Slutet är nära!

Vi människor föreställer oss ofta framtiden som mörk och hotfull. Men när vi försöker sia om framtiden bedömer vi i regel att vi personligen kommer att få det bättre än genomsnittet eller den stora anonyma massan. I Demoskops och Kvartals Opinionen just nu ser vi så gott som alltid att man gör mer positiva bedömningar av den egna ekonomin än Sveriges eller andra löntagares ekonomi.

Psykologen Tali Sharot menar att detta sannolikt beror på att vi har en medfödd optimism kring oss själva, för enskildheterna i vår närhet. Alla som går ut i krig inser att många kommer att dö – men hoppas uppenbarligen att just de själva kommer att klara sig. Alla som gifter sig skakar av sig statistik om att uppåt 50 procent kommer att skilja sig. Rökare tror att just de ska slippa cancer, och så vidare.

Pessimister i stort och optimister i smått

I en studie i Storbritannien från 2007 om synen på en mängd problem var resultatet tydligt: Vilket område man än frågade om – vandalism, kriminalitet, arbetslöshet, drogförsäljning, tonårsgraviditeter – så skilde sig svaren åt när man frågade om det gällde på nationell nivå eller i det egna området. Alla som svarade på enkäten menade att det aktuella problemet var betydligt större på nationell nivå än i de egna kvarteren.

En liknande studie från 2001 visar samma tendens, om än inte lika starkt, på nationell nivå; om man frågar respondenter från en rad olika länder om miljön på lokal, nationell och global nivå menar nästan alla att den lokala miljön är bra, den nationella sämre och den globala sämst.

De flesta tycker alltså att livet är rätt okej i de egna hemkvarteren, men långt därborta är det i regel värre – vilket inte är så konstigt då omvärlden är okänd och vi hör mest om den via media, som ofta fokuserar på problem.

Bara en femtedel av de tillfrågade i enkäter om fattigdomen i världen svarar rätt – att fattigdomen i världen har minskat de senaste decennierna.

En variant på detta tema kunde man för övrigt höra i det belägrade Sarajevo åren 1992–1995. Muslimer i den belägrade staden som intervjuades för en forskningsstudie uppgav ofta att serberna i de egna kvarteren var okej, medan de uttryckte ogillande av serber i allmänhet.¹

En förklaring till detta fenomen, där man skattar det som är närliggande högre än det avlägsna, har framförts av psykologiprofessorn Martin Seligman, som menar att det finns ett samband mellan optimism och kontroll. Om vi känner att vi har kontroll över våra liv så är vi i regel lyckligare, friskare och mer optimistiska. Detta samband kan sannolikt förklara glappet mellan individuell optimism och samhällelig pessimism: eftersom vi till viss del kan kontrollera våra liv och vår lokala närmiljö, men sällan nationell eller global utveckling, är det lättare att vara lokal optimist och global pessimist.

Ju mindre man vet, desto värre tror man att det är

Resonemangen ovan förklarar mycket av varför uppfattningen om fattigdomen och eländet i världen ofta är överdriven. Bara en femtedel av de tillfrågade i enkäter om fattigdomen i världen svarar rätt – att fattigdomen i världen har minskat de senaste decennierna. Den stora majoriteten tror nämligen felaktigt att den har ökat. Det är dock framför allt människor i låginkomstländer som svarar rätt på frågan, eftersom de har mer kunskap om sitt närområde. I rika länder är man dock långt mer benägen att överskatta fattigdomen i världen. Det finns fler exempel på samma fenomen, till exempel i synen på barnadödligheten i världen – som de flesta överskattar.

Även om man frågar om människor tror att världen blir bättre eller sämre så menar en merpart att den inte blir bättre – trots att till exempel dödligheten sjunker och medellivslängden ökar (förutom ett litet hack efter pandemin). Det finns dessutom ett starkt samband mellan graden av optimism och kunskapsnivå. Ju mindre man vet om världen, desto värre tror man i regel att det är.

Slutligen, nu när så många amerikaner tror att världen går mot sitt slut. Tidskriften The Economist har samlat utsagor om världens slut – och konstaterat att de alltid har fått revideras i takt med tidens gång.