Tack för slumpen!

De allra flesta kan på liknande sätt berätta om slumpens spel i sina liv – det kan handla om hur man träffade sin partner, hur man fick ett viktigt jobb, var man bosatt sig eller något helt annat. Och det som i efterhand ser ut som en rak och rationell linje genom tillvaron är oftare än man tror resultatet av en rad tillfälligheter.

Jag hamnade av en slump vid samma lunchbord som en bokförläggare på ett av de större förlagen på en historiekonferens i Estland för många år sedan. Vi började småprata. En tid senare hade jag ett bokkontrakt i min hand. Så här i efterhand känns det självklart att jag skulle skriva böcker vid sidan av min journalistiska gärning.

Slumpens roll sällan överskattad

Apropå böcker. I somras läste jag om den amerikanske författaren Paul Austers märkliga och smått absurda roman Slumpens musik (1991). Den var inte lika bra som jag mindes den när jag läste den på 1990-talet. Men likafullt är det en mycket läsvärd bok om slumpens sällan överskattade roll i våra liv. Bokens peripeti sker i ett pokerparti – som tar en oväntad vändning. Eller inte. Slumpen rår vi inte över. Men varför byter pokerspelet riktning samtidigt med en annan absurd händelse? Det förblir oklart – men det är en roman man inte glömmer. Paul Auster leker med slumpen i sin berättelse om hur slumpen leker med oss.

Sakta började man urskilja mönster i en tidigare kaotisk tillvaro där gud och övernaturliga krafter hade stort inslag.

Den kanadensiske filosofen och idéhistorikern Ian Hacking har i böckerna The emergence of probability (1975) och The taming of chance (1990) argumenterat för hur några tänkare vid mitten av 1600-talet på allvar började förstå saker som slump och statistisk regelbundenhet. Även om man redan under antiken ägnade sig åt tärningsspel dröjde det till under naturvetenskapliga revolutionen innan tänkare som den franske matematikern Blaise Pascal (1623–1662) började reflektera mer systematiskt kring sannolikheter. Samtidigt började den brittiske köpmannen John Graunt (1620–1674) samla demografisk information i London, och upptäcka de märkliga regelbundenheterna i liv och död: ”Samhället blev statistiskt”, med Ian Hackings ord.

Sakta började man urskilja mönster i en tidigare kaotisk tillvaro där gud och övernaturliga krafter hade stort inslag.

Just detta skifte har uppmärksammats av psykologiprofessorn Steven Pinker. I hans fantastiska bok The better angels of our nature. The decline of violence in history and its causes (2011) kopplar han ihop vår växande historiska perception av slumpen med ett allt mer tolerant samhälle. Han konstaterar att ordspråket shit happens rymmer en moralisk sanning som vi sällan reflekterar över.¹ Under förmodern tid var de allra flesta människor djupt religiösa och ohyggligt vidskepliga. Händelser på himlavalvet tolkades som förebud om olyckor och sjukdomar, och epidemier tolkades som straff för synder. Människor offrades och häxor brändes för att blidka gud eller gudarna. Institutionaliserat skrockfullt dödande var en naturlig del av världen under förmodern tid. Efter den naturvetenskapliga revolutionen på 1600-talet började vi sakta förstå naturens gång och att till exempel kometer var återkommande fenomen.

Den brittiske astronomen och matematikern Edmond Halley (1656–1752) borde kallas den förste framtidsforskaren, eftersom han förutsade året då den komet som setts 1682 – som sedermera fick namn efter honom – skulle återkomma: år 1758. Han själv levde inte längre då, men insikten om att kometer inte förebådade katastrofer började efterhand sjunka in. Efterhand insåg man även att sjukdomar och epidemier berodde på viljelösa virus, vilket gjorde att slumpen blev en allt viktigare faktor att bokstavligen räkna med. Tidigare fanns knappt slumpen i denna bemärkelse. Saker och ting uppfattades hända av en mening: ”Människan spår, gud rår.”

Idag är vårt tänkande marinerat i sannolikheter, slumpvariation och procentsatser…

Men insikten att shit happens gjorde oss faktiskt till både klokare och godare människor – som inte hade behov av att bränna häxor eller offra slavar. När vi inser att ”skit händer” så blir vi faktiskt lite ödmjukare inför slumpens makt.

Statistik och sekularisering

Upplysningen gick hand i hand med den statistiska vetenskapens uppkomst. När man började räkna födda och döda i stor skala uppdagades snabbt vissa mönster, och tillvaron blev till viss del möjlig att förutspå, samtidigt man började förstå slumpens variation.

Idag är vårt tänkande marinerat i sannolikheter, slumpvariation och procentsatser – även om ungefär 10 procent av befolkningen inte förstår begreppet procent.² I pressen används ordet procent dagligen. Men innan statistik existerade som vetenskap måste saker och ting uppfattats ha skett… tja, huller om buller inbillar jag mig. Den statistiska vetenskapens framväxt gick hand i hand med sekulariseringen. I en värld där sannolikheter och slump får allt större roll får gudar och gudomliga ingripanden en allt mindre roll.

Numera lever vi enligt företagsekonomerna Micael Dahlen och Helge Thorbjørnsen i en ”sifferdemi”, vilket de berättar om i nya, läsvärda boken Sifferdjur. Hur siffrorna styr våra liv (Volante 2021). Insikten om siffrornas och slumpens makt gör oss dock mer fria att hantera denna makt.

Sannolikt kommer min fru och jag att lämna världen olika datum. Men om det sker på samma datum – så försök inte läsa in något konstigt i det. För det är inte så konstigt att slumpen spelar oss några spratt ibland.