Röst från östra Ukraina: ”Broarna är brända”

Betraktar du dig som etnisk ryss?

Det är svårt att säga. Som de flesta människor i området har jag alltid pratat ryska till vardags. Men jag kan också tala ukrainska flytande om det behövs. Under min skoltid undervisade man bara på ukrainska. Min mor är ryska och min far är ukrainare.

Hurdana var relationerna mellan ukrainare och ryssar i Donbass före händelserna på Majdantorget år 2014?

De var mycket goda. Det förekom mycket lite nationalism. Ingen tittade snett på folk som pratade ukrainska. Vi var ett folk. Jag var själv väldigt stolt över att vara ukrainare. Många av oss skulle gärna ha återvänt till det Ukraina som existerade före 2014, under Viktor Janukovytj. Men de broarna är tyvärr redan brända.

Hur reagerade du själv, och folk omkring dig, på händelserna på Majdantorget år 2014?

Liksom de flesta i Donbass så reagerade jag negativt. Ingen av mina vänner stödde Euromaidan. Den enda av mina släktingar som stödde Euromajdan var min farfar, som kommer från västra Ukraina.

Du verkar ha en positiv uppfattning om Janukovytj. Men många i västra Ukraina ogillade honom, och ansåg att han lät sig styras för mycket av Putin och Ryssland.

Det stämmer förstås. Många i västra Ukraina föredrog Jusjtjenko, eftersom han själv är därifrån, medan Janukovytj är från Donbass. Enligt min mening gjorde Janukovytj mycket för att gynna Ukraina som helhet. Han samarbetade med Ryssland, men försökte också dra nytta av relationerna med Europa. Gas och olja från Ryssland blev billigare tack vare kontraktet med Svartahavsflottan och flottbasen på Krim. Under Janukovytj rådde stabilitet och befolkningen hade det bra. Det skulle nog även folk från Kiev hålla med om.

Var en politisk splittring mellan väst och öst oundviklig?

Nej, det tror jag inte. Fram till 2014 fanns fejden bara i legender. Hatstämningarna piskades upp av regimen i Kiev, möjligen pådrivet av intressen i väst. Alla anti-ryska slagord som skanderades på Majdan drev rysktalande ukrainare och invånare i Donbass till ursinne. Det var först då som uttryck som “banderovtsy”¹ och “vatniki”² började dyka upp i den offentliga debatten.

Såvitt jag vet fanns det ganska få Bandera-anhängare i Ukraina på den tiden. Men för vissa var det gynnsamt att ge dem mycket utrymme i media, vilket eldade på motsättningar mellan öst och väst. De visade exempelvis hur ledaren för nationalistpartiet Svoboda, Oleh Tiahnybok, högtidligen begravde kvarlevorna av SS-officerare. I Donbass har alla familjer förfäder som kämpade mot nazisterna under andra världskriget. Så det var förstås väldigt obehagligt för oss att se.

Hur förändrades vardagen i Donbass efter Euromajdan?

Dramastiskt till det sämre fram till år 2015. Den ukrainska regeringen blockerade tillförsel av mat, mediciner och även utbetalning av bidrag och pensioner. Folk var tvungna att resa till territorium kontrollerat av Ukraina för att få ut sina pensioner. Om Ryssland inte hade börjat hjälpa till humanitärt så hade folk här börjat dö av hunger.

I sitt tal före invasionen hävdade Vladimir Putin att Donbass invånare ”under åtta års tid har blivit utsatta för förödmjukelser och folkmord av regimen i Kiev.” Det är en mycket allvarlig anklagelse. Anser du att den stämmer?

I viss mån, ja. I Donetsk finns det en “Änglarnas gränd” med namnen på 117 barn som dödats av Ukraina under dessa åtta år. Generellt finns det siffror i öppna källor om mer än 2 600 döda och över 5 000 skadade bland civila. Men återigen vill jag nämna blockaden av Ukraina. Under dessa åtta år tror jag att många gamla människor dött av svält, eftersom de inte har kunnat hämta ut sina pensioner.

Rysslands agerande är motsägelsefullt.

Hur reagerade du på Rysslands invasion? Var den väntad eller kom den som en chock?

Min fru berättade det för mig klockan fem på morgonen. Självklart blev vi chockade! Det var ingenting vi hade förväntat oss.

Har din åsikt om konflikten i östra Ukraina förändrats sedan invasionens början?

Nej, min åsikt har inte förändrats. Jag kan inte alls förstå varför Ukraina beskjuter Donetsks centrum varje dag. Civila dör, samtidigt som de betraktar lokalbefolkningen som sina egna.

Hur bedömer du Rysslands agerande under de senaste åtta månaderna?

Rysslands agerande är motsägelsefullt. Jag stöder inte kriget, jag är för fredsförhandlingar. Men jag är också övertygad om att Rysslands agerande är en följd av Ukrainas och västvärldens politik.

Enligt den ryska regeringen röstade mer än 99 procent av väljare för annekteringen av Donetsk och mer än 98 procent för annekteringen av Luhansk. Dessa siffror verkar lite väl höga. Tror du verkligen att de stämmer?

Jag är säker på att de ligger nära sanningen. Allt är mycket enkelt. Under åtta år av beskjutning och förnedring har folket gjort sitt val. Dessutom har mer än hälften av Donbass befolkning redan erhållit ryska pass, så uppenbarligen kommer majoriteten här att rösta på Ryssland.

Om Ryssland lyckas behålla de annekterade regionerna så kommer Ukraina att vilja utkräva hämnd. Om Ukraina återtar sina regioner så kommer Ryssland att vilja utkräva hämnd. Kan den här konflikten sluta lyckligt?

Jag håller med om att ingendera av parterna kommer att vilja ge med sig. Men jag har svårt att föreställa mig ett ryskt nederlag. Rent officiellt har Ukraina 1,3 miljoner soldater, medan Ryssland har 3,2 miljoner, för att inte tala om missiler, flyg och liknande. Jag tycker att Ukraina borde sätta sig vid förhandlingsbordet för att förhindra ytterligare förstörelse och mänskliga förluster. Inga länder och territorier är värda människoliv.

För Ukrainas del tror jag att Donbass och Krim redan är förlorade. På Krim tillhör alla medborgare redan Ryssland, och i Luhansk och Donetsk kommer samma sak att hända, i takt med att fler invånare får ut ryska pass.

Stödjer du president Putin?

Det vill jag inte uttrycka mig om. Jag stödjer definitivt inte kriget. Ukrainare och ryssar är brödrafolk. Men å andra sidan förstår jag vad som ledde till den här situationen. Som jag ser det befinner sig Ryssland just nu i krig med väst på Ukrainas territorium.