Som exempel lyfts den så kallade “Kabul-tweeten”, skriven av SD:s rättspolitiske talesperson Tobias Andersson, som rönte stor uppmärksamhet i mitten av augusti. Escorcia menar att var fjärde delning kom från icke-autentiska konton som används för politiska påverkanskampanjer.

Vidare beskrivs hur en tweet från Hanif Bali i mitten av augusti “retweetas nästan ögonblickligen av över 200 konton enligt typiskt trollfarmsmönster”.

Ingen annan har upptäckt det påstådda problemet

Men publiceringen kritiserades snart av journalisten Jack Werner, pionjär inom digital research i Sverige och en av grundarna av Viralgranskaren, som nu heter Källkritikbyrån. Han skrev att uppgifterna var oerhörda om de stämde, men att texten var argumenterande och saknade metodologi.

Kort sagt: det var svårt att bedöma trovärdigheten.

Att Twitter används för manipulation är välkänt; världen över läggs stora mängder tid och pengar på att organisera både botar och trollfabriker, som ska styra den politiska debatten i önskad riktning.

Men vad internationella studier också visat är att de sällan är så effektiva som manipulatören önskat.

Ett exempel på det kom förra veckan. Då publicerade Stanford Internet Observatory en uppseendeväckande studie. Det är välkänt hur Ryssland, Iran och Kina koordinerat påverkanskampanjer i sociala medier, men forskarna hade upptäckt och kartlagt en västerländsk sådan –  vilket gjorde studien unik.

Aktiviteten hade pågått i åratal på Facebook, Instagram, Twitter och ytterligare fem plattformar, och omfattade ett stort nätverk av koordinerade, icke-autentiska konton. Dessa konton spred antiextremistiska, provästliga och prodemokratiska budskap.

Den påverkan som icke-autentiska konton uppnår oftast är mer begränsad än vad vi i allmänhet tror.

På Twitter omfattade datan 146 konton och totalt 299 566 tweets. Många konton hade AI-genererade profilbilder och blandade både skämt och kattbilder med sitt politiska innehåll för att framstå mer som vanliga människor.

Trots det kunde forskarna se, när de sammanfattade resultaten, att varje tweet som skrivits eller spridits av dessa konton bara fått i genomsnitt 0,49 hjärtmarkeringar och 0,02 delningar.

Forskningsledaren Renee DiResta sammanfattade det som att den påverkan som icke-autentiska konton uppnår oftast är mer begränsad än vad vi i allmänhet tror.

Aftonbladet Kulturs granskning är intressant, men hade tjänat på en högre grad av transparens kring data och metod. Kan man visa att påverkansförsöken varit så effektiva att det utifrån dem går att motivera den drastiska slutsatsen att “Sverige är en bananrepublik”?

Tittar man på klippet som tillhör artikeln på nätet så säger analytikern faktiskt inte så. Tvärtom – han säger att Sverige inte är en bananrepublik, därför har han förvånats av fulspelet i sociala medier.

Texten i Aftonbladet Kultur genomsyras, som Jack Werner skriver i sin tweet, av skribentens vilja att argumentera, snarare än att analysera. Det är synd, för granskningen behövs – men den borde nog ha överlämnats från kultur- till nyhetsredaktionen.