noga på Trumps finansminister, Scott Bessent, är administrationen inställd på en tuff övergångsperiod för att komma tillrätta med de snabbt växande offentliga underskotten. Även om det skulle ske till priset av ekonomisk recession och kraftigt fall på aktiemarknaden. Det är lite ett eko av situationen i början av 1980-talet när USA under Ronald Reagan gjorde en omstart av landets ekonomi, och aktiemarknaden under den första delen av hans presidentperiod korrigerade kraftigt.

Två tredjedelar av världens samlade börsvärde fanns i USA vid utgången av 2024.

Utspelen har redan fått effekt på den amerikanska aktiemarknaden, som utvecklats väsentligen sämre än den europeiska den senaste tiden. Mest dramatisk har utvecklingen varit för Trumps besparingsgeneral Elon Musks Tesla, vars värde har halverats jämfört med sin toppnotering. I affärstidningarna kan man nu läsa om hur stora investerare lämnar den amerikanska aktiemarknaden.⁴

Sedan USA efter första världskriget gick om Storbritannien som den viktigaste ekonomin i världen har landet varit störst på finansmarknaden, med undantag för en kort period i slutet av 1980-talet då Japans aktiemarknad tillfälligt var större. Den amerikanska börsutvecklingen har verkligen varit enastående. Sedan 1900 har snittavkastningen varit 6,6 procent om året, efter att inflationen räknats bort. Det är bäst i världen. Två tredjedelar av världens samlade börsvärde fanns därför i USA vid utgången av 2024, trots att USA bara utgör 4 procent av jordens befolkning och bruttonationalprodukten motsvarar 16 procent av världens samlade. Det är den ”amerikanska exceptionalismen” i ett nötskal. Starka institutioner med en fungerande rättsstat och fria informationsflöden, innovation, stor konkurrens och en djup kapitalmarknad har möjliggjort detta. Det har givit USA ”soft power”. Människor från hela världen har velat komma till landet för att arbeta, studera, starta företag och bygga ett nytt liv. Världen har tagit den amerikanska dollarn till sina hjärtan, vilket gjort att USA har kunnat låna billigt länge för sin expansion. Investerare från hela världen har köpt aktier i amerikanska företag.

Återindustrialisering överst på agendan

En grundbult i den ekonomiska politiken under Trump 2 är att återindustrialisera⁵ landet med höga tullar mot omvärlden för att gynna amerikansk industri samt minska de stora bytes- och handelsbalansunderskotten. Att få ner den snabbt ökande amerikanska statsskulden har, som tidigare nämnts, också lyfts fram. USA vill försöka ta tillbaka många av de relativt välbetalda industrijobb som försvunnit med globaliseringen, inte minst till Kina. Det är något jag berört i artiklar här på Kvartal tidigare. Det är nu mer fokus på hard power i USA: olja, jordartsmetaller, industri och räntemarknaden än på soft power: värderingar, attraktionskraft och aktiemarknaden.

Kinas statliga investeringar i industri och teknologi överstiger vida USA:s, vilket har gjort landet ledande inom till exempel batteriteknik och solenergi.

Det märks även i praktiken när Trump genom presidentdekret stängt ner stora delar av USA:s biståndsapparat. USA rör sig från en position där landet varit beundrat i stora delar av världen, för att i stället bli fruktat – eller till och med hatat – om man ska uttrycka det i machiavelliska termer.

Om nu USA vill ta tillbaka det man anser Kina har tagit, hur står sig landet mot Kina på deras egen planhalva? Inte så bra. Kina har en mycket större industriell kapacitet än USA och står för nästan 30 procent av världens industriproduktion, vilket är nästan dubbelt så mycket som USA, och gapet fortsätter att växa. Landet har nästan monopol på bearbetning och raffinering av sällsynta jordartsmetaller, vilka är avgörande för klimatomställningen.⁶ Kinas statliga investeringar i industri och teknologi överstiger vida USA:s, vilket har gjort landet ledande inom till exempel batteriteknik och solenergi. Dessutom är USA dåliga på offentlig planering och effektivitet. Ett exempel är det höghastighetstågsprojekt mellan Los Angeles och San Francisco som började planeras under 1990-talet. Trots miljardinvesteringar har det bara lett till att vissa delsträckor byggts. Under tiden, med start 2004, har Kina byggt världens mest utbyggda höghastighetsnätverk för en jämförelsevis blygsam penning. ⁷ Ett annat område där USA ligger långt efter Kina är skeppsbyggnad, där Kina nu har en större flotta än USA. Trump pratar ofta om hur viktig marinen är för att visa styrka mot Kina. En stark inhemsk stålindustri är viktig för landets försvarsförmåga, menar Vita huset.

Handelskriget skapar hög risk för globalfonder 

Men när nu USA vill bli lite mer som Kina är risken stor att man kastar ut barnet med badvattnet. Det är osäkert hur stora besparingarna som DOGE föreslår egentligen kommer bli. Dels för att domstolar redan upphävt en del av besparingarna, dels för att kongressen nyligen röstat för fortsatt höga offentliga utgifter. Det råder ganska stor konsensus bland etablerade ekonomer att tullar tenderar att minska den ekonomiska effektiviteten och dämpa den ekonomiska tillväxten.

Vad blir utvecklingen i USA? Jag ställer frågan till Paul Marsh, professor emeritus i finansiell ekonomi vid London Business School, och en ledande auktoritet inom långsiktiga trender på aktiemarknaden. Han menar att flera av de faktorer som skapat den ”amerikanska exceptionalismen” nu är på nergång i USA, och att det handelskrig Trump verkar vilja skapa är ”galenskap”. Det räcker med att se hur det gick för aktiemarknaden förra gången världen upplevde ett stort handelskrig, under 1930-talet, menar han. USA startade 1930 handelskriget genom kraftiga tullhöjningar. Året efter var det svagaste börsåret någonsin i USA, när aktiemarknaden föll med mer än 40 procent.⁸

Marsh tror det blir svårt för USA att försvara sin roll, men poängterar att han haft fel förut om den amerikanska aktiemarknaden. Den har tidigare överträffat förväntningarna positivt. Han tror dock att ett rimligt scenario är att tillväxtekonomier, särskilt i Asien, gradvis kommer att ta en större andel av det globala börsvärdet – främst genom tillväxt, men också genom att en större del av den kinesiska marknaden så småningom kommer att anses investerbar.⁹

Även om Trump uttryckt att det nu är fokus på att få ner de långa räntorna för att den amerikanska medelklassen ska få det bättre, och att han för närvarande inte bryr sig om aktiemarknaden, kan det ändras. Han har ju visat sig vara en president som ofta byter åsikt och fot. Ett inte osannolikt scenario är att Trump, om det skulle visa sig att den amerikanska aktiemarknaden underpresterar, ändrar fokus igen. Det sista kapitlet i boken om ”amerikansk exceptionalism” i finansmarknaden är nog inte skrivet ännu.

Men det kan finnas skäl för svenskarna att se över sitt sparande.